10 okt 2018

Om du är en smula intresserad av media - (kanske rent av - nya media) så kan jag rekommendera att du läser en text som beskriver hur man på tv arbetar - som finns här


29 sept 2018

Jisses Amalia - hamnade jag inte även denna dag hos Kuriren igen…
Låt mig få tillägga - eftersom du tittar in här vågar jag tro att du är - åtminstone en aning - intresserad av tidningar. Då har vi två - du och jag - i alla fall ett gemensamt intresse.

Som vi förmodligen delar med Katrineholm-Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom. Tänker jag när jag läser hennes krönika som går att läsa - här.

Där jag, när jag läser vad Hillblom skriver, känner att hon och jag inte tänker lika vad gäller tidningar. I alla fall inte vad det gäller Kuriren.
Och skriver så:
Varje tidningsägares (första) krav är att denne vill "tjäna pengar."
På sin affärsidé - kanske jag ska tillägga.
Nå - det finns ju en annan slags tidningar där utgivaren av egna medel bekostar utgivningen av "sin tidning" för att få möjligheten att "få ut sina budskap".

Den synen har jag inte på Kuriren - som jag ser som en kommersiell tidning - som som sin affärsidé är just att ge ägaren vinst på verksamheten. Fast det finns stunder då jag en aning tvivlar på att jag har rätt där - ibland verkar lust att få sprida "ett politiskt budskap" vara viktigare…

Som jag förstår det - det går inte helt bra för Kuriren - ekonomiskt då.
Och tidningens upplaga har minskat de senaste åren.
Från 2016 till 2017 med 500 prenumerationer.

Detta skrivet bara för att få mjuka upp skrivarfingrarna…

Det finns en del rader (påståenden) i Hillbloms krönika som gör mig fundersam.
Hillblom lobbar i sin krönika för - jämställhet.
Rubriken säger:
Kvinnor, ta till orda och skapa jämställdhe
t

Det sympatiserar jag med och läser med visst intresse:

Sedan våren 2016 finns Katrineholms-Kurirens nyhetssajt med bland de svenska nyhetssajter som varje dag scannas av Shamebot ur ett jämställdhetsperspektiv. Siffrorna redovisas på Twitter. Vissa gånger har vi varit bäst av alla och haft kvinnor med i 50 procent av de scannade artiklarna. Men de allra flesta dagarna har vi långt kvar till jämställdhet.

Precis som de flesta nyhetsredaktioner har vi en regel om att all vår journalistik ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Som lägst ska 40 procent av nyhetsmaterialet ha med kvinnor, men målet är 50 procent. Shamebot visar att vi de flesta dagar når upp till runt 30 procent kvinnor i vår rapportering. Jämställdhet har inte infunnit sig trots robotens tydliga siffror.

Bland de saker i livet jag inte sympatiserar med så är det här "j-la Genustramset."

Däremot är jag för jämställdhet mellan könen.

Läser vad Hillblom säger:
Precis som de flesta nyhetsredaktioner har vi en regel om att all vår journalistik ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.
Ingen bra affärsidé enligt mig.
Vilket får mig att ängslas en smula över att det i Kuriren  - på grund av "jämlikhet" i stället för angelägna saker - kan bli så att redaktionen väljer att (nu ett övertydligt exempel) väljer att ta in ett "Pladdrig artikel om en syjunta" och i ställer en "manlig artikel" som ger möjlighet till intressanta tankar.
Bara för att hamna nära 50-procents-gränsen.
Jag skrev ju ett - övertydligt exempel - så tagga ner.

Kurirens redaktion styrs ju av en kvinnlig chefredaktör - så lite förundrad är jag över att tidningen hamnar (oftast under antar jag) på 30 procent vad gäller att kvinnor förekommer i artikeltexterna.

Blir sittandes i förbjudna tankar som jag först inte vet om jag vågar skriva - men:
"Kan det bero på att det inte finns tillräckligt många kvinnor i bevakningsområdet som har något intressant att säga?"
Som läsarna finner så intressant att de vill förnya sina prenumerationer.

