Media-snack

 

18 augusti 2017

SvD fortsätter göra smygreklam, skriver Rebecca Weidmo Uvell som rubrik över sin text som slutar så här:

"Beklämmande att en seriös tidning som Svenska Dagbladet inte kan avhålla sig från tjuvknep och på bästa nyhetsplats i sin näringsdel helt oförblommat göra reklam för systerbolaget. 

Och så är de förvånade över att folk tappar förtroende för traditionell media."

Läs vad Uvell skriver och du kanske förstår avslutningsraderna…

11 augusti 2017

Helena Edlund skriver ett inlägg jag finner väl motiverat att länka till. Rubriken frågar "Hur mycket barnslighet tål Sverige?"
Om tramsiga debattartiklar…

"Allt oftare uppfattar jag debatten i Sverige som ett förskolebarn som vädjar till vuxenvärlden om gränssättning. Att läsa debattartiklar i svensk press påminner om att se en fyraåring som drar en katt i svansen: Hur hårt kan jag dra innan någon säger ifrån? Så här hårt..? Så här..? Eller så här..?

Sanningen är väl att den som vill kan finna bevis på rasism lite varstans – även i mjölkdisken eller i ett motorvägsbygge – så länge som viljan till det finns. Lite som när ett barn hittar på allt vildare berättelser och undrar när den vuxne ska genomskåda påhitten. Lite som när en politiker hänvisar till ”naivitet”.

Min undran är när nationen Sverige ska säga att nu räcker det? När ska redaktionerna börja skicka ett ”tack, men nej tack” på grund av uppenbar tramsighet till aktivistiskt drivna skribenter? Är inte gränsen nådd för länge sedan?

Snälla – låt oss växa upp nu. Det finns verkliga problem att engagera sig i."

7 augusti 2017

Den som kan sin Tage Danielsson kanske minns Holger Typ. En samvetsgrann tjänsteman på Sveriges Radio, med diagnosen ‘betydelseblind’. Jag tänker på honom när jag rekapitulerar två mediahändelser under året. Först ‘Paulo Roberto-affären’
Läs vad Jan-Olof Sandgren skriver om två mediahändelser…

1 augusti 2017

Läser en intressant krönika som har rubriken:
"Klarar media pressen från maktskiftet?"
Ja det kan man fråga sig när man bl a läser:
Jag har allt oftare känt mig manad att påpeka för DN:s redaktörer hur hopplöst snett man kommit, vilket f.ö. gäller merparten av övriga officiella nyhetsmedia också, under de senaste decenniernas utveckling i västvärlden.

29 juli 2017

Hej Bjarne
Lämnade Kyrkbyn nu på fm för att inhandla lite gott inför helgen samt vitaminer på systemet (vitt vin då). I affären låg en lokaltidning med lockande första-sida som genast gjorde mig intresserad. Eftersom jag många gånger läst om ditt gnölande över K-kuriren tänkte jag  att jag skulle jämföra Enköpings-Posten med vad jag via nätet kunde se att K-kuriren bjöd. (Det man kan se utan att vara prenumerant).

Det första som slog mig var att Enköpings-posten både på första sidan och på sidorna Nyheter och Inrikes hade helsidors intervjuer med lokal- politiker om regeringens och oppositionens agerande i den aktuella skandalen. Ledaren tyckte dessutom att Löfven agerat oansvarigt. Debatt handlade om oroligheter vid Tempelberget. Därefter kom artiklar om polisbristen och länets dyra lokaltrafik. (Dyrast i landet.)

Nåväl, vad fann jag då på K-kurirens E-tidnings första sida.
29/7 - Samarbete lyfter klubben - se Katrineholm från ovan           Gemenskapen i kyrkan hjälper många att läka
28/7 - Svårt att se hur någon skulle gynnas av nyval
27/7 - Ingen högsommarvärmen vänta - glädjes bönderna
26/7 - Brottsligheten ett växande problem för flera företag

Förutom artikeln ”Man är helt enkelt inte vuxen för uppgiften” och ”Nyval är inget alternativ" fann jag inget annat som lockade. Vingåkers-uppslaget såg mer än lovligt urvattnad ut.
Nog kan man tycka att det i dessa dagar finns underlag för att göra vilken tidning som helst intressant att läsa.
/Åke

19 juli 2017

Sveriges bäste journalist finner du i Östersund. Jens Ganman heter han och skriver - på Facebook i dag - nedanstående text - som får mina tankar att vandra åt Katrineholmshållet…

FANTASTISKA ÖSTERSUNDSPOSTEN

Den som letar på ÖP:s Facebook efter nyheter/analyser om de senaste dygnens våldtäkter får leta länge. Däremot hittar man ganska lätt artikeln om kisserier. Ett brott som är "viktigt att ta på allvar" enligt polismästaren.

Och lika viktigt för ÖP att lyfta fram.

För er som inte bor i Östersund kan det vara svårt att förstå hur media fungerar häruppe, men under många år har den offentliga diskussionen styrts av en liten grupp obildade, paranoida, hycklande människor som sett som sin främsta uppgift att uppfostra mediekonsumenterna till "rätt värdegrund".

Jag vet att det ser ut så på många platser runt om i landet just nu men Östersund/Jämtland är extremt.

