Man gör sig inte intressant genom att göra som alla andra.

Nattgöken - med sin egen värdegrund

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se

 Vitsen är en lek med ord, kvickheten är en lek med folk och fakta,
humorn är en lek med livet.

Bring me sunshine


Små märkligheter…                      (24 jan 2020)

…kan i bland förvåna mig - att de får så stor uppmärksamhet eller påverkan på "vanliga" människor menar jag då. Att jag satte ordet vanliga inom citattecken gör jag för att göra mig lite märkvärdig eftersom jag har den självgoda uppfattningen om mig själv att jag - i mina uppfattningar om livet - skiljer mig en en hel del från Medelsvensson.
I alla fall den som jag kan läsa om i de stora medierna…

Att jag hamnade i dessa funderingar beror nog på att jag i AB såg en stor rubrik som påstår att: "Ica-kunder rasar mot nya regler" - där tydligen någon av de rasande finner detta vara osmakligt.
Det osmakliga synes bestå av att de som handlar för mindre än 2000 kr i månaden går miste om sin bonus. Så här fungerar det:

"Stammispoängen samlar man på sig månadsvis. När månaden är slut räknas poängen ihop och för den som har mer än 2 000 poäng förvandlas de till en bonus.
Den som inte kommer över 2 000 poäng – motsvarande 2 000 kronor – under en månad går däremot miste om sina intjänade poäng och blir utan bonus."

Hur mycket pengar är det då det handlar om? 25 kr i månaden. Som alltså kan orsaka så stor upprördhet hos "allmänheten" att både AB och Expressen ger stort utrymme i sina tidningar för att gråta över att några pensionärer - som det kan antydas att tidningarna anser - nu kommer att "hamna i djup missär - om de nu inte rent av kommer att dö av svält…

Och jag blir sittandes i funderingar över att det finns personer som så tydligt (offentligt) vill visa att de är - småkorkade.
Som jag tycker alltså…

Kanske jag ska påminna om att - har du synpunkter på vad jag skriver - sänd mig ett mejl. Adressen finns ovan.


Ingenting kan nog…                      (22 jan 2020)

…i år göra mig mer glad än detta.


En mångsysslare som vill påverka genom humor och envishet.
Juryn för Årets svensk har beslutat att utmärkelsen i år ska tilldelas samhällsdebattören Jens Ganman.

Juryns motivering:

"2019 var året då Årets svensk kunde säga »Vad var det jag sa?«. Han är en mångsysslare, som givit pudelrocken ett skönlitterärt ansikte och gjort cirkeldiagrammet till ett satiriskt bräckjärn.
I ett land där etikettsreglerna ofta trumfar sakfrågorna tvingar han oss att konfrontera vårt eget hyckleri och ger en röst till dem som inte äger offentligheten.
På frågan »vem ska granska granskarna«, svarar han glatt »jag!«.
Tonläget är högt och skruven rejäl. Viljan att med hjälp av humor och envishet komma närmare sanningen kan ingen ta miste på.
Årets svensk är Jens Ganman".

Min absoluta favoritkrönikör.
Du kan läsa honom bl a på Facebook.

Ur Johan Hakelius intervju med pristagaren:

"– Många förväxlar nu regelmässigt satir med hat och hot. Det gör mig vansinnig att människor godtyckligt slår fast att den som driver med dem hotar och hatar. Där möts fascister och antifascister.
De har ingen tolerans för humor. Allt är kränkande.

– Intoleransen mot humor beror på att skrattet inte ljuger. Du kan aldrig ta tillbaka ett spontant skratt. Den som frustar till avslöjar sig. Skrattet avslöjar förresten både den som blir utskrattad och den som skrattar.
Det var det som hände när folk skrattade åt Stefan Löfven i partiledardebatten i tv, då han försökte tala om arbetsrätten, när frågan gällde ökningen av våldtäkter. Publiken visade vad de tyckte var absurt. Löfven att han var verklighetsfrämmande.

Det var nog där regeringens fall började."

Här kan du läsa vad Johan Hakelius skriver om prisvinnaren.

Juryn för Årets svensk 2019

Johan Hakelius, politisk chefredaktör på Fokus.
Nina Solomin, journalist, författare och kommunikationsansvarig för »Expertgruppen för biståndsanalys«.
David Eberhard, överläkare i psykiatri på Danderyds sjukhus.
Birgitta Stymne Göransson, styrelseledamot med inriktning på lifescience, innovation och tech.
Katarina Barrling, docent i statsvetenskap på Uppsala universitet.
Magnus Ranstorp, docent i statsvetenskap vid Cats inom Försvarshögskolan.
Joel Halldorf, docent i teologi på Uppsala universitet.
Bella Goldman, Marknads- och kommunikations-direktör för Lidl Sverige.
Eva Trouin, privatmarknadschef Swedbank.

 


Klimatet?                                       (21 jan 2020)

Tänkte jag inte alls på när jag vaknade denna morgon. Men nu, när klockan har passerat 10.30 och jag just avslutat min runda bland bloggvänner och alternativa media på internet och tittade ut genom fönstret och ut över åkrarna mot Hacksta Ö och ser en ljusblå himmel - kom ordet upp i mina tankar.

Rent egoistiskt - dvs inte en tanke på barnen och deras förhoppningar - njöt jag av vad jag såg. Inte en snöflinga utan bara gröna åkrar. Lutade mig stilla tillbaka i kontorsstolen och gladdes över att inte - på länge - behövt ta fram snöskyffeln. Och efter att ha kollat hos SMHI verkar det heller de följande 10 dagarna finnas några dagar med minusgrader med risk för snöfall.
Borde också glädja kommunen som (väl) kan spara in lite pengar på minskad snöröjning…

I dag gick solen upp 08.28 och förväntas gå ned klockan 15.48. Om tio dagar är siffrorna - upp 08.11 och ned 16.09. En ljusare framtid väntar - ett tag.
Allt enligt SMHI som, vill jag säga, fortfarande är en av de statliga organisationer jag fortfarande har ganska högt förtroende för.

För våra kommunala organisationer är mitt förtroende också högt. Kanske beroende på att jag inte just har så mycken kunskap om vad de "har för sig".
Och eftersom där - i Kuriren - inte finns några alarmerande artiklar om Vingåker lär mitt positiva förtroende rulla på…

Vilket det inte gör vad det gäller rikspolitiken - utan där sjunker mitt förtroende för regeringen och vad den "har för sig" - dag för dag. Trots att media så bredvilligt gör vad de kan för att hjälpta regeringen att hålla medborgarna lugna…



Mitt förtroende för de stora tidningarna befinner sig ännu lägre än det jag har för regeringen.

Men - mitt förtroende för ett kommande "synnerligen positivt resultat" från dagens bowling är i skrivande stund - helt på topp…


Hm - snart även i Vingåker?           (19 jan 2020)

Blev, frågan hos mig när jag läste vad vännen Åke skrev i ett mejl…

Hallå Bjarne, 
vi har ju vid flera tillfällen ventilerat den snabba digitaliseringen och dess påverkan. Läser i dagens SVD 18/1  en intressant och allvarlig artikel på det temat.

"Obehörig algoritm tar känsliga beslut i socialtjänsten".
"I Trellleborgs kommun är det en algoritm som tar  beslut om  försörjningsstöd - men det går inte att få svar på hur den jobbar.  Därför JO-anmäler Akademikerförbundet Trelleborgs kommun  som inte svarat på förfrågan på ett helt år."

Vi läser ofta att robotar och automatisering är något vi får vänja oss vid i framtiden. Trist nog är den redan här och smyger sig på oss  i vår  vardag. Kommunernas dåliga ekonomi gör att vi medborgare  tvingas göra allt mer arbete själva via datorn i samma takt som det  offentliga samhället digitaliserar sina tjänster.
Om det offentliga samhället fattar automatiserade beslut  är det ändå  rimligt att vi väljare får/har en möjlighet att få tillgång till info om grunderna för de beslut som fattats.

"Inom en snar framtid kommer en stor del av den offentliga sektorn att  automatisera sitt beslutsfattande och vi medborgare behöver rättssäkert veta hur algoritmerna fattar sina beslut."

JO-anmälan mot  Trelleborg handlar om dröjsmål med att lämna ut  handlingar. (Ett år utan att besked lämnats om hur en automatiserad algoritm fattat sitt beslut om försörjningsstöd.)
Åke


Svara Kuriren!                            (17 jan 2020)

Rubriken finns där för att jag läst en angelägen krönika i Kuriren - skriven av tidningens chefredaktör - Eva Burman. Där följande rader finns med i texten:

"Jag har massor att berätta men jag vågar inte" "Jag är rädd att få sparken om jag pratar".
Det är några av svaren i den stora enkät – Det öppna samhället – som tidningen skickat ut till kommunerna i Sörmland, regionen och länsstyrelsen.
Vi har bett alla offentligt anställda svara på frågor om olika former av öppenhet. Enkäten besvaras anonymt, inte ens vi vet vem som svarat vad.
Men framförallt kan arbetsgivaren inte se vad de anställda svarat. "

Som jag tyder det har inte Kuriren fått den svarsfrekvens som den förväntat sig.
Kanske då för att som Burman skriver:
"Vi märker också av en ökad rädsla att prata med journalister bland offentligt anställda. Kanske främst i sjukvården, men också bland lärare och andra yrkeskårer. Många är rädda för att få sparken eller drabbas av repressalier av olika slag."

Skulle - jag?

Så är det troligen/säkerligen - och jag har under de år jag nu bloggat om Vingåker ständigt förundrat mig över att ingen - absolut ingen - t ex lärare - har vågat (velat) ta kontakt med mig för att på så sätt (anonymt) kunna få sina synpunkter framförda. (Dock tidigare en lokalpolitiker)

På omvägar - från personer som har nära vänner inom lärarkåren - får jag förstås ta del av de många negativa kommentarer om skolverksamheten i Vingåker - som tydligen finns.

OK - jag får väl suga i mig om lärarkåren och andra kommunanställda inte har förtroende för mitt sätt att driva nattgöken - men Kuriren?



Smått i avtagande?                     (17 jan 2020)

Men vaf…var känslan jag kände. Helt överraskande för mig.
Jag hade just avslutat läsningen av årets första utgåva av tidningen Fokus och kände, som jag minns det, för första gången en liten smula av likgiltighet över det jag just läst. 

Eftersom det där med att läsa tidningar - är för mig lika oemotståndligt som att kolla på Melodifestivalen är för övriga Sverige - blev jag en smula nyfiken över varför jag känner som jag gör. För, att känna minsta negativa känsla inför Fokus är (som liknelse då) som att plötsligt känna en liten smula likgiltighet över kvinnan man tidigare älskat så hett…

Så jag satte mig ner för att långsamt bläddra igenom tidningen igen för att försöka finna skälet till förändringen. Finns den hos mig eller i tidningens innehåll?