Så skyndar jag mig snabbt in till garderoben för att ta på mig en hjälm och suspensoaren och smyger in till favoritfåtöljen för att fortsätta omläsningen av den här boken…

PS - om man som företag vill kunna ta betalt för vad man erbjuder måste det erbjudna uppfattas som angeläget. Gäller även tidningar.
Gäller inte mig, som kan skriva vad min lust bestämmer att jag vill skriva. Om ingen inte vill läsa mina "funderingar" så drabbar det inte mig - ekonomiskt.

Men jag skulle bli sur som f…   ;-)


28 september 2018

Jisses Amalia - på måndag redan oktober. Ibland känns det som att jag inte riktigt hänger med i tempot. Nå - ett och annat hinner jag i alla fall notera under mina rundor på internet. Som ett antal gånger, per dag, gör att jag tittar in hos Kuriren i form av deras digitala kkuriren.se.
Snabba tittar för att se om det hänt något  intressant i Vingåker. Det har det sällan.

Men det finns ju annat i Kuriren som kan få mig att stanna upp och läsa artikeln.
Som idag där rubriken:

Sörmlands Media växer digitalt – analys ger stor ökning för nyhetsapparna: "Läsare stannar längre"

…väcker mitt intresse. Tidningar och tidningsutgivning finns med på min 5-i-topp lista av intresse. Efter att ha läst tidningens egna rader om sig själva lägger jag till ett sjätte intresse "De märkliga människor som prenumererar på Kuriren".

 

Nåväl - dagens "egen-beröm-artikel" berättar om Sörmlands Medias stora framgångar med sina tidningar vad gäller antalet digitala prenumerationer.
Får jag göra ett litet avsides hopp innan jag fortsätter så vill jag (eftersom att antalet besökare har ökat efter annonsen i Vingåkersbladet) åter poängtera att jag, som varit tidningsägare i över 40 år givetvis är glad när det går bra för någon tidning.
Även Kuriren…

Men, detta ibland så trista ord, poppar förstås emellanåt upp bland mina smått illvilliga (tycker vissa) funderingar. Där den första spontana funderingen blev:
Kan det möjligtvis påverka upplagan negativt för papperstidningen?
Svaret på den frågan lär jag/vi inte få förrän TS-siffrorna (tidningsstatistik) för 2018 kommer nästa sommar.

Antalet digitala prenumerationer har ökat med 129 procent på ett år, berättar Sörmlands Media. Imponerande, tänker jag, och antar att det gäller tillsammans för de tre lokaltidningarna koncernen ger ut.

Jag besöker alltid kkuriren.se via min dator har inte laddat ner den app som Kuriren erbjuder den som vill kunna läsa tidningen i sin "smartphone".
Jag utgår från att den som vill läsa tidningen på det sättet får betala en summa pengar för det.
Vilket öppnar för fler funderingar. Så här skriver Sörmlands Media:

– Nyköpings kommun har 55 000 invånare och Södermanlands Nyheters app har laddats ner 17 200 gånger. Det säger mycket om intresset. Samma andel nedladdade appar i förhållande till befolkning finns även hos Katrineholms-Kuriren. Eskilstuna-Kuriren har hela 27 000 nedladdade nyhetsappar i en kommun på 100 000 invånare, förklarar Jens Werner.

Vilket enligt min huvudräkning (för Nyköping) ger att runt 31 procent av invånarna där har laddat ner en app för att kunna läsa sin lokaltidning.
27 procent i Eskilstuna.
Om jag då tillåter mig att sätta 30 procent som ett snittvärde kan det betyda att cirka 2700 Vingåkersbor har laddat ner appen för Katrineholms-Kuriren.

