Clemens 2017

9 juli 2018

Go´afton i stugan, sa Clemens och tittade in genom ytterdörren som stod halvöppen. Han klev förstås in och snart fick jag veta att han varit på lång bilresa till Skottland för att där lära sig hur man kan utbilda vallhundar.

Eftersom både Clemens och jag har mångårig vana med hundar så blev det förstås en hel del hundsnack.
Så småningom övergick vi till andra ämnen där våra funderingar kring dagspolitiken tog upp den största tiden.
- Jag läste i dag något underhållande på Petterssonsblogg.se och jag tycker du kan kopiera några rader därifrån och underhålla dina läsare med, sa Clemens, innan han smet ut genom dörren och försvann.
Sagt och gjort:

"1960-talet hotades mänskligheten med kärnvapenkrig, det var tyst vår och DDT, vi var tre miljarder människor på jorden och befolkningsökningen var katastrofal och oljan var så gott som slut.

1970-talet hotade med en ny istid, forskare visade att temperaturen sjunkit stadigt de senast 30 åren, det var oljekris och vi pratade om barnbegränsningar och hade blivit 3,7 miljarder på vårt klot.

1980-talet hotades jorden att krossas av asteroider, aids, skogsdöden drog fram och av oljan fanns det inte mycket kvar och nu var vi 4,4 miljarder på jorden och paniken började sprida sig.

1990-talet hotade med grillning av oss för att ozonhålen växte, av oljan fanns det bara droppar kvar och vi var hela 5,3 miljarder.

2000-tal, nu skall vi dö av klimatkatastrofer, fågel eller svininfluensa, oljan håller fortfarande på att ta slut och vi har blivit drygt 6 miljarder vilket alla är överens om är alldeles för många.

2018. Nu hotas vi av Putin och Trump och global uppvärmning men massinvandring av outbildade analfabeter ska rädda oss och oljan finns i överskott, så mycket att oljeproducenterna försöker begränsa produktionen för att få upp priset.

Om några år är vi åtta miljarder, jordens befolkning ökar med 80-90 miljoner per år men varken forskare, politiker eller journalister pratar längre om befolkningsökningen eller faran med islam…"

Visst kan man väl bli smått fundersam när man läser sådant?


21 juni 2018

Du, sa Clemens, har du klart för dig att i morgon kan vi notera den kortaste natten? Och så fick jag veta att i Vingåker solen då går upp 03.42 och ned igen 22.14.
Nja, det hade jag väl inte tänkt just något på även om jag vet att sommarsolståndet nalkas. Som så mycket annat i mitt dagliga liv - jag bryr mig inte så mycket om vare sig solens upp och nedgång - eller vädret över huvud taget.
Det blir det som det blir och påverkar just ingenting av vad jag håller på med.
För all del - jag låter mig nog påverkas på så sätt att jag smått föredrar att lägga mina efterlängtade bilsemestrar under sommarmånaderna.
Att sitta på en uteservering utanför ett engelskt slott - efter studiebesöket - är trevligare då än i oktober. Vet jag av egen erfarenhet.

Du, sa Clemens igen, jag såg i ett tidigare inlägg att du läser en bok som heter Praktisk Retorik men där du aldrig riktigt förklarade vad de orden betyder.

Vi tittade in hos Wikipedia och läste:
Retorik är läran om talekonsten
, såväl i teorin som i praktiken, och den utvecklades under antiken på 400-talet f.Kr. Den mest välkända definitionen kommer från Aristoteles, som beskrev retoriken som "konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga".

Och så började vi prata kring det och hamnade förstås i Vingåker - och funderingar om just den saken är så speciellt väl utvecklad inom vårt lokala politiska liv.
Det tycket vi inte och kunde därför snabbt lämna ämnet - och över gå till ordet rättvisa. För jag hade i morgonens Fokus läst orden:
"Alliansens skuggfinansminister, Elisabeth Svantesson, säger: Transparens och öppenhet är viktigt. Det är också mycket viktigt att reglerna upplevs som rättvisa och är lika för alla."

Det var det där med att reglerna upplevs som rättvisa som gnagde hos mig.
– Rättvisa, sa jag och tittade på Clemens, finns där någon gudomlig rättvisa?

Nja, det tror jag inte, sa Clemens, eftersom det inte finns någon Gud utan jag tror nog att vi människor har skapat någonting vi kallar rättvisa. Där nog var och en har sin privat åsikt om hur den ska beskrivas.
Och rättvisa används som mått inom många olika områden.

Låt mig ta ett exempel. Låt säga att jag tjänar etthundratusen kronor i månaden och du 30.000 kr. Du betalar 30 procent i skatt medan jag runt 60 procent.
Vad - vem - har påstått att det innebär en rättvisa?
I dagens Sverige tycker alla det är rättvist. Och så blandar man in ovidkommande saker som "solidaritet - den som tjänar mest ska betala mest" osv för att beskriva att där annars uppstår en orättvisa.

Där ringde mobilen och M anförde rättvist (?) att jag som är betydligt starkare i armarna än hon, skulle infinna mig vid Ica för att bära de tunga matkassarna enär vi kommer att ha gäster i morgon kväll.
Där vi, om vädret tillåter kommer att sitta på verandan - annars inomhus.

Så våra funderingar kring ordet rättvisa får anstå till annat tillfälle…


15 juni 2018

Även om det inte var ideala förhållande, vädermässigt sett, så blev det i alla fall så att Clemens och jag satt på verandan en lång bit in på kvällen. Lite stöd av en bordsvärmare gjorde utesittandet tämligen bekvämt.

Vi kom mest att prata om intressanta funderingar vi har, och får, och då vill jag nog berätta att det då i kväll gällde helt andra saker än det politiska livet i Vingåker. Eftersom både Clemens och jag har kommit en bit upp i åldern - liksom de flesta av våra vänner och bekanta, så skvallrade vi lite om deras (gärna) uppgivna skavanker.
Märkligt hur många som har allvarliga krämpor, konstaterade vi, och så kom upp flera berättelser från bekanta som kritiserade vår lokala vårdcentral. Mest då klagomål på läkare som man ansåg inte var kompetenta nog.
Där kom vi att resonera lite kring små orters svårigheter att locka till sig medarbetare i vad vi kallade A-klass. Inte bara läkare då…

- Det har väl på sitt sätt en naturlig förklaring, sa Clemens, för det är väl som i din yrkesgrupp tidningsredaktör att det finns mycket yrkeskunniga människor A-laget, och ner en bit i alfabetet för att så småningom hamna hos - klåparna.

- Jo, sa vi, det är väl inte helt lätt för småorterna att locka till sig A eller B-läkare då sådana välutbildade och kunniga människor säkerligen också har större krav på vad sin bostadsort har att erbjuda - än vad Vingåker kan.

Ett påstående som fick mig att återigen för en stund falla i egna funderingar kring min egna upplevelse av Vingåkers Vårdcentral. För några år sedan uppsökte jag vårdcentralen då jag sedan många år tillbaka (1989) hade drabbats av en märklig åkomma - som började med en oerhörd snurryrsel som följdes av kräkningar och att bli otal utslagen ett par timmar efteråt. Detta en eller två gånger om året.
Vilket jag nonchalerade och antog vara "vinterkräksjuka" som var "i ropet" på den tiden.
Kan man väl leva med tänkte jag - tills jag 2016 fick sex anfall under våren.…
Då kände jag att nu får jag ta och kolla upp det här.