Vansinnet har pågått så länge och är vid det här laget så normaliserat att många bofasta inte ens tänker på det. Folk som flyttar hit brukar dock reagera efter ett tag. De drabbas av en krypande olustkänsla när de läser lokalpressen, lyssnar på SR, tittar på SVT...

...och märker att journalistkollektivet konsekvent photoshoppar verkligheten och låter makthavare komma undan med de mest uppenbara idioter.

Inte alltid med flit utan för att de (journalisterna) är så inne i sin aktivistbubbla att de glömt vad det innebär att vara en riktigt journalist.

De har lyckats hjärntvätta inte bara sina läsare utan även sig själva.

Ofta är det här komiskt – som att titta på en apa som leker med en dator och blir rädd och kastar fekalier omkring sig när det plötsligt rör sig på skärmen* – men egentligen är det bara tragiskt eftersom den här mentaliteten göder verkliga fördomar hos vanligt folk. Och dessutom skapar ett ENORMT förakt för det vi förr kallade "tredje statsmakten" – media – de som ska granska etablissemanget.

I Östersund är media sen länge en del av etablissemanget.

4 juli 2017

De stora tidningsdrakarna (för all del - även Kuriren) slår sig ständigt för bröstet och framhåller sin viktiga funktion i samhället. Det finns personer som pekar på att det är lite si och så med "drakarnas" anständighet - eller vad jag nu ska kalla det. Som:
- Patrik Engellau - här

Rebeccka Weidmo Uvell - här

26 juni 2017

Tittar in lite som hastigast hos den "omdebatterade" tidningen Nya Tider och läser i en artikel:
"Systemmedias tidningar är pressade av sviktande intresse och förtroende för deras produkt, och man har därför fått göra sig av med hundratals medarbetare de senaste åren."

Vilket vi i Vingåker kan se - bara genom att titta på Katrineholms-Kuriren som under flera år nu tappat i upplaga och tvingats minska sina redaktionella resurser. Minskad upplaga brukar betyda färre annonser, eller i alla fall lägre annonspriser.
Hur det är med Kuriren och den saken vet jag inte säkert - men tidningen har de senaste åren fått allt sämre ekonomi…

Kuriren ingår ni Sörmlands Media AB, en tidningskoncern som dessvärre också visar på allt sämre ekonomi - med mångmiljonunderskott i senaste bokslutet.

Och tidningarnas försök att få över "papperstidnings" läsarna som prenumeranter till sin "digitala" utgåva inte är särskilt framgångsrik. I den senaste redovisningen från Tidningstatistik ser jag att KKuriren bara har 400 digitala prenumerationer.

18 maj 2017

Läser några rader i DI som stoltserar i en artikel med att de lyckats knyta till sig en "bra ekonomijournalist" till redaktionen.
Andreas Cervenka heter han och han säger i presentationen bl a detta:
”Som ekonomijournalist finns det ingen viktigare uppgift än att själv försöka förstå och sedan förhoppningsvis göra olika skeenden begripliga för läsarna. Det här är på många sätt ett journalistiskt drömuppdrag”.

För all del - mina 50 år som tidningsägare osv - har gett mig den uppfattningen att samma kan sägas om alla journalister att själv försöka förstå och sedan förhoppningsvis göra olika skeenden begripliga för läsarna.

Någon som vill tipsa Katrineholms-Kuriren?

Apropå Kuriren så lite Fake News:

"Kurirens uppgift är att varje dag sammanfatta, fördjupa och förklara veckans viktigaste händelser. Kuriren är en politiskt oberoende tidning, utan kopplingar till något parti eller intresseorganisation.

Kuriren gräver fram egna nyheter och plockar upp frågorna som hänger sig kvar när mediedrevet dragit fram. Vi ger analysen, fördjupningen och avslöjandena.Varje vecka får du i Kuriren det stora reportaget om den viktigaste frågan just nu.

Det kan handla om allt från politik, ekonomi och vetenskap till kultur trender och hälsa. Här finner du bilderna, texterna och personerna som förklarar vad som händer och varför – med egna avslöjanden och nya perspektiv."

Bara ljug - här fuskar jag allt rejält - texten ovan kommer från en annan publikation - byt ut ordet Kuriren där till Fokus så kanske du förstår vilken av tidningarna jag prenumererar på…

15 maj 2017

Läser en intressant artikel som har rubriken:
"Media i maktelitens tjänst".
Det är Anne-Marie Pålsson som där bl a skriver:
"Hur stor medias makt är över den politiska agendan svårt att förstå med mindre än att man fått uppleva dess framfart på nära håll. En erfarenhet jag har.
Från mina åtta år i riksdagen minns jag tydligt hur kommunikationskonsulterna, mediafolket, spinndoktorerna spred skräck bland oss knapptryckare med sina framställningar. Av dem fick vi höra hur vi skulle bete oss, vad som fick sägas och hur felsteg och missgrepp skulle hanteras i det fall man haft olyckan att orsaka ett sådant."

Liksom:
Själv är jag rätt nöjd med att media fått sin tuppkam stukad av Trump. Tycker faktiskt till och med att det är bra att senaste decenniers utveckling där väljarna reducerats till passiva konsumenter av budskap formade av den politiska och massmediala eliten i skön gemenskap utmanats.