Jag har letat lite men finner inte några prisuppgifter - men antar att "nyhetsappen" är gratis precis som den är om man tittar in på kkuriren.se via en dator.
Som en slags grundservice då. Vill man läsa de många artiklar som ligger bakom en betalvägg - som jag gör - kostar det 99 kronor per månad.
Hur jag ska tyda "60 procent tillåter pushnotiser" är lite tveksamt men antar att det innebär en viss merkostnad.
Sörmlands Media anger också:
en fjärdedel av befolkningen i respektive spridningsområde har laddat ner koncernens nyhetsappar.
Vilket (väl) inte stämmer med grunden till min antagna siffra (ovan) om 30 procent.
Men jag kanske inte begriper vad/hur Sörmlands Media egentligen menar…

Får jag avsluta den delen av texten med "Jag struntar faktiskt fullständigt i just det ovanstående med appar" (och undrar förstås själv varför jag då skriver om saken) för det finns annat i artikeln som intresserar mig mer - som:

– Att ge läsarna avslöjanden, nyhetshändelser och underhållande reportage är fortfarande viktigast och det som kommer bygga ökningen även i framtiden, säger Jens Werner.

Intressant, mumlar jag för mig själv, och faller i en stilla undran över när Kuriren ska börja med det. Nå, jag ber att få begränsa mig till - om Vingåker - där.

Och börjar så intensivt fundera över hur jag ska skriva när det gäller vad jag tycker om:  De märkliga människor som prenumererar på Kuriren".

Nä, jag känner hur jag veknar. Jag vill inte förarga någon, tänker jag, och lägger till som en slags förklaring till mig själv om den veligheten:
"Det finns ju för fan värre saker. Det finns ju folk som tittar på TV".

Va? Jo, det är kanske så att din och min värdgrund skiljer sig åt en del - i alla fall vad gäller - synen på och konsumtionen av - media…
Men du är säkert en hyvens person i alla fall.

Precis som Johan Hakelius när har skriver - detta…


3 september 2018

Journalistik - tidningar - media är jag intresserad av och njuter därför smått upphetsad när jag läser vad Erik vad der Heeg i dag skriver på ledarsidorna.se under rubriken:
Journalister som herre eller tjänare.

Om du gör dig möda att klicka dig in till artikel kan du få läsa om "två olika skolor om journalistik".

Den ena beskriver van der Heeg så här:

I korthet gick deras perspektiv ut på följande: Lippmans ståndpunkt var att journalisten borde fungera som ett slags förmedlare – eller med hans egna ord, översättare – mellan allmänheten och de krafter som sätter agendan i världen. När politiker, forskare, experter och opinionsbildare talar skall journalister sammanställa och redigera vad som kommer till uttryck och föra detta vidare till allmänheten.

Skälet till detta var att medborgaren, enligt Lippman, inte är förmögen att ta till sig den växande mängd av information som präglar dagens samhälle. Medborgaren behöver någon som kan filtrera, sortera och värdera nyheterna. Allmänheten kommer aldrig att vara intelligent och insatt nog för att förstå komplexa politiska händelser och för upptagen med sitt dagliga liv för att förstå eller ens bry sig om komplicerade samhällsfrågor.

Den andra så här:
Deweys position var radikalt annorlunda. Han menade att allmänheten inte bara är förmögen att förstå samhällsskeendena som skapas av politiska eller ekonomiska eliter, utan också borde vara en medaktör i dessa processer.
Detta kan bara ske om medborgaren kan ta del av ett ofiltrerat nyhetsflöde.
Journalistiken bör fungera som ett öppet forum där diskussioner och debatter kan ta plats i så oredigerat och lite tillrättalagt skick som möjligt.
När väl olika idéer och perspektiv kommit fram så sakligt som möjligt är medborgaren mycket väl förmögen till att ta ställning till de frågor som rör hans liv och värdera vad han anser vara viktigt eller oviktigt.

Nå, bäste läsare, står du på Lippmans eller Deweys sida?
Läs artikeln och du får mer information om skillnaderna i synen på hur journalistiken bör vara.

Jag personligen föredrar Dewey - för som Heeg beskriver det:

En journalist bör givetvis förhålla sig så sakligt som möjligt till alla skeenden. Han bör i sin redogörelse svara på de frågor som en läsare kan förväntas ställa. Vad har hänt?, var ägde det rum någonstans?, när skedde det?, hur gick det till?, vem gjorde det? och varför?

