Litar du på din doktor?

För egen del vill jag svara nej - men vill genast förklara att det uteslutande gäller de tre läkare jag mött på Vingåkers Vårdcentral.
Vill peka på att detta är en högst personlig text som handlar om hur tre läkare helt missat att ställa rätt diagnos på en åkomma jag drabbats av.

OK - 1998 drabbades jag av en kraftig yrsel (hela omgivningen snurrade galet runt) som efter en så där 5 minuter övergick i en massa kraftiga kräkningar. En liten biverkning var att det tog ett par timmar för mig att återhämta mig från "anfallet".
Jag trodde då att jag drabbats av något som var i ropet på den tiden - vinterkräksjuka.
De följande åren fick jag ett eller två återfall - viket jag inte brydde mig så pass mycket om för att söka läkarvård. Förrän jag flyttade till Läppe år 2007 och kom mig för att besöka vårdcentralen i Vingåker för att söka bot för dessa yrselanfall.

Så beskrev jag mina besvär så här - plus tiden jag haft det:
"Det börjar med kraftig yrsel, så kraftig att jag inte kan gå upprätt utan får krypa ut till toaletten för att kräkas i toastolen där då bara kommer upp en massa gulaktig slem".
Håll ut det blir inte äckligare än så…  ;-)

Doktorn lyssnade på min beskrivning och jag ordinerades två olika piller att äta under en tid. Jag minns inte nu vad dessa piller skulle åstadkomma för förbättring. Men mina yrselanfall försvann inte…

Ett par år senare besökte jag vårdcentralen igen för samma åkomma. Och berättade igen exakt samma symptom.
Doktor nummer två (svensk) var en frejdig och glad typ och vi hade trevliga samtal om de upplevelser vi haft vid våra personliga besök i Thailand.

Doktor nr två berättade för mig att jag troligen hade ett läckage på "övre magmunnen" vilket gjorde att sur magsyra läckte upp och åstadkom dessa kräkningar. Han såg också till att jag fick genomgå gastroskopi dvs en slang med kamera stoppades ner genom halsen och ner till magsäcken för undersökning. Felfri.
De sura uppstötningarna skulle dämpas med - piller…

Mina yrselanfall återkom - vilket gjorde att jag återigen besökte vårdcentralen och doktor nr tre.
Som fick exakt samma förklaring på mina besvär…

Nu blir det lite löjligt (för mig alltså) för jag kommer f-n i mig inte ihåg vad han gjorde för slags undersökning men jag minns i alla fall att jag fick lägga mig på en brits och så vickade han mitt huvud fram och tillbaka för att (som jag tror) på så sätt se om jag därmed blev yr. Nix, det blev jag inte och om jag nu inte minns helt fel så ordinerades jag nya piller av något slag…

Våren 2016 blev det värre och jag hade fyra yrselanfall i ganska snabb takt.
Alltså jag är inte religiös på något sätt men finner en viss förtröstan i att "tro på försynen" som jag anser hjälpt mig så många gånger. En försyn som denna gång förljuvade mitt liv genom att jag förra sommaren blev med bekant med en sjuksköterska på Kullbergska - som när hon fick höra tal om mina yrselanfall genast sa "Det där låter precis som att du har drabbats av Ménières sjukdom och jag tycker att du ska ringa direkt till öron-näsa-hals på Kullbergska".

Vilket jag gjorde men fick till att börja med nobben av den rara damen som svarade som hänvisade mig till vårdcentralen i Vingåker.

–  Över min döda kropp, sa jag
–  Oj, är det så illa?
–  Ja, svarade jag.

Och nu kommer någonting som kanske någon Vingåkersbo kan lära sig från - den väna damen sa då:

– Då tycker jag att du ska göra en så kallad "egenanmälan" där du skriftligen i ett brev till oss berättar om dina problem så återkommer vi med besökstid.

Jag är inte så bra på att prata - men skriva kan jag bättre - så jag åstadkom tre A4-sidor text som jag sände till Kullbergska.

Minns vad jag skrev om den goda försynen - för den återkom igen i form av en kvinnlig barsk överläkare - som när hon kom in i undersökningsrummet tittade strängt på mig och sa tydligt - mycket tydligt "Jag vill inte höra ett ord om Vingåkers vårdcentral".

Och så får även denna "saga" ett lyckligt slut - för efter en gedigen undersökning med bl a "skanning av hjärnan" (datortomografi) och balansprov i Eskilstuna så vet jag nu att det just är denna, en aning besvärliga men tämligen ofarliga åkomma som har drabbat mig - Ménières sjukdom.
Nu har jag varit symptomfri i ett år - kanske fick jag "rätt piller" den här gången - att äta under tre månader…

Får jag avrunda med att mitt förtroende för Vingåkers vårdcentral nu inte är så högt - och att jag ibland blir undrande över att inte tre olika läkare där kunde komma till samma slutsats som en röntgensköterska på Kullbergska sjukhuset på två sekunder kom fram till.
Eller varför ingen av dem tyckte att de skulle skriva en remiss till de mer kunniga på Kullbergska.