Nåväl:

- Den förste läkaren ordinerade tabletter mot kräkningar.
- Den andra påstod att jag hade läckage på övre magmunnen, det vill säga att det därför läckte upp magsyra som åstadkom eländet (kräkningarna) och såg till att jag fick genomgå gastroskopi. Som visade att allt var OK.
- Den tredje läkaren har jag glömt vad han ordinerade, men det var antagligen antagligen piller, men bad i alla fall att jag skulle lägga mig på undersökningsbänken och vickade mitt huvud fram och tillbaka.
Hände inget… annat då än jag har glömt vad läkarbesöket mynnade i för råd.

Men det hände det när jag av en händelse berättade om mina besvär för en sjuksköterska på Kullbergska.
- Det där låter som Ménières sjukdom, sa hon, och rekommenderade mig att ta direkt kontakt med Kullbergska.
Jag ska inte trötta ut dig mer än att det gjorde jag och det konstaterades, genom olika specifika undersökningar, att det var just det jag drabbats av.

Så fick jag för mig att, efter det konstaterandet, av nyfikenhet, på google söka på en kombination av orden "yrsel och kräkningar" för att se vad där kunde finnas för svar på det - och fick ta del av många beskrivningar som pekade just på Ménières sjukdom.

Den där historien är Clemens väl informerad om så den behövde jag inte dra igen under kvällen. Men senare kom vi alla fall att fundera över hur det var möjligt för en läkare att missa att det var svaret på mina besvär. Mina beskrivningar av min mångåriga yrselanfall med efterföljande kräkningar kunde inte vara mer tydligt pekande än för att det borde vara en självklarhet för en läkare att genast tänka - Ménières sjukdom.
Förstod jag av vad jag läste på google…

Så försökte Clemens och jag enas om vilken bokstav vi ville ge de här tre läkarna som betyg. Jo, vi kunde snabbt enas - men det blev ingen enskild bokstav…

(går inte att kommentera på bustidningen)


11 juni 2018


Clemens sänder den här bilden och den medföljande texten säger: "Har man vatten, har man berg - och - har man fantasi" Då…


31 maj 2018

00.30 - Du, sa Clemens, jag fick i går den tanken att jag kanske skulle gå med i någon av de två pensionärsföreningarna som finns i Vingåker. Livet i Vingåker kan emellanåt kännas lite händelsefattigt. Så därför så klickade jag mig in på deras hemsidor för att få ta del av vad för slags livgivande och uppiggande aktiviteter de erbjuder sina medlemmar.

Du, sa Clemens igen, det var lika lite intressant som att bli bjuden på halvstekta fiskpinnar en Midsommarafton där man väntar sig färskpotatis, sill och nubbe…
- Jo jag vet, svarade jag som tidigare gjort fått samma upplevelse av samma anledning.

Så föll vi en stund i en slags märklig tystnad som vi så småningom förlöste med att den gemensamma uppfattningen "Hur fan kan så många, åstadkomma någonting så dödande själslöst och trist?"

Vår begåvade slutsats om vad som åstadkommer detta berättar vi inte. Men den fick i alla fall våra sena funderingar att så småningom hamna hos vårt lokala politiska parti VTL - där de tre bokstäverna står för - Vägen Till Livskvalité.

– Får inte du, som jag, känslan att de tre orden får dig i tankarna att hamna någonstans i närheten av - havregrynsgröt?
Nyttigt men inte så värst stimulerande för en medelsvensson som väl i sin nötande vardag mera hamnar bland pizza eller köttbullar och spagetti.
Med små utsvävningar till något mer frestande till helgen - plus ett glas vin då…

– Tänk dig då om de ville byta ut det omöjliga ordet L-ordet livskvalité till Livsglädje - vilka möjligheter det skulle ge dem att sprida positiva framtidsvisioner.

Jo, sa jag, det borde göra det betydligt lättare att fånga väljarna. Livskvalité, skiljer sig en hel del bland väljarna och lockar nog huvudsakligen kommunens moraliska humorlösa tråkmånsar och kan vara svår att beskriva på ett positivt sätt som fångar "massorna".
Känns spontant som tråkigt.
Moraliskt på något sätt.
Som att det kommer från MP.
Livsglädje vet alla bättre vad det är och låter mer längtansfullt och är nog  också lättare att beskriva tillräckligt diffust lockande för att få fler "med på tåget", svarade jag och kände en svagt spirande skrivlust i ämnet.
Men det avtog snabbt för jag kom att igen tänka på våra lokala pensionärsföreningar.
Där sprudlar det ju inte direkt av livsglädje - i alla fall inte i den form som jag uppfattar ordet…

15.40 - Vid eftermiddagsfikat blev jag sittandes i funderingar kring ordet - Livskvalitet - som vårt lokala politiska parti Vingåkerspartiet - VTL lät bokstaven L stå för.
I alla fall när partiet bildades år 2002. När jag i dag tittar in på partiets hemsida blir jag lite tveksam om det fortfarande är så - men jag gör det lite lätt för mig och skriver att jag tror att väljarna i Vingåker fortfarande tror att det är så.

Om du nu har läst vad jag skriver här ovan så märker du att jag inte är någon stark supporter till ordet - Livskvalitet. I den formen att ett politiskt parti ska berätta för mig hur ordet ska tolkas/upplevas.
Eftersom VTL och jag verkar ha olika syn på betydelsen av ordet googlade jag och här kan du se vad jag fann. Och där den här förklaringen tilltalade mig:
(mått på) livsvärden av olika slag, inte bara de som kan mätas i pengar…

Som du kan se ovan gillar jag ordet - livsglädje - bättre. Inte minst för att det så lättförklarligt enkelt kan styra tankarna åt det positiva hållet - jämfört med livskvalitet. Det är, tycker jag, lättare att skaffa sig en inre egen bild av livsglädje (och roligare) än det mer seriösa - livskvalitet.
Anser jag alltså - som därför gärna nickar medhållande till beskrivningen:
livslust, livsaptit, livshunger, levnadsglädje, optimism, vitalitet

…och blir lite tveksam över om jag tycker att det är just det som VTL utstrålar med (i) sin verksamhet.

Eller - något annat parti…


30 maj 2018

Clemens och jag tittar på den här bilden och blir sittande tysta i funderingar:
Och Du?

Nedre bilden - styrelsegubbarna hos LO - iklädda i "fittmössor". Vad kan det vara som får en karl att genera sig så? Om det ändå vore ironi men det är ju för f - på allvar…

27 maj 2018

Efter en överdådigt skön söndag som började gå mot kväll släntrade Clemens förbi för en pratstund. Clemens påminner i vissa avseenden om mig - vid båda kan nog beskrivas som introverta - och njuter av att få stunder i ensamhet.
Inte bara njuter - behöver - vill jag lägga till för egen del.

Clemens och jag kan vara tysta tillsammans - långa stunder där vi var för sig blir sittandes i egna tankar. Men också väldigt pratsamma när vi hittar ämnen vi har funderat kring, och har därefter har åsikter om.

Du, sa Clemens, har du läst att Miljöpartiet på sin nyss avslutade kongress säger sig vilja införa nattåg till den europeiska kontinenten och förbjuda tops och sugrör av plast och att höja flygskatten?

Jo, det hade jag ju och när jag läste det så skakade jag lite på huvudet i en förundran över att några politiker kan vara så korkade att de tror att sådant lockar svenska väljare.
Vilket jag framförde till Clemens.

Samma här , sa Clemens, och lade till "Det är precis som din maskot -VingÅke- säger det: Genialiteten har sina begränsningar, men dumheten har inte detta handikapp.