Vilket inte alls får mig att tänka på Katrineholms-Kuriren…


1 september 2018

Ursäkta att jag tjatar om det igen - men jag har varit i tidningsbranschen sedan 1967 vilket bl a har inneburit att jag varit tidningsägare (flera olika) sedan 1973 fram till 2013.

Jag fick för mig att det kunde vara en information som gör att du eventuellt förstår mig bättre när jag nu skriver "Så förbannat trött jag är på medias bevakning av det kommande valet".
Som ni vet, ni som följt mig en längre tid - jag har inte haft tv sedan 2009. Och vad jag förstår är jag tacksam för det kloka beslutet när jag "hör & läser" vad som skrivs om dessa ofta återkommande "TV-dueller med partiledarna" där det till utmattningens gräns debatteras kring ämnen som inte intresserar (tänkande) väljare det minsta.

Det var det om det det…

Vilket får mig att hamna hos vår "lokala medium" Katrineholms-Kuriren. Denna sorgliga produkt där chefredaktören med sina allt oftare förekommande "krönikor" där hon skriver läsarna på näsan om att "tidningen är viktig för demokratin".
Jag får där för mig att hon där menar "viktig för demokratin i tidningens spridningsområde - Flen-Katrineholm och Vingåker."
Du - det har jag aldrig begripit. Nå, det är väl en sak, men däremot begriper jag att Kuriren hatar Sverigedemokraterna.
Och inte på minsta sätt försöker dölja denna sin avsky.

När media, som Kuriren, gör sig märkvärdiga över sig själva så menar de att en tidning ska vara "objektiv" i sina skriverier. Då menar de (och jag) vad gäller nyhetsmaterialet. Vad ledartexten anbelangar är det platsen för tidningens egna ställningstaganden.

OK - lite till - i dagens kkuriren.se finns chefredaktören på bild intill rubriken "Nyheter är inte politiskt styrda" - och menar då i sin egen tidning.
I hennes pladdriga text ser jag: "Allt som du läser i vår nyhetsrapportering ska alltså vara sakligt och opartiskt."

Du såg ordet "ska" där va? Men det är den inte - om man läser Kurirens innehåll med sådana ögon som jag har. Kuriren tar politisk ställning även i "form av vilka artiklar de väljer att ta med".
Låt mig ge ett exempel:
I går kunde vi läsa rubriken "Förbjud adresserad politisk reklam" - där ingressen säger:
"Majsan Wickert vänder sig starkt emot det reklamutskick som Sverigedemokraterna gjort direkt till henne och alla andra svenska medborgare som fyllt 66 år."

Jag antar att redaktionen gnuggade sina händer i vild förtjusning över att ha fått kontakt (hittat?) en läsare som hjälper tidningen att kritisera SD.
Jag kan aldrig föreställa mig att "Majsan" hade hört av sig till Kuriren om det varit ett annat parti som sänt "adresserad politisk reklam".
Som om det om det hade handlat om MP-reklam
I dagens tidning nagelfar man i sin ledartext SD på ett sätt man inte gör (gjort) med något annat parti. Inte heller kommer att göra före valet.

Likaså, skulle jag gärna vilja få höra Marie Hillbloms "tankar" kring det här att tidningen inte tar i annonser från SD - "på grund av deras förflutna" men att jag ser att Vänsterpartiet  (med sina synnerligen dödliga kommunistiska rötter) med sin införda annons anses vara helt OK.

Vilket visar att Hillblom inte lever med i dagens kunskaper om kommunismen som - har åstadkommit döden för ett otal fler miljoner människor än vad nazismen sägs ha gjort.
Och som fortsätter att ställa till elände för mänskligheten - som i dagens Venezuela och Nord Korea.

