Vännen Åke…


Behöver vi KD?                         (11 aug 2018)

"KD var en gång en representant för Sveriges troende minoritet. När partiet 
var på topp i slutet av 1990-talet så röstade över 50% av Sveriges aktivt
kristna (som idag utgör ungefär 14% av befolkningen) på KD.

I stället för att acceptera sin roll som ett litet men viktigt intresseparti för Sveriges
troende har man valt att försöka bli ett parti likt det tyska CDU som varit mer
framgångsrikt än KD i Sverige. Men kristendomen har suddats ut och ersatts
av en EU-vänlighet och allmän högerpolitik. Dessvärre är det politiska utrymmet
KD försöker ta sig in på redan upptaget av de andra borgerliga partierna.

KD har gjort sig själva irrelevanta genom att ge upp kampen om kristendoms-
undervisningen, abortfrågan, homosexuella äktenskap, samvetsfrihet och 
nästan alla andra idéer som skulle varit självklara fundament för partiets 
grundare."
John Gustavsson, Det Goda Samhället


Har fått en känsla av att den mediala utvecklingen som skett de senaste 50 åren
gett varje människa ett mycket vidare perspektiv på tillvarons alla aspekter  så att
man inte längre enbart behöver förlita sig på vad de klerikala företrädarna hävdar
är den enda sanningen till en inre frid och tillfredsställelse.
/Åke

Lite besviken …

…är jag på Ebba Bush Thor som jag tycker vanligtvis har intagit en aktningsvärd hållning till SD i debatter till skillnad från övriga partier som sällan missat tillfället att uttala sitt ogillande.
I det aktuella RFSL-mötet representerades oinbjudna SD av en uppblåst leksakselefant. Ebba sade att om hon hade känt till arrangemanget hade hon inte ställt upp.
Kan så vara men ställd inför faktum hade det korrekta varit att lämna podiet för att upprätthålla den rakryggade moral hon tidigare visat.
/Åke


Pridefestivalen…                                          (9 aug 2018)

Du Bjarne, jag har funderat lite kring det här med Pride-festivalen, och vad de vill och för vem den är till för.

Temat för årets Stockholm Pride var ”Vem bestämmer” och avsågs”lyfta viktiga diskussioner till att göra samhället ännu mer öppet och mer inkluderande och uppmuntra till att tänka fritt och tala högt!”

45.000 deltog i paraden och 500.000 fluktisar kom och tittade på spektaklet som rubricerades som en lyckad folkfest.

Undrar just hur många av de 45.000 deltagarna som har en från den ”straighta” normen avvikande läggning. Tror att de flesta deltagarna är exhibitionister av olika slag som funnit ett utmärkt tillfälle att under ordnade former få ”producera” sig och roa den stora allmänheten.

Denna å sin sida har funnit ett utmärkt tillfälle till att gratis få en stunds spektakulär underhållning. Det är sannolikt av mindre intresse att kunna se någon bekant eller granne bland deltagarna som önskar visa med vilka andra likasinnade hen helst vill umgås med.

Upptåg av det här slaget har det under några år tillbaka varit tunt med.
Fr.o.m 1981 har vi regelmässigt vart 3:e år haft Quarnevalen med ett  uppskattat tåg som teknologerna på KTH snickrat ihop. Det befolkas mestadels av medicinare, ekonomer och teknologer som ogenerat, skamlöst och högljutt driver med etablissemanget och framträdande personligheter.
Ca 400.000 personer kan beskåda ca 100 fantasifulla och festliga ekipage.
Nästa Quarneval planeras till 2020.

Mellan 1991 och 1999 arrangerades ju Vattenfestivalen som blev ett publikt
jättejippo med Caj Malmros som primus motor. Det var stjärnspäckat,
spektakulärt och kritiserat. Var tänkt som en miljömanifestation men blev
ett jippo med ca miljonen besökare. Det blev mycket tingel tangel och fick
inte den utveckling man tänkt sig så när doften av avslaget öl blev för stort
och folk tröttnade på att räkna hur många gula ankor som åkte ner för Strömmen lade man ner hela projektet.