Så vandrade våra tankar lite fram och tillbaka kring den marknadsförda rikspolitiken innan vi hamnade i en kort avstickare till den lokala politiken i Vingåker.
I alla fall i ett litet försök, för vi kunde snabbt konstatera att vi inte vet så mycket om de lokala partiernas kommande vallöften. Och, bäste läsare, vi hade just inga större förväntningar om att något parti kommer att överraska oss med någon fråga som kan tänkas bli en valvinnare. Och det känns lite generande, sa vi till oss själva, att vi inte kan se någon sådan fråga framför oss.
- Och de små antydningar om vallöften som sipprat ut från några lokala partier känns ungefär lika omvälvande och betydelsefulla för oss i Vingåker - som MP:s förslag om sugrör
för Sverige, sa Clemens, och som sagt, att vi själva inte kunde komma på någon sådan fråga. Men lite också för att vi inte känner några vänner och bekanta som visar något större intresse för lokalpolitik. Eller till oss har framfört antytt några tankar om funderingar de har.

Och därmed övergick vi raskt igen till rikspolitiken med sina malande utsagor och löften vi inte har någon större tilltro till. Tänk dig själv, sa vi till varandra, att låta dem som är ansvariga för dagens elände skulle väljas om för att rätta till vad de åstadkommit. Sa Clemens och citerade:…

Det som slår mig när jag hör politiker tala är deras vurm för luftiga visioner, gärna framförda som besvärjelser. Ungefär som hos en duktig säljare eller en bättre präst.
Hur de uppbärs av ett inre patos, och har stora framtidshopp, till tider bra mycket bättre än nuvarande.
Om de bara fick bestämma själva, och slapp alla krångliga kompromisser och kunde runda en växande opinion.

Han menar då förstås politikerna på riksplanet - får jag för mig…


23 maj 2018

Du, sa Clemens, det var det dummaste förslag jag någonsin hört dig framföra
Och lade till i ett litet tystare tonläge - och det vill inte säga lite det…

Vi satt på min veranda för en stunds avkoppling i sällskap med var sin mugg kaffe och tittade smått lystet på fatet med uppvärmda (micron) kanelbullar från den sista fryspåsen Madame välsignat mig med.

Jag hade till Clemens dristat mig med att höja mitt i dag tidigare begåvade infall att publicera den här bilden och dessutom (ungefär då) klart framhålla min åsikt att: Vore det här inte en nödvändig sak för våra lokala partier att föra ut som en viktig fråga i deras valmanifest - att se till att ungarna får lära sig "Hur de ska tänka - men inte vad de ska tänka" - och lade till - kanske lite obetänksamt men i alla fall - "När de lärt ungarnas föräldrar den saken".

Jo, jag ger Clemens rätt - inte kan man begära att partierna ska låta bli att föra ut VAD de tycker väljarna ska tänka på - som var hans grund till hans utlåtande om mig. Kanske blev jag också smått påverkad av den syrliga sidokommentaren "Får de folk att tänka själva så vete (vare sig) fan eller de själva vad det då skulle kunna hända i det kommande kommunvalet".

Tänkte inte på det…


10 maj 2018

Du, sa Clemens, jag ser att Åke har uppmärksammat vad Aftonbladet skriver om att SD verkar vinna allt fler sympatisörer, och nog f-n kommer det att bli ett intressant val på riksplanet.

Jo, medgav jag och höll med om att det ser ut att sluta i ett spännande val vad gäller riksdagspartierna.
Och så fortsatte vi att fundera lite om vi tyckte oss förvänta oss "samma vad gäller kommunvalet i Vingåker?"

Det tyckte vi inte.
Och enades tämligen snart om uppfattningen att "det blir nog mest som vanligt".
Och frågade oss, säkerligen för "femtioelfte" gången: "Hur kommer det sig att våra lokala politiska partier och dess företrädare är så totalt ointresserade av att använda "rikspolitik" för att ge sig själva tillfälle att kommunicera med Vingåkersborna"."

Tänk på Sverigedemokraterna i Vingåker då - sa vi till oss själva (bara som ett exempel då - de övriga är lika usla) och menade att vi på intet sätt förväntade oss att Lars-Göran Karlsson eller någon annan inom vårt lokala SD-parti skulle få för sig att använda Aftonbladets artikel som underlag för att framhålla sig själva i positiva ordalag.
"Jo, vi inom SD i Vingåker förstår att SD på riksplanet vinner allt fler sympatisörer genom att förstå vad allt fler svenskar förstår vilka viktiga frågor  partiet driver - och vi kan berätta att vi inom SD i Vingåker kommer att…"
Ja, vad då?

Det kommer vi inte att få veta mycket om inom den närmaste tiden utan får väl tålmodigt vänta till de sista veckorna framför valet då vi säkerligen, i brevlådan mest, kommer att få ta del av SDs (och de övriga partiernas) - som Clemens och jag antar - till intet förpliktigande floskler med löften som väljarna har glömt redan den 10 september…

Du, sa Clemens igen, det beror inte på ointresse utan oförmåga.

Två kommentarer
Först jag själv - som just läst en artikel om druvan Chardonnay som fått rubriken;
"Den populäraste druvan smakar - ingenting" men som trots det alltså är en av de mest odlade vindruvorna.
Skribenten i SvD avslutar sin text med orden:
"I Frankrike odlas den framför allt i Champagne, Languedoc-Roussillon, Chablis, övriga Bourgogne, i synnerhet Meursault, där det sistnämnda är att betrakta som ett fullödigt uttryck av vad druvan kan åstadkomma: ekfatsstinna viner men med fint uppvägande balans. Vi hittar mycket av det mesta, fat, vaniljsötma, nötiga inslag, fruktighet som gula äpplen, tropiska frukter, ibland torkade aprikoser, pigg fruktsyra, eldighet och lång, förförisk eftersmak."

Så ler jag ett leende som antagligen inbegriper en del olika känslouttryck - kanske uppgivenhet kombinerat med en liten nypa lust att vara ironisk - och sannolikt några fler men inte heller särskilt positiva - för jag får den lustiga (märkliga) tankekombinationen: "Tänk om en lokal Vingåkerspolitiker som vanligtvis inte heller förmedlar "smakämne" av något övertygande slag - kunde som druvan Chardonnay förvandlas till en person som vid ett möte utstrålade en känsla av - ja varför inte - eldighet och lång, förförisk eftersmak."

I vilken Vingåkersmylla skulle en sådan person kunnat ha haft som växtplats - Vannala, Hacksta, Högsjö, Baggetorp - eller vart då?
Importerad utifrån någonstans?

Va? - du tycker att jag är en smula löjlig?
Jo, så kan det möjligtvis vara - men skyller väl då på att "vin begriper jag mig en smula på men lokala politiker är det betydligt sämre med".

Vännen Åke:

Jag brukar då och då  titta in på hemsidorna hos de lokala partierna i Vingåker för att se om där finns något som skulle kunna få väljarna i Vingåker att hoppa jämfota för av pur glädje. Har så snöat in mig speciellt på KD sida som ännu i maj 2018 inte tagit bort länken till Ebba Bush tal i Almedalen 2017 och visar på programmet den 30/7 2017.
Tycker nog att väljarna i Vingåker förtjänar bättre.
Miljöpartiets hemsida visar att Linus Larsson och Håkan Östlund är nyckelpersoner och räknar för säkerhet skull upp vilka kommuner som finns  i Södermanland.
Något budskap till väljarna i Vingåker står inte att finna.
Vem behöver egentligen MP?
/Åke


5 maj 2018

Välkommen hit bäste läsare. Du får ta del av en (som göken brukar skriva) en fundering som gnager i mitt sinne. Häng med nu.