Som första stora artikel finns där en alldeles utmärkt artikel som beskriver att "Staten gör comeback" dvs som ingressen säger: "Mer statlig inblandning i skolan är det nya röda i S".
Många kloka "skolpersoner" intervjuas och säger kloka saker (om anledningen till skolornas förfall) och jag citerar gärna vad Metta Fjälkner (ordförande i Lärarnas Riksförbund 2000-20139 säger om det där att skolorna "kommunaliserades"

"Inflytandet över skolan stannade i kommunhusen, och ganska snabbt visade sig en kommunal klåfingrighet där man sökte detaljstyra skolornas verksamhet.
Det betydde också att lärarnas status sjönk.
De blev mer av kommunala tjänstemän som förlorade inflytande över sitt arbete."

Därefter en krönika av Erik Fichtelius som pekar på en egen Nyårsönskan "Lär av amerikaner och engelsmän!" Där han efterlyseratt våra slätstrukna svenska riksdagspolitiker (tror jag att han mest menar) ska ändra sig eftersom det är "märkligt och sorgligt hur oförmögen den svenska riksdagen är att fånga de stora frågorna i sitt eget arbete. 
Det är inte rimligt att riksdagen förtvinar under under tristessens traditioner."

Fichtelius krönika börjar så här:
"Vilket fantastiskt politiskt tv-år som är till ända: "Order!" Ropen från talmannen i det engelska underhuset eller kongressförhör i Washington med välformulerade jurist-professorer, dekorerade militärer och modiga diplomater som trotsar Trump.
Retorik och kunskap är en fröjd för öron och ögon."

Alltså en så där 100 mil från vad som tilldrager sig i det svenska riksdagshuset.

Så följer:
Väljarna ratade Kina - om valet i Taiwan. (Jaha…)
Färdiga läkare duger inte här - av de utländska läkare som genomgått för legitimation misslyckas nästan hälften. (Jaha…)
Och sen då? - en nio sidor lång, fantastisk välskriven artikel, som ställer frågan "Vad händer i USA efter Trump? (Jag bryr mig inte ett smack om den saken)

Sötast går först
- Koalorna har blivit en symbol för det hotade djurlivet i Australien. Men i rapporteringen lyser de fula djuren med sin frånvaro.
Indien tar strid mot våldtäkterna - nu demonstrerar och protesterar indierna mot alla brutala våldtäkter i landet.
Friskolor förstör framtiden - påstår Nalin Pekgul i en krönika som framför kritik mot dessa skolor. (Tänkvärd sådan - tänker jag själv)

Kultur - kan väl ingen tidning med anseende undvika. Inte heller Fokus - som alltid på slutsidorna har ett antal sidor om böcker och teater. (Jaha…)
Nej det vill jag verkligen inte! - en intervju med LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson om hur han ser på sitt kommande liv efter att ha avgått som LO-ordförande. Rubriken hänvisar till Thorwaldssons svar på frågan "Så vi kommer aldrig att få se Karl-Petter Thorwaldsson som S-ordförande?"
(Jag bryr mig inte ett smack - är tanken som passerar)

Asiens Las Vegas vill bli kulturhuvudstad - och vi får ta del av att Macao vill erbjuda omvärlden mer än - kasinon. (Vem i Sverige bryr sig?)
Gunnar Smoliansky - är värd en avskedsbetraktelse anser Fokus - enär han har varit en av Sveriges främsta fotografer. Han avled den 12 december 86 år gammal.
(En fint skriven text)
Hårt våld och hård narkotikapolitik - är det sista dagens Fokus erbjuder mig att få veta mer om. Inte så mycket om svensk då. (Jag är måttligt, om ens det, intresserad)

Jag inser snart att det är jag som (håller på) att ändra mig. För det går inte att klaga på Fokus vad det gäller kvaliteten på det som skrivs. Underhållande och kunniga skribenter på alla platser. Det är artikelvalen som inte längre förmår att fånga min hängivna "kärlek" till Fokus. För lite om Sverige kommer jag på.
Jag hade hellre läst en lika lång artikel (lika välskriven, beskrivande, kunnig och  underhållande text) om Vingåker (som exempel) än den om USA efter Trump.
Men ännu ett tag blir jag kvar som prenumerant…


Av budgetskäl…                            (16 jan 2020)

Allt flera kommunen får en ansträngd ekonomisk situation - han vi/jag den senaste tiden kunnat ta del av i media. Vad jag tycker mig förstå gäller detta även Vingåkers kommun.
Och på sitt sätt förstärks det intrycket när jag i Kuriren läser:

"Säfstaholms slott renoveras för att bli ett kulturellt vardagsrum som ska locka fler Vingåkersbor till besök och upplevelser.  Risken är att många ortsbor i stället exkluderas – av budgetskäl." 

Den som befarar det är 

Johan Tranquist, områdeschef med ansvar för kultur- och fritidslivet i kommunen. Som i Kuriren också säger:

– Uppdraget var att öppna upp slottet, med en bredare verksamhet på alla våningsplan som mer än tidigare vände sig till Vingåkersborna.

Den politiska ambitionen inför den här mandatperioden har varit att entrén till slottet skulle vara gratis - men det ser ut att spricka.

På sedvanligt sätt hamnar i funderingar med mig själv - som: "Vem har givit Tranquist uppdraget att införa en bredare verksamhet?"
Kultur- och fritidsnämnden antar jag efter en kort tankerunda förbi kommunfullmäktige.
"Har då nämnden förstått att detta skulle (kunde) medföra extrakostnader?"
Det vill jag tro enär Kuriren skriver:
"Kultur- och fritidsnämnden har hos kommunstyrelsen bett om totalt 1,4 miljoner extra 2020–2022 för att ha råd med fri entré."
 
Det blev kalla handen. Alla kommunens verksamheter måste nämligen snåla för att kommunens budget ska gå ihop.

– Utställningar kostar pengar. När pengarna inte finns i budget, måste vi ta entréavgifter, konstaterar Tranquist.

Den som lever får se hur det blir med den saken. 


Annat som kan få mig…                (15 jan 2020)

 … att bli sittandes i funderingar - som:

"Vi är många som genomskådat klimatbluffen som i grund och botten handlar om att tjäna pengar samt hålla folks fokus borta från mer allvarliga saker samtidigt som de mycket viktigare miljöfrågorna får stå åt sidan. En genomgående trend sedan klimathysterin på allvar drog igång i början av förra året, är att såväl media som politiker inte låter andra forskare som inte håller med klimatalarmisterna få höras i debatten, varför vi fått en mycket osaklig klimatdebatt som främst handlar om indoktrinering och propaganda.
  Man kan fråga sig varför klimatalarmisterna är så rädda för att deras meningsmotståndare ska synas och höras om de nu är så säkra på sin sak?" 

Den som skriver så är bloggaren Jenny Piper och jag (som inte är orolig inför den påstådda klimatkatastrofen) undrar förstås över det märkliga att jag inte fått ta del av sådana klimatdebatter.

En klimatforskare, professor Lennart Bengtsson, skriver i ett inlägg på DGS bl a följande rader:

"När jag var barn på 1940-talet skulle jag helst inte plocka fallfrukt eller leka med vackra höstlöv eftersom då kunde man drabbas av barnförlamning eller polio som det nu kallas. Salkvaccinet satte stopp för denna oro och den falska kausalitet och poliorädslan skulle snart tillhöra historien.
Några decennier senare var det farligt att äta ägg då detta höjde kolesterolhalten som kunde leda till hjärtattack eller slaganfall. Jag vet inte hur ofta min kära hustru oroade sig för mina frukostägg.
Nu är det socker som är farligt. 

I vår tid dominerar oron för jordens klimat. Idag är samtal och oron för klimatet ständigt närvarande. Media är översvämmande av skräckberättelser.  Det meddelas att ovädren blir allt våldsammare och förödande, isarna försvinner i Arktis och den sibiriska tundran smälter och rasar ihop och metangas väller ut och ökar på värmen.
Alltfler varnar för en förestående klimatkatastrof och de som är skeptiska till den förestående undergången betraktas med misstänksamhet ungefär som potentiella förrädare och smädas i kvällspressen."

Hm, minsann, nog finns där saker att fundera över.
Som varför inte våra svenska media (idag) berättar saker som:

Hur är de nu då med skogsbränderna och särskilt då i dagens Australien? 
Skogsbränder är närmast oundvikliga under varma och torra perioder. Varje sommar inträffar jättelika bränder i Sibirien och Kanada. Under sommaren 2003 brann ett område ned i Sibirien som täckte 220 000 km2 eller lika mycket som halva Sverige. 


 Vissa rader kan…                        (14 jan 2020)

…få mig att uppleva flera slags känslor. Som nedanstående rader som är skrivna av Patrik Engellau i ett inlägg på DGS:

"I USA finns en jättelik och mäktig apparat vars enda kompetens och syfte är att förbereda sig för och genomföra krig. Redan år 1961 varnade den avgående presidenten Eisenhower för vad det monster han kallade för det militärindustriella komplexet skulle kunna ta sig för i syfte att förverkliga sig själv om det inte hölls i stramt koppel av kloka och mer civilt orienterade politiker.
Vad ska man ha en krigsmakt till om den inte då och då får ut och lufta sig? Den står och skäller som en rottweiler i sin bur och vill släppas loss och rasa runt.

Den svenska motsvarigheten är det välfärdsindustriella komplexet, en för svenska förhållanden enorm apparat som under politikerväldets ledning har till uppgift att ta hand om folk som det är synd om.
När komplexet redan tagit hand om alla svenskar som det är synd om måste man importera andra som det är synd om för att komplexet ska få nytt arbetsmaterial så att det kan förverkliga den egentillväxt som är dess långsiktiga mål.
Men det där med att lösa svenskarnas pensioner med hjälp av ett utländskt kompetensregn har visat sig fåfängt."

Först blir jag förbannad när jag läser sådant, men efter ett tag omvandlas den känslan till något som jag kan kalla - vanmakt.
En förbannad Wilmargård är tämligen ofarlig men en Wilmarsgård som känner vanmakt hyser farligare tankar. Det skulle inte förvåna mig det minsta om fler svenskar börjar känna som jag.
Vi får väl snart se, tänker jag, och återgår till att fortsätta läsa i boken jag just läser - skriven av vår förre finansminister Anders Borg…


Ving-Åke…                                                (8 jan 2020)

…är en personlig vän som får alldeles för lite uppmärksamhet. Därför blev jag glad när vännen Åke (nr 1) skriver i ett mejl:

Sagt av Ving-Åke
(nr 2)
Det är ingen idé att börja träna, det enda som händer är att man dör lite friskare.