Och jag begriper heller inte varför inte Kuriren ifrågasätter det märkliga Miljöpartiet - med sina människofientliga idéer.
(Orkar man med att bli förmanad om genus och ras och sopsortering av miljöpartisterna en mandatperiod till?)
Nå det finns ju andra som gör det. Fast mera då dem som väljer MP…
Som Johan Hakelius i Expressen.

Jag tar det igen:
"Om de dummaste och och minst upplysta får sätta ribban, kommer de någorlunda intelligenta att dö av leda"

Vad jag förstår av kurirens ständigt minskade upplaga är att - allt fler drabbas av denna leda För egen del tänker jag avsluta min digitala prenumeration vid årsskiftet - innan ledan hinner ta död på mig…

Informationsinbördeskriget - av Henrik Jönsson…


29 aug 2018)

Det är in ofta jag tänker positiva tankar om dagens dags- och kvällstidningar - eller för den delen Kuriren. Men det händer.
Som när jag läser vad Peter Kadhammar skriver. En av de journalister jag alltid läser - och har förväntningar på innan jag börjar att läsa vad han skriver.

I dagens AB skriver han under rubriken:
Antalet skuldsatta ökar - men ingen vill prata om det.

Kadhammars text börjar så här:

"Under ytan på valrörelsen rör sig en mörk skugga som ingen talar om. Ingen vet hur den ska tolkas och därför nämner ingen den.
Den mörka skuggan kan beskrivas som ett tal.
8 013 449 892.

Det är summan av de skulder som ligger hos kronofogdemyndigheterna i Sverige. Det är en ökning med en och en halv miljard kronor på ett år.
Den mörka skuggan kan beskrivas med ett annat tal.
273 000.

Det är antalet personer som nu har ärenden hos Kronofogden. En ökning med tio procent på ett år.

Så under alla utspel, påståenden och löften, under allt hojt och all konstruerad dramatik som är en valrörelse, finns ett verkligt drama med ytterst osäker utgång. För vad är innebörden i att antalet skuldsatta personer plötsligt ökar? Mitt under en fantastisk högkonjunktur?"

Vore jag redaktör för Kuriren - och hade läst vad Kadhammar skriver - skulle jag bums sätta min bästa grävande journalist på att ta reda på för läsekretsen intressanta siffror - Hur ser det ut med den saken då - i Flen-Katrineholm-Vingåker?

Och när jag fått ta del av de uppgifterna ha en bra grund för att ställa frågor till politikerna i respektive orter. Som t ex:
- Hur har det kunnat bli så här?
- Vad kan ni göra åt det?

Men det är jag det - som gillar riktig journalistik…


13 aug 2018

Sitter och funderar, rent av resonerar med mig själv, över frågan:
"Finns det kvar några hederliga dagstidningar längre?"
Nu läser jag ju inte alla de svenska - men frågan poppar upp efter att jag läst ledartexten i dagens Katrineholms-Kuriren.

Det är ju så, anser jag, att de dags- och kvällstidningar jag läser är helt agendastyrda. Man driver frågor som företräder vad redaktionen brinner för - inte för att ge läsarna objektiva och sanna nyheter.

Vilket är tydligt att se när man läser Kuriren.
En tidning som hatar Sverigedemokrater och vars redaktion mest verkar vara befolkad av personer som klart sympatiserar med Miljöpartiet.
Vilket syns i alla de vinklade ledare jag läser men även i de "nyhetsartiklar" (bah) som de publicerar.

Bara en kort avslutning. Kuriren skriver:

SD:s budskap är att det inte får göra det minsta ont för svenskar att ställa om till en mer klimatvänlig livsstil. Bensinen får inte kosta mer.
Och så universalargumentet: Sveriges del i den globala klimatskulden är så liten att en minskning av våra utsläpp inte är värd ansträngningen.

Helt korrekt uppfattat - och är beskrivning av hur över 80 procent av svenskarna ser på saken. Och så förvånas Kuriren över att SD växer…
Men det fattar inte redaktionen i Katrineholm.

Så över till något annat. Läser rubriken:

”Gammelmedia dör, och det går fort”

Den som skriver texten till rubriken är Julia Caesar - som du kan läsa här.