Jag har genom åren fått ett försvarligt antal vänner och bekanta varav många, enligt min mening, är kloka, insiktsfulla och klarsynta. När jag nu talar med dessa begåvade människor inser jag plötsligt att nästan alla är beroende av att ligga väl till.
Det kan vara docenter som söker en professur och därför aktar sig för säga eller skriva saker som viktiga människor inte skulle uppskatta.
Det kan vara en företagare som har kommunen eller ett känsligt storföretag som stor kund och därför inte vill säga något som kommunen eller storföretaget skulle tycka vara olämpligt.
Det kan vara den frie författaren och skribenten som måste sälja artiklar till tidningar för sin överlevnad.
Det kan vara läkaren som är rädd för vad kollegorna ska tycka.

Alla dessa kloka personer förklarar för mig att de måste censurera sig för försörjningens och anseendets skull. Om de öppet diskuterade sina observationer, känslor och bedömningar skulle de bli hållna för rasister, nazister och brunråttor.
Beklagligt, men sådant kan väl aldrig i världen hända i Vingåker - eller vad tror du?

Men jag tror att om dessa människor vågade tala öppet så skulle stämningsläget i nationen – ”den allmänna opinionen” – ganska snart förändras. Det skulle bli allt svårare för politikerväldet att undvika att "tala sanning"  i stället för att leverera sina sedvanliga nonsenssvar.
Clemens


9 april 2018

Du, sa Clemens, det är många som tigger efter bidrag nu förtiden. Senast i dag fick jag personligt adresserat brev till mig från en organisation som kallar sig Mercy Ships som erbjuder sjukvård på ett sjukhusfartyg utanför Afrika.

Så kom vi att småprata kring de många organisationer som ber om donationer för att kunna erbjuda människor i vad vi kallar underutvecklade länder sitt stöd.

Vi tyckte oss kunna konstatera att svenskar i gemen är goda människor och många ger därför "en slant" till t ex Röda Korset. Även Clemens och jag…

Jodå, vi räknar in oss bland de goda vi också, men då, till skillnad från andra, med en liten doft av egoism. Som kan anas i hur vi ser på bidragsgivande.

Det första som stötte oss - för många år sedan - var när vi fick reda på hur mycket av bidragspengarna som går till administration. Kostnaderna som uppkommer inom organisationerna för att de ska kunna fördela bidragen till de behövande. Mellan 25 till 50 procent kan försvinna av bidragspengarna.

Då bestämde Clemens och jag att frångå givande till organisationer till egna projekt dvs vi har själva valt ut vilka vi vill ge våra bidrag till - utan att där uppkommer kostnader. Vi stöttar en skola i norra Laos belägen i en djungelby som ligger vid en biflod till Mekongfloden. Som får våra bidragspengar, utan administrativa kostnader, genom att vi känner en person som bor i Luang Prabang (svensk) som kan förmedla pengarna direkt till skolan.

Nu kommer det egoistiska: När du skänker pengar till t ex Röda Korset så är det organisationen som får "äran" för dina och andras pengar. 

I byn vid Mekongfloden är det Clemens och jag som blir hyllade. Vet vi, men det lär vi förmodligen aldrig få ta del av personligen, men bara tanken på det gläder våra egoistiska sinnelag en hel del…

Att hålla skolan med en lärare kostar mindre än 500 kronor i månaden.



6 april 2018

Clemens tittade in och såg att tidningen Fokus låg på soffbordet, vikt på så sätt att bara en annonssida syntes.
Annonssidan innehöll ett erbjudande om att följa med på en av Fokus arrangerad resa till New York under rubriken "Konstens New York".
5 dagar inkl flyg & boende - för 33 650 kronor.

Va?, frågade Clemens, har du blivit allvarligt intresserad av konst?

Icke då, svarade jag, och förklarade att sidan ligger där uppslagen för att jag blivit så fascinerad av kvinnan på bilden.
"Jag har suttit i funderingar över vad är det kan vara som gör att kvinnor så gärna vill visa så mycket av sina ben"
Och antydde att jag hade lite svårt att föreställa mig att kvinnan, den berömda konstnären Isca Greenfield-Sanders, klädde sig i sin korta klänning i en önskan att framstå som sexig.

Clemens satte sig ner och såg begrundande ut. Var tyst en stund innan ha sa:
"Jag vet fan i mig inte".
Kan det möjligen vara bekvämt, undrade vi, innan Clemens fortsatte med "Se så hon håller sin högra hand. Så skulle aldrig en man hålla sin hand."

Och vi fortsatte att prata en stund om den (trevliga) skillnaden mellan män och kvinnor. Enades så småningom kring ordspråket:
"Att vara kvinna är något så sällsamt, så komplicerat, så förvirrande att bara en kvinna kan stå ut med det."


Och övergick att prata om andra skönheter - vackra bilar med riv i…



4 april 2018

Du, sa Clemens, hur ställer du dig till ordet vällust?
Jag såg väl en aning förvånad ut så Clemens fortsatt med "Jag läste just en text som så väl beskrev den känslan" och berättade:
"Man ska inte underskatta Farbror Joakim-syndromet som ekonomisk drivkraft, det vill säga lusten att ha pengar för att det känns så skönt att ha pengar även om man aldrig använder dem, helt enkelt vällusten i att kunna definiera sig som rik."

Det kan man väl säga beskriver vällust på ett högre plan än vad jag lever, svarade jag, men efter ett tag funderade jag om inte det där med att ha en egen bil, med den frihet det erbjuder, i alla fall kan åstadkomma en känsla av vällust. 
Om inte annat så njuter jag av att veta att den finns där i garaget och kan brukas när jag så vill.
 
Vällust kanske i vissa fall kan beskrivas med ordet njutning, sa jag till Clemens, och framhöll att jag personligen håller med "filuren" Stig Johansson som sagt:

Det är betydligt färre människor som lider av ensamhet än som njuter av den.

Då är vi två, sa Clemens…


23 mars 2018

Plusgraderna de senaste dagarna har tärt rejält på snölagret på mina gräsmattor och en ganska stor del av dem ligger nu snöfria - och som förvånar mig - ser överraskande gröna ut efter att ha varit gömda under snö så lång tid.

Vilket jag framförde till Clemens vid vårt sena förmiddagsfika. Som, nickade medhållande samtidigt som han ställde mig frågan "Vet du hur det kommer sig att vi så gärna vill ha gräsmattor runt våra hus?"
Det visste jag förstås inte, lutade mig tillbaka i stolen och inväntade en av hans så vanliga föreläsningar.

"Stenåldersfolket odlade inte gräs framför ingången till sina grottor. Fattiga svenska bönder hade inte råd att kasta bort värdefull mark och arbetstid på gräsmattor - nix där skulle odlas nyttigheter.

Som så mycket annat i lyxväg, idén med att anlägga gräsmattor framför ingången till sina hus uppkom vid engelska och franska slott under senmedeltiden och blev något av aristokratins adelsmärke. En prydlig gräsmatta blev en en tydlig statussymbol som hade den fina egenskapen - den inte gick att fejka.

Det blev så att gemene man ansåg att storstilade gräsmattor visade upp "Här bor en som är rik och mäktig". Det var dyrt att hålla sig med gräsmatta.
Som senare omvandlades till ett slags uttryck för social status och ekonomiskt välstånd. Till en början kunde bara sådana där rikare krösusar som bankirer och industribaroner kosta på sig sådan lyx som stora gräsmattor kring sina fina villor.