Lätt att hålla med om - tycker jag…

29 april 2017

"Däremot tjatar medierna nu om Trumps första 100 dar som president. De letar efter halmstrån som kan bevisa att han är den misslyckade individ som de har försökt att göra honom till. De analyserar så till den milda grad att jag stänger både öron och ögon så fort de nämner Trump. Han är president i USA! Sen när blev det så intressant att sabba ner USA:s presidenter? Han är ju vald i ett demokratiskt val.

Gjorde medierna samma analyser när vår statsminister hade varit statsminister i 100 dagar? Knappast!
Jag såg på den extrainsatta debatten om terrorism i Sveriges riksdag. Anders Ygeman vägrade konsekvent att ge några svar men använde sin tid i talarstolen, lika konsekvent, till att klistra på SD en mängd åsikter som de aldrig har yttrat.
Var befann sig medierna då?
Varför analyserar de inte beteendet i den svenska riksdagen?"
Ur Ulsans blogg…

23 april 2017

"När debattörer med "fel åsikter" diskvalificeras för att deras åsikter inte passar den goda normen, blir debatten fattigare och mindre konstruktiv.
När grupper homogeniseras och kollektiviseras och ställs mot andra grupper förminskas individen och varje nyanserad diskussion omöjliggörs av demoniseringens barriärer. 
Detta står i strid med andan i Tryckfrihetsförordningen och det gagnar inte yttrandefrihetens kärna - "ett fritt meningsutbyte" och "en allmän upplysning". 

Det krävs inget mod för att twittra i de rätta åsikternas kör men det tarvas en stor portion civilkurage för gå på tvärs med de förhärskande stämningarna och normerna, att ta strid med skråkollegors samstämmighet och bryta ny mark i koncensusland. Men vi behöver dessa få som vågar och som tycker nytt och annorlunda. Och vi behöver värna yttrandefrihetens och tankefriheten idé i vardagen - inte bara i jubiléernas högtidstal!"
Peter Hjörne i Göteborgs-Posten.

29 mars 2017

Läser ett intressant inlägg från Jan Scherman där ingressen säger:

Häromdagen gjorde Anders Ygeman ett besök i verklighetens Malmö. Ett uttryck för det som borde kallas för Trumpifiering av svensk politik, skriver Jan Scherman, som menar att svenska politiker överträffar varandra i populism.

I texten kan du bl a läsa:

"Att visa medkänsla, men att också vara ärlig. Lova att agera. Men det betyder reda ut med all tänkbar kraft. Ta reda på. Få en så uttömmande bild som möjligt utan att sinka processen. Lova att inte lämna någon möda osparad. Och komma med väl genomtänkta åtgärder.

Politik är som bekant att vilja. Men om politik ska vinna respekt också på lång sikt räcker det inte med att vara supersnabb populist. Det krävs faktisk eftertanke, även när läget är så allvarligt som i Malmö. Eller Göteborg. Eller Linköping. Och på en rad andra platser i Sverige.

Politik bör väl i alla lägen, även de mest dramatiska, eftersträva att vara korrekt. Jag älskar för övrigt uttrycket “Politiskt korrekt”. Det betyder för mig väl genomtänkt, välavvägt och med hänsyn till olika intressen. Det är PK i ordets bästa bemärkelse."

Det är sådan text - av det slag - du aldrig får läsa i Kuriren…

20 mars 2017

SVENSKA FOLKET HAR INGET FÖRTROENDE FÖR MEDIA OCH JOURNALISTER LÄNGRE

Det väl ansedda SOM-institutet vid Göteborgs universitet skrev redan 2015 vid sin årliga stora mätning, bl a om svenska folkets förtroende för medier,2015:

"Förtroendet för flera medier är lågt och delvis sjunkande enligt Förtroendebarometern 2015.
SVT/SR (67 %/71 %) ligger högst följt av lokala morgontidningar/DN (49 %/47 %) och där dags- och kvällspressen (Expressen/11 % och Aftonbladet/16 %) samt vissa TV-kanaler (TV3/11 %) ligger mycket lågt.
SOM-institutet mäter årligen förtroendet för olika yrkesgrupper och där journalister ofta ligger i botten (20-30 %). Det kan således konstateras att allmänheten hyser ett föga imponerande förtroende för både medier och journalister."

Journalisternas husorgan "Journalisten" konstaterade i en egen enkät i feb 2016 samma sak:

16 mars 2017

Kommentar om det Holländska valet i går:

Igår vann Wilders 5 mandat medan liberalen Rutte förlorade 10. Wilders parti ökade med 33 %, Ruttes parti minskade med 22 %. Ändå skriver alla svenska MSM att Wilders förlorade för att han inte blev statsminister.
Antag att SD får 25 % 2018 och att Jimmie Åkesson inte blir statsminister. Båda utfall är troliga och SD kan få mer.

Kommer MSM då utse SD till valets stora förlorare när de dubblerade sitt valresultat för andra gången i rad?
Frågar Jan Sjunnesson på avpixlat.info

Suck - svensk media gnager allt mer - och oftare - på det goda humöret…
BW

15 mars 2017

I en intervju med debattören Paul Joseph Watson berättar den amerikanske krigsreportern Tim Pool mer utförligt om sina erfarenheter av sin vistelse i Sverige nyligen.