Gammelmedia - det är vad man kallar mossiga tidningar som Kuriren.
Vad man kallar läsare av sådana tidningar - vill du inte veta…

Men du kanske vill veta lite mer om klimatet än vad de mossig tidningarna - och Miljöpartiet - för ut.
Klokt - då ska du läsa vad Lars Bern skriver på sin blogg (anthopocene) - glöm inte att också läsa kommentarerna till hans text.
Bern skriver bl a dessa rader:

Main Stream Media idag är renodlade propagandaorgan för den globalistiska politiska agendan. Man förmedlar inga objektiva nyheter som inte stödjer agendan. För det måste ni söka er till bloggar som denna.

Här Bjarne har du som gammal journalist ett par färska (12/8) inlägg på DGS att suga på. De handlar om sanning, vem kan man lita på och hur pass neutrala är journalisterna egentligen?
Åke

Var så god - bästa läsare.

– Vad är sanning?
Journalisterna har osynliggjort den svenska underklassen


4 aug 2018

Media? Funderar jag - och konstaterar för mig själv - tja, inte är det som förr.
Annorlunda, jovisst - men f-n i mig inte bättre.

Kolla på vad Henrik Jönsson berättar om DN.
(Jag prenumererar på Henrik Jönssons Youtube-kanal)
Och mina egna tankar hamnar i Katrineholm efter att ha sett videon.


20 juli 2018

Blev inspirerad att komma med ett inlägg när jag återläste vad vännen Åke skrev i förra inlägget på den här sidan. Då menar jag tanken att tidningar som Kuriren har begränsad livslängd. Att de inte går under snabbt beror - enligt mig då - på en kombination av "gammal vana" och nyfikenhet på lokalt skvaller.

Två argument som - i alla fall det första - gör att läsekretsen sakta dör bort. Nyfikenhet på skvaller tror jag också minskar efterhand som Kurirens (gamlingar) läsekrets förändras över till den nya generationen som bara umgås digitalt med sådant - genom t ex smarta mobiler. Där de inte behöver vänta till nästa dags utgivning av Kuriren (eller sen uppdatering på kkuriren.se) när de själva skvallrar till (mellan) sig själva inte bara med ett sms utan kan lägga till bilder. Många bilder…
Jag antar att de flesta av er läsare begriper vad jag menar med den beskrivningen.

Det är inte bara ungdomen som förändrar sina medievanor - även "modernt fungerande gamlingar som jag själv"  ;-) - har slutat ta del av nyheter på papper.

Men även hur jag kommer att vilja få uppleva mitt framtida nyhetsflöde.

Nu tar jag mig ut på gungfly - för jag tänker hänvisa till mig själv.
Jag prenumererar på kkuriren.se - Kurirens digitala utgåva.
Kostar mig 99 kronor i månaden.
Att jag har en prenumeration är till 100 procent för att jag vill få kunna ta del av "viktig information" om det som händer i Vingåker. Är inte det minsta intresserad av material om Katrineholm, eller ta del av tidningens annonser, eller "sport & skvallermaterial" om Vingåker.

Låt mig konstatera att över 95 procent av det jag prenumererar på är helt ointressant.
Lik förbannat måste jag betala för det - då jag (ännu) inte bara kan betala för det artiklar jag finner "prisvärda".
I Kurirens nuvarande läge skulle det väl bli en två-tre artiklar i månaden.
Och det kan ingen tidning överleva på - om läsarna blir sådana.

Jag vill kunna prenumerera (bara) på sådant material jag vill ta del av.
Ett exempel - låt mig säga att jag är intresserad av ledarsidor.
Inte bara den i Kuriren då utan från många olika tidningar - för att få många olika intryck.
Kuriren skriver:

Du som är prenumerant på Katrineholms-Kuriren kan läsa lokala nyheter från Skellefteå i norr till Markaryd i söder på fler än 40 sajter och appar – helt utan extra kostnad. Allt du behöver göra är att skapa ett konto på respektive tidningskoncerns sajter och appar som ingår i samarbetet.