Men, förklarade Clemens, tiderna förändras ju och gemene man fick bättre ekonomi och därmed också möjlighet att efterapa det fina folkets vanor.
Som vanligt alltså, och nu står vi snart igen där med våra osande grillar på de maskrosfyllda gräsmattorna och njuter av våra korvar och dricker öl…"

Ser jag fram emot, sa jag, om jag slipper ölen, och tittade längtansfull på min sedan i höstas inglasade veranda jag inte fick njuta av förra sommaren.
Och kunde för mitt inre se hur Madame och jag, under de kommande ljumma sommarkvällarna, sitter där småpratandes och smuttande på våra vinglas.
Och kanske jag då också sneglar, lite förnöjt så där, ut på mina nära omgivningar och känner doften av nyslaget…


20 mars 2018

Du, sa Clemens, jag ser att Åke har pratat om att det är viktigt med bra rektorer för att skolelevernas resultat ska bli bra. Lite märkligt, men den saken framkallade hos mig en en snirklig och fullkomligt osannolik berättelse vid kvällsfikat.

Låt höra , sa jag, som alltid blir förväntansfull när han säger sig ha tänkt…

Låt oss tänka oss att det till Slottsskolan anställdes en rektor av udda slag. Han, det måste nog vara en han för det här, hade bestämt sig för att utmana den nuvarande situationen i Slottsskolan. För elevernas bästa.

Första dagen han började sitt jobb samlade han alla lärare och berättade hur han ville att - från och med i morgon - skulle det nya införas. Ovillkorligen…
1
- elever som , trots tillsägelser, fortsatte att störa lektionerna - inte bara fick - utan skulle tas i öronen och ledas ut i korridoren och få en tillsägelse att gå hem och dessförinnan fått klart beskrivet för sig - skälet till detta.

2 - Därefter skulle rektorn åka hem till elevens föräldrar och berätta om händelsen och förklara för föräldrarna att eleven inte var välkommen tillbaka till skolan förrän föräldrarna sett till att eleven, av dem, erhållit sådan uppfostran att han i framtiden kunde medverka i en sedvanlig undervisning utan att uppträda störande.
Föräldrarna skulle tydligt få klart för sig att om deras barn inte fick en god skolunderbyggnad skulle det påverka hans framtida chanser att få jobb - liksom få berättat för sig att det var inte skolans uppgift att uppfostra elverna utan skolan var till för att ge elverna kunskaper.

Men, det skulle inte gå. Det är rent av olagligt. Vi har ju skolplikt i Sverige, och det skulle aldrig utbildningsnämnden i Vingåker godta, mumlade jag lite mesigt så där.

Jodå, jag vet detta, sa Clemens, men i min historia handlar det ju om en rektor av den udda typen som skulle spänna ögonen i nämnden och säga: "Det struntar jag fullständigt i och nu blir det som jag har bestämt!"

Utbildningsnämnden trodde förstås inte sina öron men fattade att rektorn inte skulle böja sig - drog sig undan och kunde efter någon vecka så där komma till beslut att - redan inom en månad hålla extra nämndmöte för att se vad som skulle kunna göras åt detta.

Men det kom sig så att den Stora Friden infann sig på Slottsskolan - på så sätt att -genom att lärarnas status/auktoritet nu höjts betydligt och att rektorn gjorde otaliga besök i klassrummen - vilket åstadkom den märkliga förvandlingen att stämningen i klassrummen blev stillsam och eleverna satt uppmärksamma och lyssnade på läraren.

Slottsskolans lärare blev förstås ytterligt belåtna med den omvandlingen som gjorde deras lektioner till någonting helt annat än tidigare. 

Den smått skrämda utbildningsnämnden återkom till rektorn och hotade med att "ta ner en konsult från Skolverket om inte…"

Rektorn lyssnade inte på det örat utan verksamheten i Slottsskolan fortsatte enligt rektorns besked. 
Senare fick han höra från nämnden att "Nästa fredag kommer det ner en person från Skolverket för att kontrollera ditt agerande som rektor".

Ursäkta att jag blir lite långrandig men min berättelse kommer snart att sluta med en fråga…

Myndighetspersonen från Skolverket kom, fick ta del av den för Skolverket "helt otänkbara skolundervisningen som rektorn infört och rekommenderade utbildningsnämnde att säga upp rektorn från hans tjänst". 

Vilket förstås snabbt spred sig bland lärarna. Och, ser man på f-n, bara en timme efter myndighetspersonen från Skolverket klivit på tåget till Stockholm kom fem lärare in hos utbildningsnämnden och sa kraftfullt till dess ordförande: "Blir rektorn uppsagd så kommer samtliga lärare på Slottsskolan att begära avsked".

Du, sa Clemens, jag undrar hur utbildningsnämndens ordförande då skulle reagera?

Kanske som jag, sa jag, genom att säga "Det här var det dummaste jag har hört"


28 februari 2018

Du, sa Clemens, jag ser att du hackat lite på Kuriren igen och för en gångs skull är jag benägen att hålla med dig. Detta då jag läst Kurirens försåtliga intervju med Charlotte Prennfors. Helt enkelt usel journalistik om du frågar mig…

Så började vi nagelfara hur Kuriren - illvilligt, sa vi till varandra efter att ha igen läst vad journalisten Cecilia Touhy skriver under rubriken:
M-topp delar länk från tidigare Avpixlat
Så gement agerat, sa vi, där tidningen av ren elakhet använder "Avpixlat" i stället för det sanna Samhällsnytt eftersom tidningen antar att Avpixlat uppfattas som mer besvärande - för Prennfors - hos läsarna. 

Så börjar artikeln med att hänvisa till en annan politiker de tidigare skrivit om - som har delat "inlägg med slängar mot pensionärer, unga med diagnoser och invandrare på sin Facebooksida" och avslutar det inledande stycket med "Gustafsson petades från Liberalernas kommunvalslista i fredags".

Tidningen börjar alltså artikeln med att sammanlänka till detta, helt ovidkommande, till Prennfors i ett tydligt försök att få läsarna att känna att den kommande artikeltexten beskriver något "fullkomligt otillständigt" som nu Prennfors anklagas för.

Vad anser då Kuriren att Prennfors har gjort för - felaktigt?
Läs själv här och ta del av artikeltexten.

Vi suckade över Kurirens erbarmliga journalistik. Inte minst över att tidningen till Prennfors ställer frågan:
Varför delar du som moderat material från Samhällsnytt före detta Avpixlat?

Kuriren - Varför skulle inte vilken politiker som helst kunna göra det? 
Och kanske då, av samma grad av oförstånd, som jag här uppvisar genom att dela material från en skittidning som är lika ensidigt försåtlig i sitt politiska agerande som någonsin Avpixlat…

Och bästa Kuriren läsare - och ni andra…
"Varför tror du att Kuriren anser att vi bör veta det här?"

Prennfors säger:
Jag är moderat politiker och bedriver moderat politik.
Däremot försöker jag läsa vad andra politiker säger.

Mycket klokt!


21 februari 2018

Du, sa Clemens, det var ett intressant inlägg det där om den okritiska massan som Ann Heberlein uttrycker det.
Och påstod att han funderat lite över det…

Hur ska man kunna uppdatera denna okritiska massa - av ointresserade medborgare - så att de bli mindre okritiska? Eller varför inte beskriva det som - mindre okunniga?

Har inte en aning, svarade jag, eftersom jag inte vet hur man får ointresserade människor att ta del av - information som ge kunskap.

Och så resonerade vi lite över om "man" kunde ställa krav på t ex kommunen, eller rent av ortstidningen, att förse sina väljare (läsare) så att de får ta del av viktig information.