Watson och Pool tar upp en lång rad problematiska aspekter Sverige tampas med, bland annat de oärliga politikerna och medierna och Expressen i synnerhet vars skampålejournalistik man diskuterar och förfäras över. En annan punkt är den oerhörda rädslan för att bli stämplad som “rasist”, vilket omöjliggör en nödvändig och sund debatt.

I takt med det allt större fokus som sätts på Sverige från omvärlden, och på det sätt man beskriver och förfasas över förhållandena här, lär förhoppningsvis även fler svenskar inse hur djupt svikna vi är av såväl politiker som medier och andra slags makthavare – och inte minst vilket bisarrt och udda undantag Sverige utgör i världen med djupa problem som liknar de i många diktatoriska stater.

14 mars 2017

Den amerikanske frilansskildraren/journalisten (Tom Pool) är alltså ett hot mot demokratin...?

Jag skulle vilja påstå att en genompolitiserad, förment "oberoende" statstelevision och statsradio är ett betydligt större hot än att en ensam kille från Chicago åker till Sverige beväpnad med en I-phone för att försöka reda ut vad som faktiskt hände i Sverige "last night".

Tro mig, jag vet vad jag talar om. Jag har frilansat åt SVT och SR i omgångar i 25 år och svensk public service är ungefär lika mycket "oberoende" som Avpixlats gayprideparad bottnar i verklig omsorg för HBTQ-frågor.

…och förklara för mig: varför skulle det vara finare när dåligt pålästa, svamlande SR och SVT-journalister som Peter Rawet åker till ett annat land och gör "nedslag" där…

…än när Tim Pool åker till Sverige och bemöter alla med respekt och öppna ögon? Pool gjorde flera riktigt bra grejor och han höll masken till och med när han träffade Boel Godner. Det är bara att konstatera: den svenska journalistkårens självbild är sjukligt uppblåst och som svensk medborgare/skattebetalare hoppas jag att Tim Pool får 1000 efterföljare. Sverige är ett smörgåsbord av helt vansinniga nyheter för den journalist som verkligen vill berätta nåt och som skiter högaktningsfullt i om de ska bli avfriendade på FB av sina kollegor.

Det som retar gallfeber på svenska journalister är inte att Tim Pool bedriver "fallskärmsjournalistik" utan att han kom på dem med att sova på jobbet.

Igen.
Jens Ganman

27 februari 2017

Siffror är makt och makten måste kontrolleras
är en rubrik till en gästkrönika i GP. Och så får vi ta del av att vare sig regeringen eller media gör det…

26 februari 2017

"På morgonen är det rutin för så många av oss att slå på P1 för att få nyheterna.  Allt fler häpnar över nyhetsutbudet. Fetma börjar tydligen bli ett problem i Egypten, för att följas ännu en dag i Aleppo, Trump naturligtvis och korruption i Brasilien som tycks vara oändligt mycket mer intressant för redaktionerna än vad som verkligen händer i Sverige.

Nu talar jag inte om spektakulära händelser, som ännu en gangsteruppgörelse i Biskopsgården eller Malmö, ännu en skandal på Karolinska och ytterligare illa tajmade och verklighetsfrånvända utspel från våra politiker.

Vet ni vad – jag har fått nog av slarvig och tendentiös journalistik! Jag vill inte uppfostras av politiskt korrekta reportrar. Jag vill inte varje dag behöva uppleva att man friserar verkligheten för mig när jag slår på P1. Alltså slår jag av, irriterad, gång på gång.

Det gäller självklart inte bara nyheterna utan också när jag senare på dagen, av gammal vana, slår på radion för att få ett någorlunda seriöst utbud från den enda samhällskanalen inom Public Serviceradion. Men man kan inte annat än bli deprimerad över den låga kvaliteten, den polemiska och uppfostrande tonen. Händer det någon gång att jag känner mig intellektuellt utmanad? Att jag känner mig upplyft av ett program trots att ämnet inte är upplagt för det?

Nej."
Chris Forsne på ledarsidorna.se

24 februari 2017

"Just nu beskrivs opinionsutvecklingen för Moderaterna som katastrofal. Att Socialdemokraterna enligt vissa mätningar har en liknande nedgång i förhållande till valresultatet 2014 eller att Miljöpartiet verkar ha svårt att nå över riksdagsspärren engagerar inte.
Allt ljus är på Moderaterna och analysen entydig: Effekten beror på utspelet om att normalisera de parlamentariska kontakterna till SD."

Susanna Birgersson i GP

 

"Politikernas ovilja att erkänna sina tidigare misstag leder till en rabiat ovilja att ta itu med de många faktiska, mycket påtagliga problem som blivit resultatet och som nu hotar det skattetyngda svenska folket.
För att rädda ansiktet är dessa politiker beredda att betala vilket pris som helst – inklusive att DÖ-förklara den svenska demokratin.

Allt motiveras med hyckleriet om “värdegrunden” och mantrat “allas lika värde” som bannlyser all saklig kritik som rasism och fascism och därmed stimulerar flocktänkandet om att stå på “det godas” sida i kamp mot “det onda”.
Rolf Malm på avpixlat.info

17 februari 2017

"Den här artikeln är värd att läsa. I synnerhet de journalister som
borde förstå att man måste skriva med humor och även ställa
relevanta frågor."