Kommentar till Ving-Åkes fundering:
Anar att Ving-Åke noterat att  det avgivits en hel del nyårslöften om mer träning under det nya året på gymmet . Över 20 % av svenskarna har ett kort på olika
gym och tillhör bland de flitigaste i Europa.  
Det finns 2 orsaker till fliten. En är den allmänna hälsodebatten i media och den subventionerade friskvårdspeng som många arbetsgivare utnyttjar för sina anställda.
Entusiasmen brukar dock klinga av efter ett antal månader och allt återgår till det mer bekväma  levnadssättet man genom åren cementerat.
Det mest verksamma sättet att upprätthålla hälsan är ett dagligt rutinerat lågintensivt tränande med olika aktiviteter som passar den egna personligheten bäst.
Ving-Åke är ett utmärkt exempel på det. :-)
Åke


En tanke om morgonen…              (7 jan 2020)

Läser en text på morgonkvisten som åstadkommer en liten fundering. Professor Lennart Bengtsson, skriver en text som börjar så här:

"År 1841 skrev den engelske publicisten Charles Mackay en bok med titeln ”Extraordinary Popular Delusions and the Madness of the Crowds”. Det är en bok som är lika läsvärd i dag som när den skrevs för 179 år sedan. Den kan laddas ned digitalt från Amazon till det facila priset av cirka 10 kr och räcker att ge en roande och upplyftande läsning i flera veckor.
Den handlar om människors lättrogenhet, dårskap, och den vanligt förekommande gruppgalenskapen. Människorna förlorar, som Mackay säger, förståndet i grupp och tillfrisknar endast långsamt, en åt gången." 

Det är den sista meningen där som får mig att fråga mig själv: "Är det just inte det som håller på att hända - allt fler röstar nu på SD?"

Jag skyller på att jag ännu inte ätit min frukost…


Enkel kunskap…                         
(4 jan 2020)

"Det finns allt fler som tycket att livskvaliteten i vårt land minskar.
Jag är en av dem."
Skrev jag i förra inlägget - och ännu mer övertygad om att livskvaliteten i Sverige kommer att minska ännu mer är jag efter att ha tittat på Henrik Jönssons video han publicerat på Youtube denna morgon.

En annan slutsats jag får är att 83 procent av väljarna i förra riksdagsvalet är - eller i alla fall då - var korkade. Siffrorna håller ju på att ändras.
Hur ska man annars tolka det när man begrundar Jönssons avslutande berättelse om de "två äppelodlarna"?
Klicka på länken i högerspalten under rubriken Bra länkar och där på Henrik Jönsson och videon "kollaps synonymer".
Var så god och skölj…

Som bonus ska du få ta del av ett skrivråd jag fått under mitt långa tidningsägarliv "använd ett konkret språk".
Då suger läsarna bättre upp (minns) vad du vill framföra.
"Prästens finnige son bad under gudstjänsten hela församlingen att dra åt helvete."
Det var vad som hände.
Om det hade hänt i Vingåker hade du i Kuriren (eller framfört av en ansvarig kommunanställd) sannolikt fått läsa:
"En ung anhörig till gruppledaren framförde inom ramen för kontexten grova förolämpningar".
Vilket minns du bäst?

Och vill lägga till att när jag skriver försöker se framför mig en läsare som inte bara vill veta utan också - tänka.
Det är f-n i mig inte lätt alla gånger att övertyga mig själv om den saken…

Det finns många som skriver utanför de "gamla etablerade medierna". För min del tar jag oftare del av vad de skriver än AB, Expressen, SvD DN (Kuriren) för det är hos de fria som jag får veta - ta del av- saker som får mig att - tänka.
Som vad Helena Hedlund skriver under rubriken:

Hellre swishhora än tvångsprostituerad


Livskvalitet…                                 (3 jan 2020)

Ofta, väldigt ofta, så hamnar mina tankar i Vingåker när jag läser andras texter. Jag finner väldigt enkelt jämförelser mellan vad någon säger eller påstår som då  hamnar i Hur är det med den saken i Vingåker då?
Som när jag sent om torsdagskvällen ser en artikel vars rubrik säger:
"De lämnade Stockholm och fann lugnet i Luleå".
Familjen som flyttade säger gemensamt: "Det blev ett lyft för hela familjen, allt är så enkelt och vi känner större livskvalitet"
När någon säger sådant påverkas jag av texten och hamnar lätt i min fråga jag nämner här ovan. Och hamnade den här gången i ett resonemang med mig själv om vad ordet livskvalitet betyder för mig. Och jämför med mina många år i just Stockholm.
Jag ska inte tjata om det här - utan bara kort skriva - jag fann den i Vingåker.

Det var jag det - men hur är det då för landet Sverige? Det finns allt fler som tycket att livskvaliteten i vårt land minskar. Jag är en av dem.
En av dem som funderar om varför - är Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.


Vad vet du och vad du (inte) vill veta                                                                                                  
Hm - vågar jag antyda att jag, när jag vaknade denna nyårsdagsmorgon, njöt länge av tystnaden (låg kvar i sängen) tills jag kom på att "helgeländet" äntligen är över. Som ju startade redan i mitten av november vilket fick mig att redan den första advent vara trött på, nja du vill nog inte veta vilket ord jag tänkte skriva, och den tröttheten växte till någon slags uppgiven känsla inför väntan på allas "mentala orgasm" på Julafton…

När jag skriver detta känner jag i alla fall en svag känsla av framtidshopp.
En kommande vardag är ju på ingång…
Men det där framtidshoppet gäller inte mina mina förväntningar på att skötseln av landet Sverige i år kommer att förändras positivt.
I alla fall inte om där inte blir t ex nyval och en ny regering- av andra partier än de nuvarande -  kommer till.
Tänkte jag först - innan jag började fundera mera kritiskt kring den tanken också.

Kanske där påverkad av vad  Karl-Olov Arnstberg skriver i en - låååång - betraktelse under rubriken:
"Vad du vet och vad du (inte) vill veta"

Texten börjar så här:

En av mina mailkontakter skickar mig ett Nietzschecitat på engelska. Utan att ha en aning om hur långt jag avlägsnar mig från det tyska originalet (det kanske är en faktoid) gör jag en fri översättning:

"En persons mentala styrka kan mätas i hur mycket ”sanning” han eller hon kan tolerera, eller mer exakt i vilken utsträckning han eller hon behöver få den utspädd, förklädd, sockrad, dämpad eller förfalskad."

Här passar det könsneutrala hen utmärkt in. Emellertid är kontexten fel. Tamejfan om jag vill sälla mig till könsförnekarna! Jag reflekterar också över det där med Nietzsche. Till och från i mitt liv har jag läst honom med stor behållning, men tänkvärda formuleringar vinner för mig ingenting på att knytas till den ena eller andra personen. Även om det hade varit Hitler, Stalin eller Mao – för att ta några av världshistoriens mest framgångsrika folkmördare – skulle jag tycka att det var en klok reflektion.

Anledningen till att jag tar upp citatet är att jag – som så många andra av oss som befinner oss på rätt sida av den PK-klyfta som delar landet – ständigt återkommer till en fråga som gäller såväl för politiker och andra offentliga personer, som för vänner och närstående: ”Vad vet du, vad har du förstått?

Om jag nu där ska lägga in ett personligt svar på den frågan - vad gäller den nuvarande regeringen så blir det - inget - i båda fallen.

Läs då själv vad Arnstberg skriver - hans 14 punkter - och se vad du tycker…
Du kan få ett smakprov - nummer 4 säger:

Medlöparna. De som ingenting vet och – vilket är det bärande kriteriet – heller ingenting vill veta, därför att de inte förstått att de är utsatta för propaganda. De tror därför också på den nidbild som MSM levererar av andra källor (hate och fake news på nätet) och personer som levererar annan information (rasister och nazister). Medlöparna är passiva men gör aktivt motstånd mot ifrågasättande information.


Väcker funderingar…                     (30 dec 2019)

Jag vet förstås att det finns saker hos alla människor - som hos dem väcker vad jag hos mig själv kallar - funderingar. Men är också - i alla fall tämligen - säker på att det som väcker våra funderingar är olika saker.
Och varför skulle det inte kunna vara så.

Nåväl - denna sista måndag året 2019 - hörde jag några ord som kommer att finnas i mina funderingar ett tag:
"Svenskarna vill ha sjukvård - inte friskvård".

OK, på något sätt kan jag förstå om Svensson - i sin personlig fundering tänker så.
Friskvård kräver ju personligt engagemang - så det tar väl emot lite…
Men - vilket jag inte alls kan förstå - varför så många av svenskarna inte föredrar friskvård framför sjukvård när det handlar om skötseln/välbefinnandet av Sverige?
Varför vill så många svenskar inte att våra politiker utövar friskvård framför sjukvård?
När det gäller skötseln av vårt land.

Jag är fullt införstådd med att du inte tänker ägna många sekunder av det kvarvarande året 2019 att fundera kring det. Så jag lägger inte ned mer tid att på att kommentera den saken - så:

Men - Gott Nytt År - önskar jag er alla begåvade läsare som tittar in här…


Böcker…                                    (29 dec 2019)

Jag fullkomligt älskar böcker. Jag läser (i) en bok mest varje dag. Jag köper ständigt nya böcker via näthandlarna Bokus och Adlibris. De tidigare köpta läser jag ofta om - jag vill återuppleva de kunskaper de givit mig.
Se dessa ord som en liten förklaring till varför jag fylldes av stor och varm glädje när jag nyss läste:

"Jag vet inte varifrån Dorian Grays porträtt dök upp. Hittade inte ens boken när jag sökte i hyllorna. Men när jag, utan att damma, letade bland allt som stod i prydliga rader och alla som låg i ojämna högar horisontellt ovanpå de andra som något hände. Jag såg titlar som gömde på mer än bara sitt innehåll. De återförde mig också till ett när och var jag läst dem.Till den ro som fanns i dagen förr. När man sträckte ut sig i soffan, kurade upp sig i fåtöljen, släpade med böcker ut på klipporna vid havet.

Det har blivit så svårt att läsa, att gå in i texten och ut ur vardagen, ur stressen, bortse från gnagande oro inför vart vårt samhälle är på väg. Denna underliggande känsla gör det lättare att distrahera sig med rörelse. Allt fler springer, andra går med hunden. Människor trängs i köpcentra, färre vill bli undervisade av statstelevisionen. Väljer HBO, Netflix eller Amazon Prime, nu senast Disney+. Den som stannar upp, öppnar en bok, läser, måste ha en hård disciplin. Mota alla tankarna bestämt, tydligt, konsekvent.

Deckare är lättast. De kan vara lite trevligt, de underlättar koncentrationen. Läsaren är med och löser. 
Men de där andra… böckerna jag verkligen älskar… de föder tankar.
Tankar är farliga idag. En del väcker minnen, andra ger hopp eller ångest."

Den som skriver så är Chris Forsne i en - lång och livgivande, betraktelse hos ledarsidorna.se - och jag önskar att du vill ta dig tid att läsa vad hon skriver.
Jag ber dig - för du blir klokare än nu.

Dessutom kan du då få läsa:
Varför skriver jag om dessa författare och varför tror jag att vi hade blivit rikare som land om fler av våra ledare vore belästa? Jag tror inte att det går att förstå människan genom en rapport från Försäkringskassan. Jag tror inte heller att det är Studio Ett som ger insikt i våra grundläggande motivationer. 