Detta då vår gemensamma uppfattning är att "den okritiska massan" inte läser sån här text - som innehåller bl a de här raderna:

Folk observerar direkt att förvärvsfrekvensen 2013 kommer in 4,4 procent lägre än 1985. Sverige har tappat en andel av 4,4 procent skattebetalare på 20 år! I en obeveklig långsam årlig takt håller pengarna på att ta slut. Inte undra på att kvinnorna i vården är utbrända! Ingen hög produktivitet eller tillväxt har slutit detta gap.

I det värsta fallet, i slutet av nästa mandatperiod är 600.000 av urbefolkningen öppet arbetslösa och till det många invandrare, kanske 400.000. En miljon skattebetalare blir bidragstagare. Dessutom lär antalet beviljade uppehållstillstånd från då tills nu vara 2 miljoner. Folkhushållets försörjningsbörda blir stor och antalet skattebetalare, kvar i Sverige, närmast orimligt fåtaliga.

Det här vet man inom kommunen. Eller i alla fall borde ha kunskap om - och borde man då inte i god tid informera sina medborgare om detta kommande dilemma? Och berätta hur de tänker sig lösningen på detta.

Jo, sa vi, det borde kommunen göra - för Kuriren kommer inte att göra det.
Inte heller något av våra politiska partier heller, sa vi till varandra och suckade en smula uppgivet.

Kommentar:
Bjarne,
Det ovan citerade scenariot, att det i slutet av nästa mandatperiod är
600.000 av urbefolkningen  som är öppet arbetslösa och en miljon
skattebetalare som blir bidragstagare kommer säkert inte att hända.

Tillväxten är god hos oss i Sverige jämfört med andra länder och följer i stort
övriga OECD-länder eftersom vi är så beroende av vår export till dem.

Karl Wallentin uttrycker det hela väl i en replik till citerad artikel.
/Åke




15 februari 2018

Du, sa Clemens, det ser illa ut för Vingåker den kommande framtiden. I alla fall om man ska tro vad nyheteridag skriver i en artikel. Det verkar som om att vi kan förvänta oss rejäla kommunskattehöjningar nästa år.

Jag gör en snabbtitt in och ser rubriken: "Gigantiskt miljardunderskott i välfärden väntar Sverige under nästa regering".
Och läser i artikeln:
Kostnaderna har stigit med 1 procent årligen, utöver det rent demografiska trycket. Något som beror på att kommuner och landsting ökat resurserna till välfärden mer än vad som egentligen varit motiverat sett till befolkningens behov, enligt DS. Tidigare har man klarat det med höjda skatter.
För att klara miljardunderskotten skulle kommunerna behöva höja skatterna med 1:95 skattekronor och 0:85 i landstingen
.

Borde inte våra lokala partier ta upp den här viktiga framtidsfrågan och se till att deras kommande valfläsk skaffar dem en fördel framför de andra partierna? frågar Clemens.
Vilket jag inte kommer på något svar på.
Förmodligen beroende på att jag inte kan föreställa mig en sådan märklig förvandling att något av dem skulle våga sig på (få) tanken på att ett sådant agerande skulle kunna vara till deras fördel.

Och eftersom jag därför blir sittandes tyst - så övergår vi snart till att prata om annat…

Tills Clemens återkom till det politiska läget i Vingåker genom att - återigen - säga:
"Jag kan inte förstå att inget av partierna tycks tänka att de skulle få massor av sympati från Vingåkersborna om de på sina FB- eller hemsidor där ville resonera med dem genom att på ett personligt sätt småprata lite om "ditten & datten" som dels kan intresserade dem, men som också skulle lite försynt kunna påverka läsarna i för dem förmånlig riktning."

– Har man inget klokt att föreslå kan man komma långt med sympati, sa jag.


9 februari 2018

Om du nu har tittat in och läst vad som står under rubriken "politik" i den röda vänsterspalten såg du att de avslutande raderna ser ut så här:

"Det vi vill, konstaterade Clemens och jag gemensamt, är att väcka intresse och skapa förståelse. Sen får läsaren själv ta sig vidare därifrån…
Det borde nog stå som första förslag i våra (tänkta) kommande idéförslag till våra politiska partier, enades vi om.
Och fortsatte prata om annat och roligare…"

Vilket, kan jag avslöja här, var att tänka illvilliga och måhända en aning elaka tankar om de så starkt religiösa muslimerna. Och därmed känner jag starkt att jag måste ge dig den grundkunskapen att jag och Clemens är "djupt kännande ateister". Vilket kan göra att vi i våra gemensamma stunder kan hamna i den tramsiga situationen. Kanske det också spelar in att vi inte heller betecknar oss som feminister…

Du, sa Clemens, jag har funderat lite över det där att, som det påstås, att en muslim som offrar sitt liv för islams skull hamnar i paradiset och får som belöning tillgång till 72 jungfrur (läs oskulder).
Jaha, svarade jag smått förväntansfullt inför fortsättningen.

Jo, fortsatte han, jag har funderat kring frågan - vad gör denne tappre muslim med de här kvinnorna efter att han har avnjutit dessa unga damer?

Och så kom vi att låta vår kreativa fantasi, ta tag i frågan.
Men sådan snusk får du inte läsa om här - men några mer barntillåtna funderingar kan jag väl i alla fall berätta om.

Han kanske behåller dem alla som ett slags harem. Funderade vi, eftersom vi kunde ana att denne virile muslim även framledes skulle kunna känna en viss klåda i kroppen. Och gratulerade i så fall honom till det bekymret kunde han ju därmed hantera tämligen enkelt.

Men eftersom Clemens är en person som gärna vill få veta mer om vissa mer vardagliga praktiska saker så hummade han lite och sa lite sakta "Undrar hur de bor i muslimernas paradis - och hur huserar man 72 f d oskulder?" Och vad gör då dessa unga damer för att roa sig med under den tid de har för sig själva?
Kan de hålla sams?

Och vi funderade lite kring den frågan och undrade om det möjligen står någonting i Koranen om sådana praktiska saker. 
Om mathållning och toaletter och så…
Där hade jag inte några hjälpande tips att komma med.
Inte heller när vi började fundera över vad muslimske hjälte kunde tänkas göra under den tid då han inte - ja du vet vad vi menar…

Och eftersom vi fortfarande sliter med frågorna så hinner jag inte skriva just så mycket mer.



2 februari 2018

Du, sa Clemens, vad tänker du på när du hör ordet barnperspektiv?

Jag tvingades erkänna att ordet inte sade mig just någonting och att jag aldrig tänkt på det eller använt det ordet någon gång.
Och frågade "varför frågar du om det?"

Och fick veta att vårt lokala politiska parti VTL i dag kommit med ett långt inlägg i ämnet på sin Facebook-sida. Jag är inte ärlig om jag påstår att jag längtansfullt öppnade FB för att få ta del av - åsikterna.
Men allt i livet är ju inte så där översvallande kul, men jag gjorde det i ett kort ögonblick av infallslusta som liknade "grävande journalistik".

Jag suckade när jag så vad jag såg - ordmassor. Jag vet inte vad det är med folk - men hur i hela fridens namn kan någon tro att dessa ordmassor, så illa utförda, får folk att börja läsa?
Jag menar då - förutom de få indoktrinerade VLT-medlemmarna.

Jag undrar jag, sa Clemens, hur många i kommunen det kan vara om intresserar sig för barnperspektivet. 
Och vi försökte oss på att förstå om det här VTL-inlägget skulle ses som ett inslag i valrörelsen. Ett område som därmed förväntades dra väljarröster till VTL i det kommande kommunvalet.
Det trodde vi inte. Att det skulle göra…

Och vi enades så om att vi nog mera såg det som "ett sedvanligt känslomässigt styrt VTL-påhopp på majoriteten" med S i första hand.