"I SVD:s Närlingsliv den 16/2  finns följande vassa kommentar
med anledning av att  Ebba Lindsö häromdagen hoppade av från 
pensionsbolaget Allra och vägrade svara på Peter Alestigs frågor.

"Ebba Lindsö, nu riktar jag mig direkt till dig. Här är fyra frågor som du sedan länge borde ha besvarat:
- Hur mycket har Allra olika bolag betalat ut i löner, konsultarvoden och aktieutdelning till ägare och höga chefer som dig själv?
- Hur mycket pengar tjänar Allra i dotterbolaget i Dubai?
- Allra ledning hävdar att bolaget i alla lägen skött sig korrekt. Varför har du då bestämt dig för att lämna styrelsen?
- Kan du garantera att spararnas pengar inte har använts för placeringar i högriskprodukter med höga omkostnader?

Det är spararna som via sina avgifter lägger grunden till ditt höga arvode. De kommer att ha mindre pengar på ålderns höst. Det är de som förtjänar att få en förklaring, Ebba Lindsö.""

Vass journalistik när den är som bäst.
/Åke

10 februari 2017

"Media måste vara en av de branscher med sämst vidareutbildning inom det som är yrkets kärna: journalistiken. Vidareutbildningar inom t ex statistik, EU-kunskap, kommunal ekonomi etc, initierade av arbetsledningen, har varit i stort sett obefintliga enligt de erfarenheter jag och många av mina kollegor haft.

Ser man då på de medarbetare inom public service som förblivit hela sin yrkeskarriär på en arbetsplats så finns det anledning att bli kritisk. Inom SVT och SR och delar av tryckt media har det länge funnits en obalans som är svår för mediekonsumenten att upptäcka, men förödande för nyhetsutbudet.

  De dagliga arbetsledarna, redaktörerna, har ofta suttit på sina stolar i decennier och bestämmer i hög grad urval och vinkling av vad tittarna/lyssnarna/läsarna ska få ta del av."
Chris Forsne  på ledarsidorna.se

8 februari 2017

Den usla journalistiken…
Men det här med folks faktasresistens…?
Är inte det ett allvarligt problem?

Jag tror inte att människor är ett dugg ‘faktaresistenta’. Jag tror att tidningsläsare och tevetittare aldrig nånsin har varit så mottagliga för fakta som just nu.
Men vi journalister undanhåller dem sånt. Eller förskönar.
Eller utelämnar.
Eller virrar ihop olika begrepp… det är det stora problemet.
Faktaresistens är ett jäkla skitord om du frågar mig. Det är sånt journalister använder när folk inte håller med dem ideologiskt – då är de ‘faktaresistenta’
.

En lång artikel - för dig som klarar av att läsa sådana och dessutom inte är - faktaresistent…
Här

4 februari 2017

Kalla mig aldrig något så nedsättande som - journalist…

Björn Norström i sin krönika i avpixlat.se

31 januari 2017

Nog kan man väl bli intresserad av att läsa en krönika som har rubriken:

Aftonbladets Wolfgang Hansson blåljuger om terrorism och inreseförbudet till USA

Och där krönikan avslutas så här:
Som en slutkommentar, svenska journalister och skribenter får alltså betalt för att skriva ihop rena lögner som Hanssons i syfte att missleda det svenska folket, lögner som jag, ideellt och gratis, som en hobby sedan spenderar tid att enkelt bevisa vara just rena lögner. Om detta är den anda som svensk journalistik och de pressetiska reglerna står för, är det en stor skam för yrket och Sverige och en yrkeskategori och ett regelverk jag aldrig vill associeras med. Mer om det i nästa krönika.
Björn Norström på avpixlat.info

Nå de blev i alla fall jag - och du hittar krönikan här

Och så kommer jag att tänka på:.

If you don't read the newspaper you are uninformed,
if you do read the newspaper you are misinformed.
- Mark Twain - 1835-1910

27 januari 2017

"Rapporterna som inte går att komma undan om mord som inte utreds, om kollektiva våldtäkter och parallella samhällen blir fler. Våra styrandes beröringsskräck med verkligheten förgiftar landet. Inom media och kultur rasar ett åsiktskrig, tonen allt fränare, vi ser en aggressivitet vi inte känner igen och de offentliga avrättningarna utformas som folknöje på löpsedlarna."
Chris Forsne ledarsidorna.se

18 januari 2017

Jag känner människor som säger sig vara förundrade över att gammelmedia förlorar läsare.
Va - jag?
Nä - jag är det inte minsta förundrad över det…

15 januari 2017

Generellt är Janouch kritisk mot de flesta dags- och kvällstidningar, men hon anser att Dagens Nyheter är den som tappat mest i anseende och förtroende.

– De är för fan värre än vilken slasktidning som helst. Idag finns det ju ingen resning, det finns ingen Herald Tribune i Sverige som är någon slags tidning med klass. Vi har fortfarande Svenska Dagbladet i viss mån som håller någon slags standard, även Göteborgs-Posten verkar lovande. Men vi saknar en riktig ansedd intellektuell publikation som verkligen är respektfull.