De där raderna tog jag med i första hand av två skäl.
Först: Jag håller med om vad Forsne skriver, men också för att jag vill framhålla mig själv (skryta alltså) genom att berätta att just denna decembermånad 2019 firar jag "10-års-jubileum utan tv".
Vilket - för er som inte tänker utan bara läser - förklarar varför jag har möjlighet (tid) att läsa så många böcker. Läslusten är jag född med.
Liksom nyfikenheten…
Den här boken läser jag just nu - och önskar att jag hade råd att köpa den och ge som present till (åtminstone) alla dem som sitter i kommunfullmäktige. Och rektorerna för våra skolor.
För jag kan just inte föreställa mig att de själva har köpt den.


Boken nedan kan jag inte låta bli att läsa om - och om igen……

Chris Forsne får avrunda med:

"Sedan 2015, kanske till och med sedan 2008, har det förbluffat mig med vilken dumhet och kortsiktighet som det politiska systemet har utvecklats.
Förhoppningsvis har några av de böcker jag nämnt hamnat i paket hos den politiska kasten. Förhoppnings kommer de också läsa dem.
För annars är jag rädd att vi även under 2020 kommer tvingas se se den handfallenhet som präglat de senaste 5 åren."   




Dumskam?                                 (28 dec 2019)

Är väl inget "nyord" som - vad jag vet - kommer med i den svenska ordlista som uppdateras årligen med de senaste nymodigheterna av ord.
Kanske det aldrig kommer att tas med, anar jag, när jag just tittat in hos rubriken "Flygskam?" i högerspalten. (vilket jag själv gör dagligen)
Nå jag struntar väl i det men jag kommer nog för egen del att använda det om de märkliga (svenska) människor som så idogt försöker påverka oss - lite mer - normala personer att sluta flyga.
För - som de säger - för att rädda planeten…

Om du nu vill göra dig besväret att också titta in där så kan du bättre förstå att dessa svenska flygskammare möter en del motstånd från övriga världen. Om du inte känner till det, varje flygplansbild du ser där kan du klicka på så får du upplysningar om vad det är för flygplansmodell, varifrån dess resa börjar och slutar, hur högt och fort det flyger - och lite annat.
Flightradar bevakar hela planetens luftrum som du kan se om du söker dig fram. Och kartorna kan förstås förstoras, blir mer detaljerade, om du så önskar…

Jag själv är - för stunden - mer road av att förminska alla dessa flygskammare…

En tjockis har just landat i Luang Prabang (Laos). En något smalare har för avsikt att landa där igen till hösten…



En avslagen dag?                       (27 dec 2019)

Nja, inte rent allmänt sett kanske, men för många bloggare kan det väl kännas så. De flesta normala Vingåkersbor (då) har väl betydligt viktigare saker för sig så här inför nyåret att ägna sig åt än att ägna tid åt bloggläsning.

Efter en synnerligen trevlig Jul, vilket i mitt fall bestått av en lugn tillvaro enbart i sällskap med Madame har våra långa skogspromenader och förtroliga samtal gjort det så att jag har många ämnen att kommentera - när andan faller på. Vilket den förstås redan har gjort men anar att mina texter förmodligen får fler läsare om jag spar de raderna till en bit efter nyåret.

Kanske någon kan vara intresserad av att få veta hur många det är som läser vad jag skriver - kom jag att tänka på - och eftersom mitt webbhotell förser mig med statistik kan du här se hur många unika besökare jag i år har haft  fram till klockan 19.30 den 31 december.







Det har inte vänt…                      (22 dec 2019)

Vintersolsförståndet - menar jag. Och där borde nog stå återvänt. Och pekar då mest på våra rikspolitiker. En fundering som poppade upp när jag hos DGS läste:

"Sveriges framgångssaga bygger på tillgång till naturresurser, på ett företagsvänligt politiskt klimat och på befolkningens arbetsvilja. Det var den svenska ingenjörskulturen som inte bara byggde landet utan också definierade vilka vi är.
Vi var en stark nettoexportnation.  

Sedan tre år tillbaka (2016) har vi blivit en nettoimportnation trots att exporten ökar. Ungefär 25 procent av statens utgifter går nu till människor i arbetsför ålder som inte vill eller kan gå till ett jobb på morgonen. Landet som byggde överallt har inga stora projekt kvar. Det finns inga visioner.
Politiken är reducerad till att den enskilda politikern försöker överleva nästa opinionsmätning." 

Nå, antalet växer snabbt…



De borde bli ännu färre…              (19 dec 2019)

Och då menar jag speciellt de riksdagspolitiker som finns hos de sju partier som samlade på sig runt 83 procent av rösterna i det senaste riksdagsvalet.
Är en stark känsla som infann sig hos mig efter att ha sett den här videon hos swebbtv.se.


I alla fall om du är - en (minst) normalbegåvad svensk så blir du också arg, förbannad och ursinnig - på de sju riksdagspartiernas ledamöter som under de två senast valperioderna åstadkommit hur eländigt det nu har blivit i Sverige.

Jag känner mig synnerligen velig över hur jag ska uttrycka mig om alla dem som röstat på 7-klövern de två senaste riksdagsvalen.
Nåväl - jag nöjer mig med att konstatera det finns en (kommunanställd) S-märk person i Vingåker jag inte beundrar - efter att ha läst vad hen skriver på twitter:

21/12 - Nog kan vi väl förstå om många utropar ett:

När de - idag - kan läsa den här rubriken hos Nyheter idag:

Julklappen till Åkesson – nytt SD-rekord i Sentio på 29,1 procent


"Många som yttrar sig har ingen egen mening, bara motsatsen till andras"
                                                                                               Sagt av någon


Vi blir färre…                                         (17 dec 2019)

…i alla fall invånare i Vingåker läser jag i Kuriren. Sedan 2017 har vi blivit 83 färre som kan kalla sig Vingåkersbor. Enligt SCBs novemberräkning bor det nu 9124 invånare på orten.
Något uttalat befolkningsmål finns inte i Vingåker. Däremot strävar kommunen efter att öka med 25 personer om året. Hade den strävan blivit framgångsrik hade vi idag varit drygt 150 personer fler.

Så sitter jag här och känner en ökande beundran för alla dem som har ansvaret för Vingåker som kommun. För jag vill inte tycka att de direkt tar sig fram glidande på en räkmacka utan vad jag förstår är det i stället ett ständigt gnetande för att få det hela att fungera.

En person har på Facebook kommenterat det minska antalet med:
"Man måste hitta ett koncept som lockar. Det finns inte just nu!"

Funderar lite över ordet "Man" där och vem det hänvisar till. Förmodligen till de styrande i kommunen och jag känner mig en aning villrådig. Antagligen menas att kommunen ska göras (bli) så attraktiv att den lockar till inflyttning.

Det låter sig lätt sägas men för egen del har jag inga idéer kring hur detta skulle kunna gå till och hamnar i vingliga funderingar över vad som skulle kunna få unga familjer att flytta hit.
Skolor i toppklass?
Attraktiva bostäder?
Lätt att få jobb?

De två första kan väl sägas hamna på kommunens bord - men jobb?
För all del, det saknas lärare har det sagts mig, men utanför dem så kan jag bara tro att eventuella nya jobb bara kan skapas av ortens företagare.
Hur det är med den saken har jag ingen som helst kunskap om - inte heller om kommunen kan kan göra något för att hjälpa företagarna att växa.
Förmodligen ganska lite, tänker jag.

Enligt Anneli Bengtsson finns det utrymme för 10 000 invånare i dagens Vingåker.

–  Vi vill få igång en flyttkarusell genom att bygga seniorbostäder. Vi vill ju gärna att de äldre ska bli kvar i Vingåker när de säljer sin villor. På det viset hoppas vi också öka vårt invånarantal, när det blir villor till salu för yngre och barnfamiljer.

Hm, funderar jag, som bor ensam i en 122 kvm stort hus, och suger på känslan av att byta ut det mot en seniorbostad.
Inte så lockande - ännu på 10 år så där - tänker jag…

Och hamnar i funderingar kring det där med "ett koncept" som kan få fart på något positivt för kommunen.
Vingåker - äppelkommunen - var finns dragningskraften?



Med en smak av Pölsa…              (13 dec 2019)

…tänker jag efter att ha läst årets sista utgåva av kommuntidningen "Vingåker för dig". Nja, det är inte så att jag bitit i papperstidningen utan det är sättet som innehållet presenteras på - som fick mina funderingar att gå åt det hållet.

Det är absolut inte fake news att påstå att hälften av Vingåkersborna är dummare än genomsnittet men jag kan inte undgå (som f d mångårig tidningsägare) att ana att den som bestämmer hur "tonen" i tidningen ska vara - som läsare framför sig ser den lägsta 50 procenten i den gruppen.

Så kommer jag på det tveksamma i rubriken - hur vet jag hur Pölsa smakar - som inte har ätit av den maträtten sedan jag gick i småskolan i Västerås i slutet på 1940-talet? Och det vet jag förmodligen inte annat än som ett "mindre trevligt minne" från den tiden.
Minnen kan gå fel, tänker jag, och kollar på google om - pölsa - och läser:

Pölsa är en maträtt bestående av malt och kokt kött, korngryn och hackad lök. Brukar även innehålla nötsenor, nöthjärta, nötlunga, lever.

… och kan också se bilder på maträtten. Vilket sammantaget får mig att bestämma mig för att behålla ordet i rubriken.

Kan dock inte riktigt lämna tanken "men nog  borde det gå att göra en pölsatallrik betydligt mer välsmakande genom att t ex tillsätta passande kryddor, kanske rödbetor och ett stekt ägg och annat lämpligt godis jag inte kommer på." Kokt potatis kanske?
Men nej - det lockar fortfarande inte mig.

Så händer det som ofta händer hos mig - kan inte sluta tänka på förbättringar. Tydligen inte ens - när dagens ord är - pölsa.
OK hos Livsmedelsinfo.nu läser jag bl a:

Näringstäthet Pölsa
Pölsa är ett skapligt näringstätt livsmedel, 100 g ger ca 12% av det rekommenderade dagliga intaget (RDI) av essentiella näringsämnen.

Vilket just inte gör mig något klokare men läser där också att 100 gram pölsa ger ungefär 188 kalorier. Vilket jag (som ständigt bantar - men ständigt misslyckas) har ett bättre begrepp om.

Med ett växande sug efter lunch - men inte efter pölsa - får jag till några jämförande tankar mellan pölsa och kommuntidningen. Båda innehåller viss näring - där åtminstone kommuntidningen lätt kunde ändra och låta sitt näringsinnehåll serveras genom ett betydligt mer lockande smörgåsbord.
Tillagat av "kockar" som älskar - åtminstone gillar - och dessutom vet att om man för ut sin information genom att skriva underhållande - blir läsupplevelsen så mycket trevligare (lockande) - om allt dessutom serveras med…

…ett leende!