Men, sa Clemens, man har inte alltid rätt.
Och framförde tanken att "Det finns många pensionärer i Vingåker och den övervägande delen är kvinnor. De överlever ju männen".
Och fortsatte med att om det är någonting som attraherar kvinnor i annonser så är det ju bilder på gulliga barn och hundvalpar.
"Säljer som smör", sa Clemens.
Under en stund ryste vi båda inför tanken att de väljarna skulle så att säga skulle bli så VTL-påverkade att partiet fick deras röster om VTL fick dominera valkampanjerna med barnperspektivet.

– Du brukar ju anföra att det ska till nytänkande för att åstadkomma förändringar, fortsatte Clemens och fick oss att fundera över om barnperspektivet kunde ses som ett sådant nytänkande.
Det kunde vi inte och övergick i stället att fundera över en annan av mina käpphästar - bristen på humor i den lokala politiken.

"Risken med humor är folk tror att man skojar”, sa Clemens.
Och vi två som har så lätt för att enas, nickade mot varandra, log och sa:
Så är det nog…


29 januari 2018

Du, sa Clemens, jag antar att du läst det senaste om Ann Heberlein.
Jo, svarade jag, och lade till "Jag känner någon slags överdådig, snudd på hysterisk glädje över resultatet".

För dig som inte är fullt informerad. Ann Heberlein hade (har) för avsikt att skriva en bok som behandlar det delikata ämnet "Vilka grupper som kan tänkas ligga bakom det stigande antalet våldtäkter". 
En bok som dock krävde att människor var villiga att bidra med pengar till produktionen. Det kunde intresserade göra genom att sända sina bidrag via Kickstarter.

Ungefär 400.000 kr beräknade Heberlein att hon behövde och skriver på ledarsidorna.se:
Arbetet med att analysera våldtäktsdomarna från 2012 och framåt är påbörjad. För att kunna färdigställa en rapport som uppfyller krav på vetenskaplighet behöver jag tid – och tid kostar pengar. Dessutom bör min analys och mina slutsatser fackgranskas, vilket också kostar. Min ambition är att skriva en bok på temat våldtäkt och kultur – en bok som är vederhäftig och saklig:
En bok som inte kan avfärdas.

Och vände sig till Kickstarter som hjälp för att samla in pengarna.

Men insamlingssiten Kickstarter tillät vänstern att blockera Ann Heberleins insamling för bok om våldtäkter. Och hoppade av.
Att ta reda på sanningen betecknas numera - av vissa som - rasism.
Men blockeringen fick så stor uppmärksamhet att insamlingen fick extra fart via Swish och andra kanaler.


Heberlein som var fast besluten om att projektet skulle genomföras hade nämligen satt upp en ny insamling i egen regi.
Och bara två dagar efter blockeringen meddelar Heberlein att hennes insamlingsmål är uppnått.
För som Heberlein skriver på twitter:

"Jag är i mål - med råge. Strax över 700 000 har kommit in till mitt projekt Våldtäkt och kultur. Miljoner tack till alla som förbetalt bok och donerat!
Den här ronden vann vi."

Det är med andra ord internet som i praktiken ser till att yttrandefrihet fortfarande gäller i Sverige.


25 januari 2018

Du, sa Clemens, jag har funderat lite mer kring det där vi pratade om i går där vi försökte föreställa oss hur många Vingåkersbor som är medlem i något av de lokala politiska partierna. 
Antagligen ganska få, kom vi fram till, och det fick mig att fundera vidare och så kom tanken förbi "Visst är väljarna i Vingåker lite märkliga som röstar som de gör."

Jaså, svarade jag lite avvaktande och väntade på en förklaring…

Så här funderar jag, sa Clemens, "Som väljare vill man ju att det parti man lägger sin röst på ska ha kraft nog, vara stora nog, för att troligt kunna övertyga väljarna att kan genomföra sina vallöften." 
Borde väl vara så i alla fall, enades vi om.

– Men så tänker nog inte väljarna vad jag förstår. I alla fall lika lite som jag kan förstå vad de som röstar på de andra partierna än S och M vill med sin röst.
Nu blev ju SD näst största parti i senaste kommunvalet vilket är en gåta för mig.
Vad väntade sig SD-väljarna att SD i Vingåker skulle kunna uträtta?
Ansåg de att de som representerade SD på valsedlarna var utomordentligt duktiga, driftiga och kunniga personer fyllda av trovärdig dådkraft för att i kommunfullmäktige och i nämnder driva sina förslag för att åstadkomma en lysande framtid för Vingåker - och därför fick deras röst?

Nix det tror jag inte - svarade Clemens sig själv, och lade till: Varför skulle SD-representanterna skilja ut sig från de andra partier på just den punkten.

Så småpratade vi lite om det, och anförde tanken att de SD-röstande mera gav sin röst till SD på riksplanet som en slags demonstration.
Men hamnade snart igen i frågan: "Vad förväntar sig de väljare som nu i september väljer KD, MP, V, C, L eller VTL att det ska ge för - positivt resultat för 
dem själva?"
Vad ser t ex de 165 väljare som senast gav L sin röst - som belöning för sitt röstande
?

– Liberalerna måste väl ha avgett några vallöften som de 165 ansåg vara viktiga för dem, sa jag och tittade lite frågande på Clemens. 
– Jag minns inte, svarade Clemens, men i så fall kan de nu konstatera att L - precis som de övriga småpartierna - inte har kunnat leva upp till sina löften. Som kanske vid förra valet mera bestod av - med vackra ord formulerade - visioner.

Så funderade vi lite kring tankarna på att de lokala partierna, utanför S och M,  skulle kunna komma överens om någon slags Allians, som trovärdigt med sina vallöften skulle kunna övertyga väljarna att lägga sin röst på dem i förhoppning om en annan, och mer lockande framtid än den som den nuvarande majoriteten har åstadkommit.

Mycket tveksamt om det skulle kunna gå, enades vi om.
Men inte av det skälet att partierna inte skulle kunna - men - för att vi inte kunde se framför oss några som helst överdådiga vallöften som skulle kunna åstadkomma en avgörande förändring.
Att bara bilda en allians utan att samtidigt kunna erbjuda väljarna ett starkt och övertygande nytänkande, tror inte Clemens och jag på.

Så det blir nog som vanligt, sa Clemens, innan han försvann ut genom ytterdörren.
Kan man nog tro, svarade jag, men det hörde han nog inte…


24 januari 2018

– Du, jag tar den sista, sa Clemens när han grep den sista av Madames goda Lussekatter. Som jag plockat ut ur kylen och mikrat en aning ljumma.
Den som spar han har…

Kan det bero på kaffet, funderar jag ibland, då det är alldeles vanligt att ämnet kommunpolitik kommer upp när Clemens och jag tar en fika tillsammans?
Zoegas Blue Java kanske har den effekten på oss?

Hur som haver - Clemens ställde frågan "Hur många i Vingåker tror du är medlem i något av våra lokala politiska partier?"
Ja, det var en fråga det, tänkte jag och konstaterade att jag nog inte hade den minsta aning om svaret.

Men vi nystade fram lite underlag för att få någon slags bas för våra funderingar.

- Vingåker sägs ha runt 9100 invånare.
- I valet 2014 fanns det 6 916 röstberättigade varav 5 989 röstade.
- När riksdagspartiernas medlemsantal räknades ihop vid senaste valet var det
250 947 personer som var medlem i något av de åtta partierna.
- Antalet röstberättigade var 7 330 432 varav 
6 290016 röstade.