 – I dagspressbranschen är ju alltihopa en enda klickokrati med kändisar och utvik och ”Rickard, 47, blev kränkt av ett kvitto på Max”.
Katerina Janouch i nyheteridag.se


13 januari 2017

Årets första arbetsvecka skvallrade om hur besvärligt journalister kommer att ha det i år. Hur förhåller man sig opartisk till en amerikansk president som säger vad som faller honom in, sant eller ej? Hur hävdar man sin integritet, i en värderingsstrid där allt, även oberoendet, politiseras? Hur ska man kunna rensa bort falska nyheter, när de redan finns därute på sociala medier och driver opinionen?

En färsk studie visar att svensk journalistik var mindre partisk i jämförelse med brittisk och italiensk, vad gäller behandlingen av de amerikanska presidentkandidaterna. Men under ytan bubblar ängslighet, osäkerhet och obehag.
Och det här året kommer att bli ett verkligt prövoår för journalistiken: kommer den att finna en väg genom stormande värderingsskiften, utan att förfalla i kampanjande eller, i det andra diket, hållningslöshet?
Chefredaktör Johan Hakelius funderar i morgonens Fokus

 

12 januari 2017

Tror du på att allt som skrivs i media är sant?
Det finns de som ifrågasätter sådant dumt tänkande…

Som Jan Scherman som i en krönika i AB skriver under rubriken:
Nickedockorna i Sälen - och där intressen säger:
Jan Scherman om svenska mediers okritiska rapportering från Folk och försvar.
Läs själv här.

31 december 2016

"Jag tror att jag har läst minst fyra riktigt korkade kolumner om att godhet faktiskt är något bra och att det behövs mer av den varan i världen. Som om någon sagt emot. Som om det var det saken handlade om. Som om det på andra sidan fanns ett koppel satanister som lanserat ondskan som ett intressant och lovande alternativ.

Det är folk av åtminstone genomsnittlig intelligens som skrivit de här blötögda texterna, så det måste vara ett aktivt val av dem att inget begripa. De vill helt enkelt inte tala om målkonflikter, narcissism, skambeläggande av oliktänkande, dunkla bevekelsegrunder för demonstrativ medkänsla och allt annat intressant som den här "godhetsdebatten" egentligen handlar om. De har valt Forrest Gump-skolan för sin samhällsanalys: ju enfaldigare, desto finare."
Skriver Johan Hakelius i sin krönika i Expressen.

Så uppkommer det märkliga (?), att medan jag väntar på att kaffebryggaren ska gurgla ur sig det sista vattnet ner i filtret, jag börjar undra - varför kommer jag nu, när jag läser Hakelius, att tänka på en viss lokaltidning i min närhet?.
Kan möjligen lite bero på vad jag skrev i går. Men var då för feg för att använda de ord som Hakelius gör i sin krönika…


– Om DNs kultursidor

30 december 2016

Läser i kkuriren:

"Därför är det fint att samtliga partiledare markerar att de inte tänker bilda regering med Sverigedemokraterna. Däremot är det illa att Ebba Busch Thor (KD) inte ser problemet med att ta stöd av SD för att vinna statsministeromröstningen efter nästa val (DN, 27/12). Visserligen kräver Jimmie Åkesson inte att få vara med och förhandla om budgeten för att släppa fram Anna Kinberg Batra (M), men politiken måste anpassas efter SD:s önskemål (Dagens Industri, 15/12).

Läs det sista igen. SD röstar för en alliansregering om Björn Söder, Kent Ekeroth, Mattias Karlsson med flera får inflytande över politiken, vilket i sig inte är särskilt anmärkningsvärt. Att parti A röstar med parti B, mot att ha fått igenom sina krav, är ett skolexempel på hur politiska förhandlingar och samarbeten fungerar.

...

Därför är det enda sättet att säkra att SD-politik inte blir regeringspolitik och därmed verklighet, att statsministerkandidaten och budgetpropositionen går igenom riksdagen utan stöd av SD."
Skriver Susanne Nyström den 29/12 - under (den smått humoristiska) rubriken "Låt stridsyxorna gå i graven".

HM - funderar jag lite stillsamt - undrar hur de 1017 Vingåkersbor (eller de 14,3 procent av väljarna i Katrineholm) som röstade på SD i senaste kommunvalet tänker om en (sin) lokaltidning - som så totalt skiter dem på näsan?
För - vill jag nog tro - inte röstade t ex de i Vingåker på det lokala SD för att de erbjöd ett sådant övertygande politiskt program för kommunen - utan säkerligen i första hand visa att de stöder SD på riksplanet.

Det går inte så bra (ekonomiskt) för Katrineholms-Kuriren som stadigt förlorar prenumeranter. Och nu snart också journalister.
Till skillnad från SD som vinner allt fler sympatisörer.
I alla fall jag förstår varför…

PS - någon som tror att en svensk dags- eller kvällstidning kan åstadkomma en sådan slags meningsfull information som - detta?

x     x     x

"Det finns ett väldigt påtagligt mönster i hur media globalt lanserar nya begrepp. Först var det ”näthat” och ”nätmobbning”. Sedan blev det ”nättroll”. Sedan började alla skriva om ”faktaresistens” och ”rysk propaganda” och nu upprepar alla ”falska nyheter”.
Tankar om "Falska Nyheter"

19 december 2016 (uppdaterad 21.00)

OK - vi är inne på slutsträckan inför den kommande Julen och du har måhända många fler angelägna åtaganden än att just i dag bry dig om hur media sköter sig.
Svensk media - kanske jag ska förtydliga.
Och, funderar jag lite dystert - det kan ju också vara så att du "totalt skiter i allt vad media heter och vad de skriver".
Det vore trist i så fall - för mycket av de åsikter vi har bygger på vad vi läser i media eller ser på tv…
Där inte all information är vare sig korrekt eller sann.