Skolan, skolan…                        (12 dec 2019)

…är en verksamhet som aldrig verkar försvinna som underlag för "åsikter".
Det som alla verkar vara överens om är i alla fall att "dagens svenska skola inte fungerar särdeles bra".
Det är den snälla versionen.
Den elaka hoppar jag över idag men konstaterar att alla med åsikter skyller på de andra när det kommer till att förklaringarna kring varför det är (blivit) så här.
Vilket blir extra tydligt för min när vännen Åke sänder mig en kopia på en artikel i DN som har rubriken: "M, ni har ju fått den skola ni ville ha" där artikelförfattaren Sten Svensson, (tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning) kommenterar att: M nu säger om dagens svenska skola "Det här är ett gigantiskt misslyckande".

Gigantiskt är väl helt fel ord när det gäller hur skolorna i Vingåker klarar av sin verksamhet - men det är väl i alla fall inte helt fel att våga tänka tanken "Det kunde väl vara lite bättre".

Och (jämrans då) så snopen jag blir när jag för mig själv konstaterar att jag inte har minsta minne av att ha läst, eller hört, någon uppfattning om vems fel det är här i kommunen för att det blivit så.
Kan inte minnas att något lokalt politiskt parti har drivit någon talan åt det hållet.
Försöker mig på (en för mig själv) att hitta en acceptabel förklaring till varför jag tycker det - är förnuftigt. Jobbar på saken…

Är i alla fall nyfiken på hur "Vingåker ska lösa det här" - då jag i Kuriren läser en artikel om en kommande lärarbrist:
"Sörmland hör till de enskilda län där behovet av nyrekrytering anses vara absolut störst.
Sett till antalet lärare beräknas lärarkåren behöva växa med strax under 5 000 lärare – motsvarande drygt 90 procent av länets lärarkår idag."

Vad jag tycker mig ha läst är att vår kommun redan idag har svårt att rekrytera lärare och då väcks förstås en fundering över hur det ska bli med den saken de kommande åren.
Hur tänker man på ansvarigt håll? Det skulle jag gärna få läsa om i den av mig ständigt efterlängtade "Veckokrönikan" på kommunens hemsida.

Och funderar plötsligt över vad en annan person har sagt om sig själv:
 Jag är en av dessa olyckliga människor som får tråkmånsar att nå sina högsta höjder.


EU kan ju inte räkna…                 (11 dec 2019)




Löjligt bästa EU - så här ska tabellen se ut har Löfven garanterat. Gör om!






Champagne är bra…                    (10 dec 2019)

…läser jag på nätet i form av nedanstående information:
Forskarna ense: Därför är champagne rena hälsodrycken

Champagne är inte bara gott. Det är också nyttigt. Nu kommer nämligen vetenskapliga bevis på att vi borde dricka mer bubbel.

Vi dricker mer och mer champagne i Sverige. Den svenska marknaden är betraktad som en av de viktigaste för champagnehusen, inte minst för att vi kan vår champagne och att vi är villiga att betala mer och mer för det mousserande vinet.

Nu kommer också vetenskapliga rapporter som visar att vi gör helt rätt, för champagne är nyttigt, rena hälsokuren faktiskt.

Det är nämligen så att champagne innehåller så kallade fenoler. Detta ämne motverkar att vi människor drabbas av demens, alltså åldersrelaterade minnesproblem. Anledningen till detta är att fenolerna stimulerar de signaler som människans hjärna behöver för att minnas saker.

Men det tar inte slut där.

Om man jämför med vitt vin har champagne dessutom en betydligt större mängd fenoler. Det gör också att vinet, enligt tidigare forskning, är bra för både blodcirkulation och hjärtat. Den som konsumerar champagne minskar risken att drabbas av både hjärtfel och stroke.

Men som vanligt gäller i måttlig dos. Vetenskapen rekommenderar två till tre glas. Det blir två flaskor i månaden.

Samtidigt kan vi aldrig bortse från den psykologiska aspekten. Bara att ha champagne i glaset framför sig gör en lite gladare.
Inte minst viktigt.   

Det är tidningen Vinliv - som meddelar detta. Ibland är det så att jag tror på vad jag läser i tidningarna. I alla fall om jag själv gynnas av det…
Ska jag nu byta ut två (flaskor) av månadens normala rödvin till champagne?
Där fick jag ju något att fundera över när jag nu sätter mig i bilen för en bowlingresa till Katrineholm…

Varför får man aldrig ta del av sådana här viktiga nyheter i Kuriren?


En pensionärs funderingar…         (9 dec 2019)

Sistlidna helg blev jag med hustru sedvanligt inviterade till en jullunch, denna gång på Fjäderholmarna beläget vid inloppet bortom Nacka Strand med utsikt mot Kaknästornet och Lidingön.

Färden dit anträddes med en av stadens gamla (1910) ångslupar från Nybroviken och man fick direkt en känsla av skärgård med havsutsikt och lantlig miljö.

Stjärnkrogen hade ansträngt sig med trevlig och förekommande personal och en meny som passade både oss normalätare och de mer udda veganerna. 
Då sällskapet bestod av 9 personer föreslog jag senare, som hyggligt välbeställd pensionär, att bestrida kostnaderna för oss 2 personer och gissade på ca 12- 1500 kronor varpå dottern replikerade att vår andel var 1995 kr.
 Även om kunskapen om kostnadsutvecklingen är god så blev det spontant ett
Oj då!

Det är vid sådana  tillfällen jag tänker tillbaka på ett samtal jag vid 40-års åldern hade med en kollega  om  att det kanske skulle vara hälsosamt att fortsättningsvis och kontinuerligt avstå från en del av lönen för att senare i livet betala mindre skatt när man njöt sitt otium.
Det är också ett tillfälle att tänka på våra framsynta politiker, av olika kulörer, som på 1900-talet fattade att vi behövde en stabil pension som också lät sig finansieras. 

Som pensionär blir man hela tiden påmind om att intäkterna inte alls håller samma tempo som kostnadsökningen.
I Tyskland har pensionärerna det knapert då pensionen enbart grundar sig på familjeförsörjarens (mannens) inkomst. I Berlin t ex har man infört hyresstopp i 5 år för att folk skall ha råd med hyran. 

I Frankrike protesterar man mot Macron för att han vill höja pensionsåldern. 
De som jobbar vid järnvägen går i pension vid 56 årsålder och det finns 42 olika reglementen för att folk skall kunna pensionera sig. 

Det förvånar mig att dessa stora länder inte tidigare har sneglat mot hur vi i Norden tar hand om våra medborgare.
Åke


Regeringen för samtal…               (8 dec 2019)

…om hur man skall kunna undvika en möjlig kris som tas upp i flera media.

"Det är vänsterns kris som  förändrat västvärldens politiska landskap. Det är en idékris där socialdemokratin förlorat sitt grepp om själarna  Krisen har också uppstått därför att väljarna som har röstat fram välfärdsstaten har  uppfattat att deras företrädare har förlorat greppet över detta stora projekt.

Bidrag och socialförsäkringssystem framstår idag som en global nyttighet och en gratislunch för oinbjudna. Så var det inte tänkt och så ser hotbilden ut idag.

Att väljare som tidigare haft nära till vänsterradikala lösningar nu i stället söker sig till andra lösningar bör inte komma som någon överraskning.
Den nuvarande regeringen har försvagats då den den tvingas föra en politik den i allt väsentligt är emot men bedömde att makten var viktigare än politiken.

Det behövs föras fler diskussioner i sakfrågor för att en efterlängtad ändring ska kunna ske."
Olof Ehrenkrona


Fångad…                                     (6 dec 2019)         
Läser de här raderna och jag är fångad - direkt.


204 kr inkl frakt hos Bokus.se

"Vision, kompetens, tillit, kunskapssamhället. Språket skvallrar om högtflygande ambitioner i dagens politik, arbetsliv och organisationer. Men gör de skäl för sina namn?

Idén om varumärket väger idag tyngre än hur bra en organisation faktiskt är. Vi lever i en tid då att låta bra förhindrar organisationer att vara bra.

Samtidigt är behovet av stöd och hjälp till synes oändligt. I rädslans kultur är allt fler offer - vilket anses motivera en stor apparat för att reglera och riskminimera tillvaron.

Vår tids människa och arbetsliv präglas av en märklig blandning av tjusiga ambitioner titelinflation, värdegrundsprat och polerade sociala medier-konton och rädsla för allt möjligt stress, krav och kränkningar.  Allt oftare blir vad som lanseras som lösningar på problem i själva verket orsak till eller förstärkare av problem. Redan för 60 år sen kritiserades den jäsande administrationen i större organisationer när Northcote Parkinson formulerade ett flertal lagar som beskrev den byråkrati som styrde och sysselsatte oss på arbetsplatsen. Går det att göra någonting åt det här?

Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds Universitet, menar att vi inte bara lyder lagarna, vi upprätthåller dem. I Extra allt formulerar han nya lagar för vår tid som uppmuntrar till självständigt tänkande, och kanske till och med, att våga tänka om."

Han har sökt efter mönster i hela samhället för att sätta fingret på sådant som sker med goda avsikter men som ofta skadar mer än det hjälper. Mats Alvesson är en organisationsforskare som gillar drastiska formuleringar, och i sin bok vill han avslöja tomheten och godhetsposerandet i mycket som sägs och görs i både offentlighet och näringsliv.

Man säger att man ska ha tillit i en organisation, samtidigt har man väldigt mycket regler och förordningar och policyer och kontrollmekanismer som antyder att tilliten saknas.

– Om jag på något sätt kan stödja fler människor att tänka själva tycker jag att jag har gjort skäl för min professorslön vid Lunds universitet.

Jo. jag blev fångad direkt - och boken är nu på väg till mig…

En glad svensk…

MEN - det finns mer som fångat mig denna snuviga fredagskväll. En text som väckte någon slags känsla av stolthet inom mig. Stoltheten över att vara - svensk.
DET kan jag inte minnas att jag tidigare har känt under 2000-talet…

Här kan du också läsa denna märkligt fina text (6/12) - om svensk mentalitet.


Varför debatterar vi inte              (uppdaterat) mångkulturbeslutet?                    (6 dec 2019)

Den som ställer den frågan är Patrik Engellau hos DGS.
Ja, inte vet jag, var tanken som passerade när jag läste den rubriken, men efter att ha läst vad han skriver ställer jag mig bakom hans fråga
. Läs vad Engellau skriver om du vill ta del av hans "funderingar.

För min del blev det så det jag minns bäst av vad han skriver är den här "förklaringen":

Hur kunde en enig riksdag fatta detta beslut? Jag tror att de svenska riksdagsledamöterna var oskyldigt okunniga om vad kulturskillnader kan innebära.
Troligen begränsades deras erfarenheter av andra folk till att de på en charterresa till Kanarieöarna på engelska lyckats beställa en öl av en spansk kypare.
De trodde nog att den kulturintegration de fattade beslut om bara skulle ge oss intressanta kryddor och exotiska frisyrer.
De trodde att alla människor från främmande kulturer innerst inne var svenskar.  

En av de bästa ironier av våra makthavare jag läst på länge. Och nickar medhållande till vad en av kommentatorerna skriver:

Makthavare måste förstå vad de inte förstår. Om man vet att man är okunnig så låter man bli att fatta beslut. (min fetmarkering)
(gäller även i kommunpolitiken - men vet de ansvariga att de är okunniga?)
Om ditt antagande stämmer borde de aldrig fått ha makten eftersom de uppenbarligen var inkompetenta.    