Totalt ointressant - för mig - som inte har minsta lust att klicka mig in på varje tidning och där leta upp deras ledartext.
Varför erbjuder inte Kuriren mig möjligheten att bara få prenumerera på dessa tidningars ledarsidor - i ett lätthanterat paket. Vi lever ju en digital miljö där sådant inte kan vara någon teknisk svårighet.
Då skulle Kuriren få behålla mig som prenumerant efter septembervalet.

Nu kommer jag att sticka ut min uppkäftiga näsa ytterligare ett stycke.
För - här - har jag länkat till en företeelse som sprider sig sakta men säkert.
Direkt till Henrik Jönssons Youtube-kanal.
En (av flera liknande) saker jag prenumererar på.
Kompetenta personer som kallas "Youtubers" dvs de har en egen kanal på You Tube där de underhåller oss med vad de erbjuder. Underhållande - medryckande…

Det en aning trista (tycker jag alltså) med just det här exemplet jag länkar till att det:
- ställer krav på tålamod då inslaget tar runt 60 minuter.
- kräver att den som tittar på det är intresserad av (engagerad i) ämnet
- Är minst normalbegåvad

Vilket gör att jag inte tror att så många klickar sig in - när jag berättar att "Henrik Jönsson & Rebecca Uvell pratar om media och dess framtid".

Om du som jag - är intresserad av ämnet - vill jag säga - Det är förbannat bra!

Vilket du kan få beskrivet också i den här videon där Henrik Jönsson samtalar med (komikern) Aron Flam

PS  - Rekommenderas speciellt för redaktionen på Kuriren och Vingåkers politiker…


5 juli 2018

Hej Bjarne,
Bra skrivet av Anders Leion som trycker på en öm tå och förklarar varför bl.a.  tidningar som t.ex. Kkuriren har en begränsad livslängd.
Det är en ny tid nu för massmedia där det på nätet ständigt skapas nya alternativ till de traditionella. Lägre kostnader och mer direktkontakt mellan läsare och de som skriver.
Lojaliteten mellan sändare och mottagare blir större och man behöver inte vara rädd för någon diffus allmän opinion.
Åke

 


Ja, vad ska man säga om dagens media? För egen del har jag den senaste tiden blivit allt mer uppgiven i min tidigare syn - att de stora tidningarna spelar stor roll för samhället. Lite om min åsikt om Kuriren finner du förra inlägget.

Nåväl, jag önskar inte alls livet ur Kuriren, som vad jag förstår av antalet prenumeranter (9200 år 2017 - en minskning med 500 ex 2016) att de känner glädje och tillfredsställelse när de läser tidningen.

Nå, jag har just läst vad Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom skriver i en krönika som har rubriken:

Så kan du ta ansvar i ordkriget
Och i ingressen läser jag:
En av tre är osäker på sin förmåga att upptäcka fejknyheter. Katrineholms-Kurirens chefredaktör tipsar om hur du skyddar dig i det digitala ordkriget.

Minsann - mumlar jag till mig själv när jag läser detta.
Och ännu en gång när Hillblom skriver:


Katrineholms-Kuriren är media som tar fajten mot fejk news.
Vi står upp för källkritik och en journalistik som du kan lita på.
Vi strävar efter att ge många perspektiv och ha en öppen debatt, grundad i uppfattningen om alla människors lika värde.
Vi står för oberoende och jobbar inte på uppdrag av någon annan än läsaren, och vill ge information som bidrar till människors möjlighet att fatta beslut och delta i samhällsbygget.

Som mångårig (nu fd) tidningsägare får jag smått tårfyllda ögon när jag läser sådan vacker beskriven redovisning.
Som - dock - inte betyder just annat än att det är vackert formulerat.

Och jag blir inte minsta berörd av vad Hillblom använder för (fejk) argument för att försvara de vackra orden ovan. Klicka dig in så får du ta del av dem.
Där Hillbloms text slutar med:
"Ja, stå upp för oberoende journalister och för oberoende journalistik genom att betala för det vi gör. Dela det vi publicerar och fyll på så vis de digitala kanalerna med schysst innehåll. Att stötta oberoende journalistik är att ta ansvar i ordkriget."