Läsarna går någon annanstans…

Nå - det finns "gammelmedia" som AB, Expressen, DN och SvD och en hoper lokaltidningar som t ex Katrineholms-Kuriren…
På senare år har tillkommit vad man kallar "alternativmedia" - där många är bra, uppkäftiga, ifrågasättande, rent av spännande att läsa. Och de har dessutom den smått underhållande effekten att de ofta och gärna drar ner "brallorna" på gammelmedia.
Som svarar med att kalla alternativmedia för - hatmedia.
Och en del andra mindre smickrande tillmälen…

Och det kan ju förstå att de reagerar så, när de - som här - får brallorna ordentligt nerdragna…

Om du nu tillhör den mera känsliga delen av människorna vill jag framföra att länkningen ovan tar dig till - alternativmedia…

Mer media-kritik kan du finna här:
Läs med viss risk för att du blir missmodig och kanske även en aning - besviken. På vissa tidningar menar jag då…

Det Goda samhället - 1
Det Goda samhället - 2
Det Goda samhället - 3
Det Goda samhället - 4
Det Goda samhället - 5

18 december

Så det kan bli - tänker jag för mig själv - när jag tittar in hos de stora tidningarnas nätutgåvor. För en så där 10 år sedan prenumererade jag på 17 olika tidningar och tidskrifter bland andra på papperstidningarna av DN, SvD och Dagens industri.
För runt tre år sedan hade mina prenumerationer (papper fortfarande) minskat till sju. Innehållet i tidningarna intresserade mig allt mindre.
Fortfarande då de tre ovan. För lite mer än ett år tillbaka avslutade jag prenumerationerna på de tre stora - vad gäller tidningar i brevlådan, och bokade i stället prenumeration på deras digitala nätutgåvor. Tillkom då även en prenumeration på e-kuriren.se.

För två månader sedan avslutade jag dessa fyra digitala prenumerationer. Av samma skäl som tidigare - deras innehåll intresserade mig allt mindre.
Kvar finns nu bara två prenumerationer, som båda kommer i brevlådan - Språktidningen och Fokus.

Att jag började skriva om det här är för att jag nyss besökte DN och SvD på nätet och försökte få läsa artiklar där rubrikerna fick mig lite nyfiken.
Nix - artiklarna är låsta och kräver en betald prenumeration för att kunna läsas. Det är där någonstans som orden Så det kan bli dyker upp i tankarna - då jag kommer på att - jag kan nog leva ett gott liv utan att ha fått läsa det som (först) lockade.
En del artiklar kan man alltjämt få läsa gratis i DN och SvD, men för mig är det ytterst få av dem som lockar till läsning. Samma vill jag säga om e-kuriren.se.

Nu har jag flyttat över min läsning av svenska nyheter till Göteborgs-Posten där inget material är låst. Som dessutom har ledarskribenter som jag gillar…
Utrikesnyheter läser jag huvudsakligen hos Engelska BBC.
Många s k "alternativmedia" läser jag varje dag.
Mmm - så det kan bli…

17 december

Läser krönikan där Kurirens chefredaktör redovisar en läsarundersökning tidningen genomfört.
Rubriken till krönikan säger:
"Det är vår lokaljournalistik du vill ha". Och jag citerar ur Marie Hillbloms text:
Lokala nyheter – det är det vanligaste svaret på varför du som läsare väljer att prenumerera på Katrineholms-Kuriren och koncernens andra tidningar. Frågan var en av många som vi ställde i den läsarundersökning som vi för en tid sedan gick ut med till alla våra prenumeranter som vi har en mejladress till. Och vi fick flera tusen svar. Sammanlagt svarade fler än var tionde prenumerant.

En bra krönika av Marie Hillblom vars lugna och sansade ton tilltalar mig mycket. Och det har på något sätt - haft viss påverkan av min syn Kuriren och dess betydelse för läsarna i - Katrineholm - vill jag i första hand tycka.
Och, börjat få mig att förstå att jag inte delar så många av de svarande prenumeranternas önskemål (?) av vad de vill läsa i tidningen. Och är därför heller inte prenumerant.
Andras tycker annorlunda - och prenumererar då på tidningen.

Kanske jag ska berätta att jag varje lördag får veckans tidningar från en bekant - så jag snabbt - kan bläddra igenom dem och hålla mina fördomar vid liv…

Jo, jag skulle nog kunna bli prenumerant (igen) om innehållet (det viktiga) blev mindre "mesigt och underdånigt mot de lokala makthavarna".
Vilket lätt skulle kunna ske genom att Kurirens journalister vågade ställa frågor (typ) "Hur menar du då/där? Hur skulle det kunna gå till?" när politiker och andra företrädare för t ex nämnder och organisationer - rabblar sina (oemotsagda) floskler och visioner.
Ett önskemål jag framfört till Marie Hillblom i ett mejl.