Minsann, sa Clemens, det innebär att runt 3,5 procent av de röstberättigade var medlem i något av våra riksdagspartier.
– Men å andra sidan vet jag att, när tidningen Hallandsposten våren 2017 redovisade antalet lokalmedlemmar i de politiska partierna i Halmstad, motsvarade det 1,4 procent av kommunens befolkning.

Det hjälpte inte ens med påtår för vi vågade oss inte i alla fall på att ha en bestämd uppfattning om läget i Vingåker men , konstaterade i alla fall för oss själva, att om antalet medlemmar i något av partierna i Vingåker motsvarar det på riksnivå - skulle det innebära att 319 Vingåkersbor är medlemmar.
Jämför vi med Halmstad så bara 127.

Därefter avtog vårt intresse för den frågan och vi började prata om: "Varför tror du att man vill bli kommunfullmäktigeledamot? Vad tror du är drivkraften?

Vad vi sa om det - kommer jag antagligen att berätta om lite senare…


Men innan dess kanske du vill ta del av vad vännen Åke förmedlar?


Förutom Clemens undring om ev medlemsskap i de politiska partierna kan
det vara av intresse att veta i vilken utsträckning väljarna är intresserade av
att följa valrörelsen. 

Yougov frågade nu i jan 1526 män och kvinnor mellan 18 - 74 år vad de tyckte.
Av dessa talade 1175 om sin partipreferens och urvalet var representativt.

Hur intresserad är du av att följa valrörelsen på en skala 1 - 5?
5  34 % var det i hög utsträckning
4  28 %
3  22 %
2   7 %
1  4 % inte alls
-  6 % Vet ej

Vad vill du se mer av i mediebevakningen av valet?
42 %  Sakfrågor
39 %  Allmänbildande information
35 %  Fokus på parti i stället för block
34 %  Hårdare granskning
25 %  Ideologisk diskussion

Vad oroar du dig mest för inför valrörelsen 2018?
42 %  Smutskastning av meningsmotståndare
39 %  Politiska frågor ingen vågar samtala om
37 %  Politiska lögner
30 %  Falska nyheter som sprids

Intresset för valet kommer nog att öka under närmaste månaderna.
Varför inte kommunicera mer av de lokala partiernas sakfrågor?
Man vinner helt säkert mer sympati hos väljarna på att tydliggöra sitt eget partis progressiva program än att kritisera motståndarnas misslyckanden.
/Åke


16 januari 2018

 

Den här rubriken i en tidning fångade Clemens intresse och han började förstås fundera över om inte denna upptäckt även kunde appliceras på - annat…

Jag fick vi veta att en grupp amerikanska forskare upptäckt att denna vanliga föräldrastrategi är - helt missriktad.
Läser så: ”Föräldrar som kämpar för att få sina barn att äta mer hälsosam mat verkar vara mer framgångsrika om de bara serverar maten utan att säga något om den.”

Denna tanke har de amerikanska forskarna fått genom ” fem olika tester” med barn i ålder 3-5 år.
”Forskarna menar att den som vill påverka barns matvanor i positiv riktning har mycket att vinna på att hellre fokusera på hur god maten är, än att tjata om att den är hälsosam.”

Barnen reagerade med ”Om maten presenterades som hälsosam blir slutsatsen att den garanterat smakar illa”.

Så började jag småle lite över vad jag läser – FÖR-  om det någonting jag med emfas  har klagat över så är alla dessa ”missriktade tjat” – om hur ”hälsosamt, nyttigt, miljövänligt” det till exempel är att välja kollektivtrafiken i stället för den egna bilen.

Utan att vilja begripa att vi bilister – i alla fall många (nå, i alla fall jag) reagerar som vilken femåring som helst. Om kollektivtrafikens marknadsföring i huvudsak handlar om att ”tjata om dess nyttighet” dels är pekpinnig i sin form att försöka pådyvla oss bilister ”dåligt samvete” – får den lätt en bismak av – ”mögel”.
Jag hittar just inget bättre ord…

Därmed ett stilla återtåg till platsen framför kaminen för något uppiggande att dricka.
Just inte hälsosamt kanske – men väldans gott…
Clemens

4  januari 2018

Fick ett sent besök vännen Clemens som sa att han kände för att få lite luft och därför unnade sig en kvällspromenad - och då förstås passerade mitt hus för en pratstund.

"Det var värst vad du har varit produktiv i dag" sa han och menade då mina inlägg som nattgök.

Hm, hummade jag, i en avvaktan på vad han skulle fortsätta med.
Och som jag anade kom det:
– Du har varit bister i dina kommentarer kring våra strävsamma lokala politiker - och deras, som du anser, tillkortakommanden.

Jo, medgav jag och försökte med det lite överslätande "Även jag har mina dagar".

Så kom vi att senare språka lite om det kommande valet, men även lite om tiden fram till den 9 september. Och hamnade då förstås i en del kommentarer om det "politiska läget i Vingåker" och våra tankar och funderingar om hur det skulle kunna sluta vid valet.

Då kom jag att tänka på vad jag i ett annat inlägg kommenterat om våra lokala politikers brist på förmåga att kommunicera - tydligt och aptitligt som vännen Åke formulerade det.
Och tittade på Clemens och sa:
– Om man är lokalpolitiker så är det en enorm fördel om man är en lysande kommunikatör. Förutom att man till det förstås måste ha förträffliga idéer om hur man vill att Vingåker ska utvecklas. Något som man brinner för och sedan med sin goda kommunicerande förmåga kan föra ut det på ett fångande sätt - som gör att man får över väljarna på sin sida.
Men det är man inte. Och kanske, lade jag till lite spontant,  det kan vara en idé för "kommunikationsgruppen" att lära politikerna hur man kommunicerar tydligt och… där kom jag lite av mig - för ordet aptitligt kändes inte helt rätt…

Karisma i politiken är som potens i sängen.
Antingen har man den eller också har man den inte.
Att lära sig den är under alla förhållanden omöjligt.


– Och i stället blir det väl då så att de sedvanliga floskellöftena kommer att tråka ut oss månaderna före och fram till valdagen? antydde Clemens med ett frågande leende.

Jag nickade medhållande och fortsatte med:
- Jag är helt övertygad om att våra nuvarande KF-ledamöter är förträffliga personer, snälla och vänliga människor som vill Vingåkersbornas väl.

– Det är bara det - att det räcker inte - man måste också våga vara en aning besvärlig genom att våga ställa mindre populära krav - som man i alla fall själv anser är viktiga för en bättre framtid.

– En av de viktigaste frågorna för kommunfullmäktige är - och har varit under mandatperioden - problemen med skolorna. Jag börjar kanske bli en aning gaggig men jag kan inte påminna mig att någon lokal politiker har satt ner foten och tagit strid för en idé han eller hon har som skulle förbättra skolornas/elevernas resultat.

– Och som jag ser det - det beror nog på att de inte har kunskap nog om för att kunna komma på någon revolutionerande tanke.
Som sannolikt 
dessutom skulle kräva en rejäl nypa mod för att slåss för.
Och så överlåter man i stället - på det bekväma sättet - att lägga ansvaret på andra. Som barn- och utbildningsnämnden - som i sin tur tar hjälp från pedagoger.
Med ett - som vi nu ser - skrämmande resultat.

– Och så blir det så att man i stället nöjer sig med att ha åsikter om ofarligare saker som elevhälsan eller att erbjuda frukost, i skolan för vissa elever. Ämnen de nog anser sig ha bättre kläm på.

Där blev vi avbrutna av att Clemens mobil ringde och han måste dra sig hemåt…
Trist, tänkte jag, som just börjat få upp ångan…