Vad vågar vi då ha för åsikt om dem som valt dem?

Kommentar:

Helt rätt Bjarne, vi har de politiker vi förtjänar dvs valt. På valsedlarna  finns kanske en eller ett par personer vi känner till men resten är rätt anonyma. De är internt nominerade efter grunder vi som väljare föga känner till.

Att vara politiker är en grannlaga uppgift där det gäller att både kunna sin sak, ha karisma och förmåga att trovärdigt kunna förmedla detta till oss kunniga och ibland obildade väljare.

Det är inte utan att jag saknar den förmåga som finns utomlands att snabbare kunna korrigera ett uppenbart stolpskott. EU drog i veckan igång sin nya 5-års-verksamhet med sina nyvalda 29 kommisionärer. (Ett från varje land, från Sverige Ylva Johansson, känd dynamisk sosse med karisma och som får saker att hända). 3 länder fick bakläxa med sina underkända 
kandidater efter 2-3 timmars  utfrågning och fick vaska fram nya kompetenta personer.

I Tyskland har SPD (S) på 2 år avverkat 2 partiledare och nu valt en duo (språkrör) som företrädare för partiet. Schulz, som var en lysande stjärna i EU-parlamentet tog med sig ton och retorik när han med acklamation valdes till SPD:s ordförande.
Efter ett halvt år klev han av och satte sig ner bland de  övriga i riksdagsbänken.
Efterträdaren Nahles saknade  sannolikt både karisma och pondus för att matcha koalitionspartnern CDU/CSU och har också tvingats kliva av.

Trist nog är vi i Sverige för lite militanta för att kräva korrigeringar när politiken inte går i den riktning vi väljare föreställt oss eller blivit lovade.
Än värre är det med lokalpolitiken där de valda för en mer anonym tillvaro än de i rikspolitiken som i alla fall ständigt är utsatta för den mediala granskningen.

Det är skönt att veta att  myndigheterna inte kan avskaffa oss pensionärer och vår rätt att fritt kunna tycka om sakernas tillstånd.
Åke



Kommande slottsmiddagar?        (3 dec 2019)

Kanske vi kan avnjuta den kommande sommaren - tänkte jag förnöjsamt när jag på kommunens hemsida läste:

"Under våren 2020 kommer Säfstaholms slott i Vingåker stå klart efter en omfattande renovering. I slottet kommer Vingåkers kommun erbjuda en mångfacetterad kulturverksamhet för en bred målgrupp. Nu söker kommunen en restauratör som kan driva restaurang och café i det nya konceptet.

2017 tog Vingåkers kommun beslut om att totalrenovera slottet. Renoveringen har bland annat inneburit ny ventilation, nya ytskikt och ett nytt restaurangkök på slottets entréplan. Ombyggnaden av hela slottet beräknas vara klar under våren 2020 och öppnas för besökare i början på sommaren. För att komplettera besöksupplevelsen med en högkvalitativ måltidsupplevelse söks nu en restauratör till slottet:

– Ett slott som har präglats så mycket av fest och kalas under greve Gustav Trolle-Bondes dagar förtjänar en förstklassig matupplevelse tillagad av en stjärnkrögare, säger Johan Tranquist, upplevelsechef i Vingåkers kommun.

Förväntningarna på den nya restaurangverksamheten är höga, dels vad gäller omfattning och variation i utbudet, dels på en ökad kvalitetsnivå. Förhoppningen är att den nya entreprenören ska arbeta aktivt med att ytterligare öka slottets attraktionskraft."

Förstklassig matupplevelse? Jodå, det ser jag fram emot att (även) få uppleva under den kommande sommaren.
Men jag kan ana, för min egen del, att de flesta som inte äger rum den egna trädgården - mest kommer att avnjutas hos Joan´s…

Men, visst är jag nyfiken, och ser med viss förväntan på att det i Vingåker så småningom kommer att finnas en "Matupplevelse" som förhoppningsvis kan locka till sig besökare från vida omkring.

 


Mera vin…                                     (2 dec 2019)

Bara den tomma flaskan kvar - men vi har en till…

Kan det bero på att mitt hus i går kväll var "Julpyntat" som fick mina funderingar att hamna i lokalpolitiken?

Eller kan det bero på att jag just då delat en flaska - 31 år gammalt ungerskt vin - Tokaji ASZU 6 Puttonyos - från 1988?
Gott? Himmelskt gott…

Hur som haver - jag har under de senaste åren ett flertal gånger ifrågasatt våra kommunala politiska partier för "bristande visioner". Och denna söndagskväll kom jag att fundera över den - kanske smått märkliga tanken - "Hur skulle kommunpolitiken i Vingåker förändras om Vänsterpartiet fick absolut majoritet i kommunfullmäktige?".

Tanken skrämmer mig men jag kunde inte släppa den.

I senaste kommunvalet var det 333 personer som gav V sin röst. Och jag blev sittandes i funderingar över hur de tänkte (?) när de valde den röstsedeln. Vad såg de framför sig att det skulle kunna leda till - för dem - vad gäller för dem positiva förändringar i kommunens verksamhet?

Och så blev jag allt mer intresserad av min undran. Vilket fick mig att i den sena natten skriva ett mejl till Vänsterpartiet i Vingåker för att efterhöra om de kunde/ville förklara för mig sin "vision av deras Vingåker" - i fall de fick majoritet i KF.
Nå, i alla fall något som: "Då skulle vi se till att" - och berätta  om hur det skulle gå till…

Om jag får svar får du ta del av det…


Mjölk!                                           (30 nov 2019)

Vingåker är som mjölk, tänkte jag plötsligt. Förmodligen för att jag för en stund sedan varit inne på kommunens hemsida och igen sett raderna:

Upplevelser i härliga Vingåkersbygden

med tillägget:
"
Det finns alltid en ny vacker plats att upptäcka i Vingåkersbygden"

Det kan också lite bero på att jag och Madame till kvällen i går skulle laga och äta oss en god "Laxmåltid" - som enligt vår syn på tillvaron - då kräver vitt vin som medföljande måltidsdryck.

Vitt vin är jag ingen expert på - så jag blev velandes en stund framför de lockande etiketterna - och försökte ta del av de olika sorternas (smak) fördelar. Lite på måfå valde jag en flaska av den sorten du kan se här till vänster - kanske påverkad av att där fanns en bild på en fisk på etiketten.
Ungdomlig, något aromatisk, mycket frisk smak med inslag av päron, krusbär, nektarin och lime. Serveras vid cirka 8°C till rätter av fisk och skaldjur.
94 kronor - och om du vill veta så fann både jag och Madame att det var ett lyckat val till vår lax.

Det finns många människor som dricker vin - och många av dem finner ett nöje i att veta lite mer om vinet de dricker - vilken druva det är, på vilken sort av mark växer vinstockarna och lite annat jox som hur vinet har förvarats något år eller så…

Nu kommer mjölken. Jag dricker 1,5 liter mjölk i veckan. Lika mycket som jag dricker vin.
Jag gillar helt enkelt mjölk. För jag tycker om smaken av - mjölk.
(men ingen kan beskriva smaken annat än att det smakar mjölk)
Och hamnade i tanken på: "Tänk om Arla skulle få för sig att erbjuda oss mjölkdrickare en ny "sort" där vi fick veta att (minsann) den här mjölken kommer från utvalda kor i norra Dalarna - som utfodrats med en speciell sort av gräs."

Så köpte man nyfiket en kartong och konstaterade förnöjd - det smakar mjölk.

Om man - som jag - har besökt ett otal länder runt om i världen har man sett vackra platser. Det har jag aldrig gjort i Vingåker.
Men ett par gemytliga sådana.

Och - precis som med mjölken - jag gillar Vingåker för vad det är.

 

Om bromsklossar…                       (29 nov 2019)

…byråkratiska sådana, har jag denna dag läst om i tidningen Fokus. Den som skriver de tänkvärda orden jag nu berättar om, och citerar, har skrivits av Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Jönköping.
En krönika som handlar om just - byråkratiska bromsklossar - "De dödar utveckling och nya idéer och de lägger en blöt filt över den plats de dominerar."

Och för en kort stund passerade mina funderingar "Vingåkers skolor" (Jo jag vet att du är ointresserad av det - ungefär som grannarna till den man som låg död i sin lägenhet i tre år innan han upptäcktes, eller som jag om klimatfrågor) - men jag bestämde mig för att jag har för grunda kunskaper om de ansvariga för skolorna och deras (eventuella) hos de här bromsklossarnas mycket vanliga svar - som:
– Bra, men så brukar vi inte göra här
– Du får göra det någon annanstans
– Nej, vi gör som vi bestämt

…och Mellander fortsätter med:
"Bromsklossarna har en fantastisk förmåga att dränera eldsjälar på energi, tills eldsjälarna helt enkelt tröttnar eller flyttar någon annanstans".
Jo tack jag vet…

Mellander ger två exempel:
Ett hotell låg nära en kanal, där ägaren tänkte att det kunde vara trevligt med en utomhusservering vid kanalen, kopplad till hotellet. Gästerna skulle rent av kunna ta sig ett dopp och därefter en drink i badrock på serveringen.

En bromskloss dök snabbt upp och "att hotellet låg några meter för långt ifrån kanalen för att detta skulle kunna godkännas".

En restaurangägare ville ställa ut lite infravärme och filtar på sin uteservering, så att han kunde ha en utomhusverksamhet där också på vintern.
En bromskloss tittade fram och "pekade på ett beslut som fattats något decennium tidigare, som säger att på den här platsen har vi inte uteservering på vintern eftersom det försvårar snöröjningen."

Charlotta Mellander avslutar sin krönika med ord som borde ge henne en plats bland kandidaterna till Nobelpriset i litteratur:

"Om ingen uppenbarligen skadas och värdet av något är stort, borde vi kanske helt enkelt försöka blunda för en regel eller två, så att nya och kul idéer får frodas.
För ofta är det summan av alla initiativ som gör våra platser roliga och intressanta. Det är alla initiativ som är med och skapar attraktionskraft och som gör att vi tycker att platsen blir bättre att leva på
"

OK - ni i kommunstyrelsen, ni i kommunfullmäktige - jag struntar i hur ni under nästa år sköter våra skolor - men f-n ta er om jag får höra talas om en enda lokal bromskloss…
Då släpper jag lös de här två!  ;-)

Mina två bästa vänner…


Rubriker…                                  (28 nov 2019)

…lockar till läsning - vet bland andra varenda tidningsmakare. Vill man locka till läsning betyder rubriken en hel del. Nja, kanske inte för bloggare då…
Att jag kom att tänka på det var att jag vid frukostbordet inte kunde komma på en enda intressant sak om Vingåker att kunna skriva om.
Vilket förstås kan skyllas på en oförmåga hos mig - men det tror jag faktiskt inte själv på. I alla fall där i köket.