Någonting får mig att ana att Hillblom hellre väljer att göra en tidning som vänder sig till de nuvarande prenumeranterna än till sådana som mig… ;-)

Det tror jag är en bra slutsats, förutom att det är lättare, så är den gruppen betydligt större. I alla fall i Vingåker där jag bor…

Hej,
Blir lite deprimerad när jag läser följande i Kurirens krönika
Och det är glädjande att fler än hälften av er som svarat också säger till oss att prenumerationen på Katrineholms-Kuriren är lika med tradition och vana. En god vana överger vi inte så lätt.
Ur Kurirens synpunkt är det förstås bra att det garanterar en fortsatt om än 
vikande intäkt. Dessvärre diskvalificerar det läsarna som kanske inte 
ser och tar till sig den digitala utveckling (med bl.a automatiserade artiklar)
vi är inne i och som kanske inte till fullo återspeglas i Kuriren.
Eftersom antalet journalister nu måste reduceras tror jag att Hillboms analys
är klockren.
Kan vi inte leverera en produkt som du tycker är värd att betala för är det kört för oss som tidning på sikt. 
/Åke

Dagens lästips:

Europas framtid står på spel - och svensk media gäspar
Chris Forsne på ledarsidorna.se

15 december

Tre tjänster försvinner från Kuriren…

Berättar tidningens chefredaktör i en krönika på e-tidningen.
Det är två journalister och en administratör som sägs upp.
En trist utveckling för redaktionen som, med färre journalister, får det svårare att fylla tidningen med riktigt intressant lokaljournalistik.
På sikt också kan det sluta i moll även för skaran av prenumeranter. Som sakta blir färre.
Tidningen går under av ekonomiska skäl.
För att vända den nedåtgående spiralen krävs en stor dos av - nytänkande. Och kräver en - minst - lika stor dos av - mod!
Vill jag tänka mig…

x     x     x

Hälften av svenska nyhetskonsumenter lockas inte av de traditionella medierna och så många som 21 procent, alltså var femte nyhetskonsument, misstror de traditionella medierna. Siffrorna kommer från en undersökning utförd bland besökare på sju av Sveriges största nyhetssajter.

Undersökningen är utförd bland besökare på sajterna Aftonbladet, DN, Expressen, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, SVT och Upsala Nya Tidning. Där har man tittat på beteendet hos 38 000 personer som varit inne på dessa nyhetssajter. Utöver detta har 4000 personer svarat på enkätintervjuer, ett urval av personer som motsvarar ett genomsnitt av befolkningen.

Och resultatet visar ett tydligt mönster. Så många som hälften av alla nyhetskonsumenter tar del av nyheter från annat håll än traditionella medier. Den här gruppen uppges också vara aktiva med att dela artiklar och nyhetsinnehåll med andra på internet.

De mest anmärkningsvärda siffrorna är att 21 procent, alltså var femte nyhetskonsument, misstror de traditionella medierna.
Berättar nyheteridag.se

9 december

Den som tittat in här många gånger anar nog att jag inte är någon större beundrare av Kuriren - men också allt mindre, nära noll nu faktiskt, till tidningar som de fyra stora DN, SvD, AB och Expressen.
Här kan du läsa en som bra beskriver - varför jag känner så…

18.00 - I en rubrik i veckans Fokus säger rubriken:
"Fler medier, mindre journalistik".

Hm, tänker jag - fler medier? Jo ja - kanske men det är inte medier på papper som ökar.
De blir färre och snart är de ännu färre - tror jag - som varit tidningsägare sedan 1973.
Och anledningen till att tidningar på papper minskar är att annonsintäkterna tryter. Sammanlagt var annonsintäkterna för svenska "papperstidningar" 12 miljarder kronor år 2007 men 2014 var det bara 8 miljarder.
Framför allt är det de lokala journalistiken som minskar. Nedgången i resurser fortsätter. Nästan var tredje reklamkrona har försvunnit från journalistiken sedan 2008, berättar Fokus.

Citerar mig själv från vad jag skrev den 5 december:
Sörmlands Media AB (som ger ut Katrineholms-Kuriren)  redovisar en förlust för år 2015 på lite över 21 miljoner kronor. Vilket gjort att koncernens tre tidningar nu har ålagts att "spara" 20 miljoner kronor.
Om vi tänker oss att Katrineholms-Kuriren får ta 10 procent av den kostnadsminskningen, dvs 2 miljoner kronor, tyder det på en personalminskning på 3-4 personer om annons- och prenumerationsintäkter är kvar på dagens nivå.
Ger inga direkta vibbar om möjligheter för satsningar på utveckling av journalistiken…

Inte tror jag särskilt starkt att tidningar som Kuriren har framtiden för sig när jag läser att:
"I dag är särskilt unga på landsbygden med låg inkomst överrepresenterade, i en växande grupp som sällan eller bara då och då tar del av nyheter."

Vad gör det med det offentliga samtalet?
"Det vore klädsamt om vi kunde vara eniga om att historiskt sätt har kommersiella företag (läs media) tagit ett stort ansvar för demokratin", säger Hanna Stjärne SVT:s vd.