Du, dessa ord påverkar mig ungefär lika mycket som jag påverkas av tiggartjejens blick utan för Ica i Vingåker. Det vill säga - inte alls.

Nix - i stället börjar jag varje dag med att bl a läsa:

- Det Goda Samhället

- Ledarsidorna

- Anthroprocene

- Ulsansblogg

- Nyheteridag

För att visa några jag besöker - innan jag tittar in på olika Facebook-sidor för att se om där finns angelägen information. Det gör det ofta…
Jo, det tar en del tid. Men det är det ansvar jag tar för att slippa fejknyheter.
Och för att ha bredare underlag när jag ska besluta om vilket parti som - på riksplanet - ska få min röst
När jag gjort det blir det "en fika" medan jag tar itu med dagstidningarna och annat skräp…
Går snabbare.

TV och radio har jag ju inte.

Kommentar:
När jag läser det Hillbom skriver i sin krönika undrar jag om det finns 
någon journalist som inte skulle ställa sig bakom den deklarationen. 
När läsaren uppmanas att betala för det som publiceras tror jag att 
det däri ligger en önskan om att förlänga svanesången då antalet 
läsare fortsätter att minska vilket därmed undergräver ekonomin. 

Kvällstidningarnas digitala utgåvor har fått ökade TV-inslag av korta
videofilmer som tittaren delges efter att ha tvingats se någon minuts 
oönskad reklam. Kvaliteten är oftast låg och saknar helt uppföljande
frågor och analyser. 

Pressens betydelse för spridning av information och trendsättning i
dagens samhälle minskar alltmer. Helgprenumerationer får ge önskad
kultur och analys av det som hänt. De yngre generationerna ägnar sig  
allt mer åt att följa den information som sprids och delas till följarna i de
sociala medierna.

En miljon av Sveriges invånare är inte digitaliserade och bor företrädesvis
en bra bit från händelsernas centrum och inte sällan i ”tryggt förvar” på
boende med ett minimum av digitalt utbud. Samma personer är också de 
som fått problem med det alltmer kontantlösa samhället när man inte kan
få tillgång till fysiska pengar från sitt konto. Därför har krav har ställts att banker 
själva eller via ombud skall erbjuda möjligheter till kontantuttag inom 2,5 mil.

Det välfärdssamhälle som utmärkta politiker (ofta S) byggde upp under 
1900-talet har gjort att det idag inte finns samma behov av att ideologiskt
tillhöra något särskilt parti. Känslan av att vilja ”tillhöra” ett parti har idag
sjunkit ner till 30-35%. Politikerna och deras partier har problem med att
formulera nya mål att identifiera sig med och även svårt att peka ut färd-
riktningen för och åt vilket håll samhället skall utvecklas.

Därför har väljarna idag en inställning som mer ansluter till Orsa kompani
och intresserar sig för frågor som för dagen känns aktuella och försöker 
komma underfund med vilket parti som verkar mest trovärdigt. Bristen på
konsensus om vilka mål vi gemensamt vill sträva mot har ger upphov till 
onödigt och föga produktivt politiskt käbbel och framför allt osäkert 
parlamentariskt läge. 

Trist nog har samhället ingen möjlighet att snabbt kunna svara upp med
åtgärder för att tillhandahålla lösningar på aktuella problem. Det tar tid
att bygga fängelser, utbilda tusentals lärare, poliser etc. Enklare och
billigare för att t.ex. lösa personalbehovet i vården vore att importera
utbildad vårdpersonal från utlandet. (Arbetskraftinvandring.)

Statsvetarna som följer partiernas och politikernas agerande inför årets
val har noterat politikernas bristande följsamhet och ser gärna att de 
talar mindre till väljarna och mer med dem i dialog för att utveckla sin
politik och då helst göra det i de nya digitala kanalerna.
/Åke