Du, sa jag till mig själv, är inte Vingåker lika ointressant som en Lussebulle utan saffran - och undrade varför ska jag ägna en enda rad att skriva om en sådan kommun när jag i de stora media läser rubriker som får mig att smått rysa av välbehag:

”Ska du bara äta en middag i Stockholm i år är det hit du ska gå”
Och tar del av en text i SvD som får mig (om det skulle behövas) att kunna tänka mig att vilja cykla till krogen Viggo Cavling berättar om - för att få uppleva…

"Zlatans bostad vandaliserad i Stockholm – polis på plats"

"Zlatan Ibrahimovics fastighet i centrala Stockholm utsattes för vandalisering under natten mot torsdagen.
Ett plakat beslagtogs av polisen som även dokumenterade klotter och uthälld surströmming.
– En förundersökning om skadegörelse är inledd, säger Bengt Dahnell, jourhavande förundersökningsledare."
Berättar Aftonbladet.

Gud så spännande tänker jag - det är i Stockholm man ska bo om man vill få uppleva saker…

När jag ändå är inne hos AB kan jag inte låta bli att ta med:

"Ingen förstår den märkliga straffen"
Det hela handlar om en brasiliansk fotbollsspelare som klantar sig
.
Som en videosnutt visar…

Sådant kan man ju inte leva utan…

Liksom att Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg i sin ledartext kraftigt dissar S för deras politik:

"Kära S-ledning, väljarna ser er som Darth Vader"
När S och SD ligger jämsides är det dags för omprövning, inte av typsnittet på affischerna utan av innehållet i politiken

AHA! utropar jag förtjust när jag finner en artikel som har Vingåkersanknytning. (Expressen)
Charlotte Pirelli kommer ju snart till Vingåker - och jag slukar ivrigt:

"Charlotte Perrelli födde yngsta sonen Alvin för ett år sedan, efter en komplicerad och riskfylld graviditet, där hon medicinerades med kortison.

Nu har fyrabarnsmamman kämpat för att komma tillbaka till den form hon hade före graviditeten, med hjälp av en strikt diet och järnvilja.

Har gått ner 26 kg (bara graviditetskilon) och har ett par kvar, sedan är jag helt tillbaka, skriver Charlotte Perrelli i ett inlägg på sin blogg."

Så håller det på - och i tv bakar man får jag höra av bekanta - vilket får mig att falla i stilla funderingar över hur det skulle vara att bli - munk…

En fundering som sviktade en aning när jag i Kuriren kan läsa att det inte blir någon skattehöjning i Vingåker nästa år - förstärkt av artikeln med rubriken:
Gröna bilister lyfter Vingåker som föredöme -
Ökad andel laddbara bilar och minskad bilkörning


PS - vännen Åke tipsar om en rubrik i SvD:
Sänk skatten på öl - för att eliminera smugglingen och rädda systembolaget.

Vore inte det en anledning för några Vingåkerselever att "strejka för?"


Underhållande läsning…              (26 nov 2019)

…piggar upp mina dagar och jag är glad och tacksam över att det finns så många personer som kan förgylla mina dagar med sin skrivkonst - och sina underhållande tankegångar.
Tänkte jag redan kl 06.47 när jag läst vad Patrik Engellau skriver under rubriken: Framtidens könsmaktsordning.

Texten börjar så här:

"I årtionden har jag svikit min roll som framtidsforskare, det är bara att skamset erkänna. En riktig framtidsforskare drar ut trender och chockerar världen med förutsägelser om hur det kommer att gå om det fortsätter så här, till exempel att Sydpolen smälter och havet stiger femton meter så du kan lägga fast din roddbåt i sovrumsfönstret om du inte dessförinnan blivit utplånad av en fallande asteroid som rört upp så mycket damm att solstrålarna inte tränger igenom varvid jorden förvandlats till ett isklot.

På ett område har jag underlåtit att göra sådana självklara och robusta förutsägelser. Det området är det här med kvinnor och feminism och genus. Jag har tyckt att talet om könsmaktsordning varit så larvigt att det varit dömt på förhand att snart gå över av sig själv. Men gradvis har jag insett att jag haft fel. Målmedvetet har feminismen steg för steg flyttat fram positionerna medan sådana som jag i vår manliga arrogans sagt ungefär att ”Jaha, lilla stumpan, hur länge ska du orka hålla på med det där?”

Ha ha - jag antar att vi män tycker Engellaus text är mer underhållande än kvinnor. Men - läs själv innan du som jag - flinar lite överlägset…

"Snart måste vi börja ta den grundfråga på allvar som vi hittills smusslat undan: Vad ska samhället egentligen ha männen till? Rent objektivt bidrar männen bara med en massa obehag och stök. De är våldsamma och kriminella och ibland startar de krig. Kvinnor och barn får lida. Dessutom verkar de genetiskt oförmögna att hålla sina lidelser i styr. Inte ens på arbetsplatserna, som borde vara fredade från deras djuriska drifter, klarar de av att respektera de kvinnliga medarbetarnas integritet."

Slutet på Engellaus text kan vara en smula skrämmande - mest för kvinnor får jag för mig…

En ny dag, med nya funderingar, har just börjat…


Småttigheter…                              
(25 nov 2019)

Krokodiltårar, väser jag till mig själv, om vad de hycklande gråterskorna får ur sig så snart en lokaltidning hamnar i svårigheter. Den här gången handlar det om att Tidningen Östra Småland och Nyheterna läggs ner - och det alldeles bums.

På grund av stora ekonomiska förluster under lång tid har Gota Media bestämt sig för att det inte längre är hållbart att ge ut tidningen, utan i stället läggs den ned.” säger man från Gotia Media som är ägare av tidningen. 
År 2018 gjorde tidningen en förlust på 4 miljoner kronor.

Tidningens chefredaktör säger.
– Det är en sorgens dag för tidningarnas duktiga och lojala medarbetare, men också för journalistiken i Kalmar län, som nu blir en röst fattigare, säger Gunilla Persson, chefredaktör på Östra Småland/Nyheterna.

År 2011 hade tidningen en upplaga på 13.000 exemplar nu vid nedläggningen har upplagan minskat till just över 6000 exemplar.
För all del Kalmar län har blivit en röst fattigare - men det finns förstås en förklaring till det - tidningen har inte givit läsarna vad de ville ha för att fortsätta köpa/prenumerera på den.
Och vem har det yttersta ansvaret för den saken om inte - chefredaktören?
Katrineholms-Kuriren hade 2015 10.000 ex i upplaga - år 2018 hade den minskat till 9000 varav 600 var digital prenumeration
(Krokodiltårar är ett uttryck för hycklad eller spelad sorg.)

 x     x     x

Jag vågar väl framföra att jag antar att det gråts tårar lite här och var i landet (hos S-sympatisörer) när de läser rubriker som:

SD jämsides med S efter ny rekordnotering
Sverigedemokraterna får med 25 procent av väljarstödet sin högsta notering hittills i DN/Ipsos och är därmed jämnstora med Socialdemokraterna. Moderaterna ligger hela 8 procentenheter bakom de två största partierna.
(DN 26 nov)

Statsministrar träder fram i kris – Löfven tar bakvägen

Lotta Gröning i Expressen

Stefan Löfven valde att gå ut bakvägen efter krismötet på Socialdemokraternas partikansli i fredags.
En statsminister träder fram när kriminella tar över stadsdelar, när dödskjutningar och sprängningar gör landets otryggt, en statsminister har en strategi för hur problemen ska lösas och han omger sig med kompetenta medarbetare.
En statsminister räds inte sina egna väljare, han ser dem i ögonen och berättar varför politiken ibland måste fatta svåra beslut.

 

Socialdemokraterna drabbade av kollektivt vansinne
Johan Westerholm på ledarsidorna.se

Fredagens partistyrelsemöte i Socialdemokraterna gav ingen vägledning på när partiledningen inser krisens vidd. Såväl vad avser kriminalitet som opinionssiffror för statsministern. Tvärtom har partiet visat alla tecken på kollektivt vansinne genom att gå tillbaka till perioden innan flyktingkrisen för att möta Sverigedemokraternas tillväxt och för att hitta lösningar

Velar lite och skruvar lite på mig - men nog det känns stundom som om drevet just har vänt från SD mot ett ensamt S…

 

 

Elak i sinnet…                         (24 nov 2019)

…jo, denna morgon vaknade jag med ett elakt sinnesläge. Det gjorde mig en smula glad - för en tämligen stark känsla av "nu jävlar" fick mig att - en smula girigt vill jag beteckna det som - genast stiga upp ur sängen. Nu skulle den sedvanligt mesige Wilmarsgård f-n-i-mig - skiva vad "han egentligen tänker"!

Gick ut i köket och bryggde mig extra starkt kaffe och bredde mig - i någon slags protest - en synnerligen miljöovänlig och icke närproducerad limpmacka och satte mig vid köksbordet och tittade ut över åkrarna mot Bergahållet till.

Jag är inte säker på vad det var som fick mig att tänka annorlunda. Kanske den totala friden i form av tystnaden, eller det grådisiga vädret (som jag gillar)? Kanske båda plus något mer som jag inte är fullt medveten om. Någonting positivt som har med Vingåker att göra anade jag - när jag med en suck avslutade frukosten och gick den korta promenaden till rummet där jag har datorn.

Och börjar min sedvanliga morgonrunda bland de stora tidningarnas digitala utgåvor för att skumma om där finns något viktigt att läsa. Det gör det sällan varför jag snabbt kan flytta mitt intresse till alternativa media och de bloggar jag gillar.

En artikel i Dagens Industri väckte i alla fall mitt intresse - och rent av mitt funderingsläge - när jag läste:

”Hur många gånger kan man egentligen ertappas med att vara komplett verklighetsfrånvänd utan att man blir avsatt”, säger han.

”Hur många gånger ska han komma undan med sådana bortförklaringar?
Alltså, hur naiv kan man vara och ändå fortsatt ha väljarnas förtroende?”

”För mig är det fullständigt obegripligt att någon tänkande människa överhuvudtaget fortfarande kan rösta på dessa människor”, säger Åkesson.

Jimmie Åkesson angrep Löfvens kommentar nyligen om att ”vi såg det inte komma” när det gäller gängkriminaliteten.

Det sista stycket i den kursiverade texten skapade funderingar.
I går deltog jag i en av vårt lokala PRO anordnad bussresa till Stockholm där vi på Oscarsteatern skulle låta oss förföras av föreställningen Så som i Himmelen (en härligt gripande upplevelse som jag är glad över att jag lät mig övertalas att åka med på).
Det är bättre att ha nästan rätt än komplett fel har det sagts mig. vilket jag kom att tänka på när jag tittade mig om kring i den fullsatta bussen - 49 resenärer.
"Här sitter jag nu bland idel socialdemokrater" tänkte jag, eftersom min uppfattning är att PRO tillhör den socialdemokratiska sfären.

Vilket jag tänkte igen när jag i DI läste: ”För mig är det fullständigt obegripligt att någon tänkande människa överhuvudtaget fortfarande kan rösta på dessa människor”.
Och minns de synnerligen trevliga människor som var mina reskamrater på bussresan till Stockholm. 

36 procent av rösterna i kommunvalet gavs till S.
33,4 procent gav S sin röst i riksdagsvalet.

Undrar hur de tänker nu för tiden…

Medan du funderat över det har jag läst en artikel i Kvartal med den synnerligen lockande rubriken:

Så skapade den svenska skolan en lärdomsgigant
Artikeltexten börjar så här:
Torsdagen den 21 november begravdes akademieledamoten, språk- och litteraturforskaren och översättaren Göran Malmqvist. Han gick i skola i Borås men världen skulle bli hans arbetsfält. Malmqvist ”dog levande”.

De intresserade kan ta del av artikeln - här.
Kanske du då, kan känna en liten tår hänger i ögonvrån.
Så drabbas i alla fall jag när jag får starka känsloupplevelser - som på teaterbesöket i går…

Men det får jag sällan när jag tänker på - katter. Konstaterade jag nyss.
Jag kanske inte direkt älskar katter men kan nog i alla fall skriva att jag gillar katter. Av alla raser vill jag nog tycka.
Grannen har två katter - som passerar min tomt dagligen på väg till för mig okända trakter. De sitter ibland på min garageuppfart och tittar, lite avmätt så där, på mig när jag hukar mig ner och försöker få kontakt. Jag finner det skönt att gulla lite med katter, få klia dem lite bakom öronen så där och prata lite trams till dem medan jag gör det.
Som så många andra människor.

En del (andra) katter lyckas jag få kontakt med men inte dessa två. Kanske de rent intuitivt känner att jag är en tydlig "hundmänniska" och därför undanber sig närmare kontakt. De uppför sig som (tror jag) att Stefan Löfven gör när har anar en SD-sympatisör som söker kontakt.
Och om det nu är så är det en mycket korrekt iakttagelse. Att katterna känner så menar jag men bryr mig just inte om det.
Inte heller att de använder min tomt som transportled.

Men så har jag uppmärksammat något jag missat förut. Katterna skiter i mina välansade blomrabatter. Det börjar gnaga på min kattsympati - i alla fall vad gäller grannkatter - men inte mot katter i allmänhet.

Och kommer på att jag därefter försöker överföra mina nya väckta känslor till hur jag ser på det här med - invandrare.
När jag vet mer om det kanske jag återkommer i ärendet…


Politik - är dötrist…                      (22 nov 2019)

…är en känsla som under den senaste tiden funnits på en framträdande plats i huvudet. Mitt alltså. Och då menar jag nog mest den kommunala politiken i Vingåker. Och måste korrigera mig själv igen till - de osynliga lokala politiska partierna som (för mig) är lika frånvarande som Stefan Löfven på SDs träff i Örebro det här veckoslutet.

En gång i tiden bemödade jag mig att - tämligen tätt - göra besök på partiernas hem- och Facebook sidor. Det har jag slutat med eftersom de (då) av mig upplevdes som ännu mindre kul än att sitta i väntrummet hos min tandläkare i Västerås. För den delen, tandläkarebesöken har de senaste 10 åren har bara handlat om lite "finputsning" - dessutom utfört av en synnerligen gladlynt kvinnlig tandläkare - som ofta visar ett leende som kan smälta glaciärer.

Det är annat det än vad "hemsidesbesöken hos partierna" kunde bjuda mig.
Inte ens lite finputsning på det gamla trista innehållet…

Att jag hamnade i den här långrandiga inledningen beror på att jag i dagens utgåva av tidningen Fokus fann en text som BUMS fick mina tankar hamna hos våra lokala politiska partier. Som en slags föredöme för dem då - vill jag framhålla…

Fokus vill att fler ska prenumerera på tidningen och det gör man genom att bl a skriva: 

"Hej!
Välkommen till Fokus! Vi är ett nyhetsmagasin som har ett annorlunda löfte till dig som läsare. Vår ambition, vårt löfte är att vi ska börja vår redaktionella bevakning där morgontidningarna slutar.
Kanske tycker du att din morgontidning består av många telegram från TT eller att rapporteringen bli alltmer ensidig. De långa reportagen, de specialiserade reportrarna som kunde skriva reportage värda att tala om - hittar du dem längre?

Eller så kanske du upptäcker att du mer och mer konsumerar dig journalistik via kvällstidnings-sajterna samtidigt som du saknar ett nav, en fast punkt som kan erbjuda något annat än än den snabba rapporteringen.

På Fokus tror vi mer på nya perspektiv än gamla sanningar. På djuplodande, berättande och inkluderande journalistik. Vi är trötta på snäv självrefererad kunskap. 
De vida perspektiven, berättande och fakta. Det är kärnan i Fokus.
Vi skriver, analyserar och försöker skapa förståelse för vår omvärld."

Byt orden som gäller Fokus som tidning och tänk dig i stället att du läser en text skriven av ett av våra politiska partier i Vingåker.
Du förstår säkert hur jag menar.

Tänk om man hos något av dem skrev något liknande i ett försök att klargöra varför vi ska lyssna på dem - och därför ge dem vår röst.

Och så börjar man med det man "lovat" den 1 januari 2020 i stället för att som hittills, några månader för nästa kommunval bedöva vårt intresse med sina flödande floskelramsor

Va?
Jo, du har rätt - jag är en idiot…

Vilket på intet sätt förhindrar att jag också citerar vad Maria Arnstad, redaktör på Språktidningen skriver i Fokus:

"Pragmatik är den del inom språkvetenskapen som studerar språkets användning - hur ett yttrande ska tolkas i sitt speciella sammanhang.
En pragmatisk sats ska bara i vissa fall tolkas bokstavligt.
Ett vanligt exempel är satsen "Kan du öppna fönstret? som är formulerad som en fråga trots att den egentligen är är en uppmaning: Öppna fönstret!
I sin frågeformulering låter uppmaningen mindre brysk, vilket också är syftet.

När barn lär sig sitt modersmål, eller när vuxna lär sig ett nytt språk, har de ofta problem med just pragmatiken, eftersom den kräver lång språklig erfarenhet och bara kan övas upp i sociala situationer.

Pragmatisk kompetens inkluderar också sådant som ironi och humor - språkets absoluta finlir"
(min fetmarkering för att påpeka att jag emellanåt finner de två sakerna är en bristvara inte bara i Vingåker utan landet runt)


Skadeglädje…                              (20 nov 2019)

…är ingen fin egenskap - har det sagts mig - men lik förbannat är det nog vad jag känner när jag läser vad Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se denna morgon. Texten börjar så här:

"Statsministerns kritiserade intervju i SVT Agenda lever vidare. Statsministern kom med en rad med påståenden som kritiserats av flera parter. Men mest graverande är att informationen om utvecklingen i främst utanförskapsområdena och ökande destabiliserande faktorer fanns i regeringen efter regeringsskiftet 2014. Hos hans egna experter. En ökning som flera aktörer pekade på var utom kontroll.
Statsministern visste. Något annat går inte rimligen att sluta sig till.
Bevisen på detta är helt enkelt överväldigande."

Och så följer en text som får mig att skämmas och väcker känslan av skadeglädje - inte bara för den statsminister vi har - utan (som det känns) hela regeringen…
Och citerar från förra inlägget:

"Snart, alldeles snart, tänkte jag - kommer det att vara lika "skämmigt" att berätta att man röstar på S eller MP som det tidigare av vissa ansågs vara att medge att man gillade SD."
Lägg gärna till C och L där…

Peder Kadhammar skriver i dagens AB en krönika över samma "SVT Agenda - där han avslutar sin text med de här raderna

"Löfven är statsminister men det var en förlorare som talade.
För det är ju den som bäst beskriver verkligheten så att väljarna känner igen sig som vinner val.
102 år av socialdemokratisk dominans är slut."

Vilket fick min skadeglädje att klinga bort och bytas ut till - något annat…

som i sin tur fick mig att titta in hos vårt lokala socialdemokratiska partis FB-sida.
Där de tidigare så (ofta) helhjärtat uttryckt sin beundran för vår statsminister och hans vänner i partiet. Jodå, bakom den tanken fanns en lite "elak fundering" som undrade om jag där nu skulle finna något som minsta sätt kommenterar dagens utsatta läge för Löfven och S som parti.
Kanske en liten gnutta självkritik.
Nej, det fanns det inget om…


Det var den veckan det…            
(17 nov 2019) 

…tänkte jag nyss för mig själv där jag satt i favoritfåtöljen och lät tankarna gå som de ville och noterade att klockan snart skulle bli 23. Hade innan jag satte mig ner där för att i stilla funderingar avsluta kvällen, gjort en runda på internet för att få ta del av veckans sista intryck".

En sådan runda innehåller inte bara besök hos de stora tidningarnas nätutgåvor utan i lika hög grad besök hos Alternativa Media och de bloggare jag finner seriösa.
En första fundering kring veckan som gått, och som genast pockade på uppmärksamhet, var förstås den stora nyheten att Sverigedemokraterna i en opinionsundersökning (som ingen har kommenterat som oseriös eftersom den var initierad av Aftonbladet) för första gången blivit större än Socialdemokraterna och att Moderaterna minskat ytterligare någon procent.

Tja, sa jag till mig själv, vem kan vara överraskad av det, eftersom tecknen varit tydliga under en lång tid nu. Under den senaste tiden har jag läst en mycket stor mängd synnerligen negativa kommentarer om den nuvarande regeringen och speciellt då - Socialdemokraterna - och statsministern - som speciellt dumförklaras i hårda ordalag. (ett exempel här)
OK det finns exempel från närmare håll. Kuriren skriver  bl a i en ledartext:

"Vingåkers kommun bidrar med 500 000 kronor till TV4:s julkonsert i Västra Vingåkers kyrka. Varför gör kommunen detta? När kommunstyrelsens ordförande Anneli Bengtsson (S) ska förklara blir det svajigt.

Det handlar om att visa upp Vingåkers kulturskola för hela Sverige, säger Bengtsson, eftersom elever från kulturskolan medverkar vid konserten. Om man sedan lockar ett fåtal elever som annars väljer andra skolor till Vingåkers kommunala grundskola, så har kommunen tagit hem den halvmiljon som har lagts på tv-produktionen.

Och så säger hon detta:
– Vi har fantastisk verksamhet i våra skolor. Det behöver vi lyfta. Bara för att vi har ett dåligt betygsresultat innebär det inte att skolan är dålig."

Snart, alldeles snart, tänkte jag - kommer det att vara lika "skämmigt" att berätta att man röstar på S eller MP som det tidigare av vissa ansågs vara att medge att man gillade SD.

Och dumstrutar finns det även i de andra partierna, tänkte jag, eftersom jag nyss läst att Liberalernas partiledare som utlovat att (om L fick bestämma) "år 2030 finns inte längre några utan-förskaps-områden".

Då är mycket troligare att Liberalerna det året inte längre finns med i riksdagen, tänkte jag och reste mig för att unna mig ett glas Amarone.
Klockan är ju bara 23,30 noterade jag och vet att natten är lång…



 

Välkommen åter…