Tror därför att Pride-festivalens grundtanke att visa att vi alla, trots  olikheterna, inkluderas i samma öppna samhälle som tillåter alla att tänka  fritt och tala högt, kommit lite i skymundan. Nu har allmänheten fått ett nytt tillfälle att gratis få roa sig och för en stund glömma den tråkiga politiken.

Det närmaste bekymret blir att bestämma sig för vem man skall satsa på.
/Åke



Inte hela sanningen                   (3 aug 2018)

Det sägs många gånger att framgångarna för Jimmie Åkessons SD beror på Sveriges invandringspolitik. Det är inte hela sanningen.
   När människor varslas om uppsägning ökar sannolikheten för att man kommer att rösta på SD  då det finns ett starkt samband mellan kristider och stödet för högerinriktade partier.
   Automatisering gör en del människor till förlorare då gamla jobb försvinner och kanske ersätts med nya vilket ökar människors oro och utsatthet.
   För att människor ska kunna se förändringar som möjligheter och inte som hot måste det finnas trygghet i förändringen, ett samhälle som hänger ihop och har framtidstro. Det kan man bara få genom kunskap, kompetensutveckling och nya jobb som tar till vara den nya tekniken.

Tänk om partierna nu på upploppet till valet kunde presentera kreativa och effektiva förslag/lösningar, i stället för att som nu tävla i att vara så populistiska som möjligt.
/Åke


Att ta ansvar…
   (29 juli 2018)

I DGS gör Anders Leion idag en utmärkt sammanfattning av det bristande ansvarstagandet i vårt samhälle. Det är många som har ansvar, eller åtminstone en befattning med ansvar, men det krävs eller tas inte ansvar i samma omfattning.

Det skylls mycket på andra och kanske är det också så att många i 
etablissemanget känner varandra och är så beroende av sina vänner att man är försiktiga med att verkligen utkräva ansvar. Administrativa och politiska felbeslut går alltför lätt att knuffa undan från personligt ansvar och i stället hänvisa till bristande resurser och nödvändiga  utredningar.
Tänk om någon i Sverige också någon gång sade:
"Den ende ansvarige för detta är jag - och bara jag!”
/Åke



EU bra för Sverige…                                  (27 juli 2018)

Den senaste tiden tycker jag våra väljare har fått ett par bra exempel på fördelen av att tillhöra EU. Det finns ju partier som förespråkar ett utträde alternativt mindre överstatligt styrande över vårt land som i sammanhanget är så beroende av vad andra länders folk och ledare tar sig till med. Vår välfärd förutsätter omvärldens acceptans av det vi producerar och deras vilja att förse oss med det vi själva saknar.

Under 1900-talet lärde vi oss av framsynta politiker vad solidaritet betyder. Vår nuvarande välfärd bygger på de försäkringssystem vi har och som solidariskt förutsätter att alla  betalar en liten del för den risk för ofärd som oturligt nog kan drabba oss alla. 

USA, som betraktar dessa system som socialistiska eller mer eller mindre
kommunistiska, hävdar mer principen om att "var och en är sin lyckas
smed” vilket genererat en generande klasskillnad skilt från vår kultur. Bor
man i östasiatiska länder förväntas man trampa i ledarnas anvisade fotspår.

Jean-Claude Juncker och Cecilia Malmström har nu varit hos Trump och
framgångsrikt framfört vikten av att tullar på handeln mellan oss i EU och
USA är av ondo för oss alla och då inte minst för oss i Sverige. Eu har 500 
miljoner invånare mot USA:s ca 326. EU är en spelare på banan som 
ingen kan negligera om vi kan uppträda lite mer samordnat.

Det kan diskuteras om kostnaden för de insatser som 8 länder förnämligt
gjort för oss i samband med bränderna med manskap och materiel (flyg) 
kan anses vara för hög. Borde vara en lätt uppgift att beräkna vad kostnaden
kunde vara för eget bekostat skydd. Sannolikt är försäkringspremien lägre.

Skillnaden mellan Europas nordliga länders flitiga livstil och de sydliga
ländernas faiblesse för en mer njutningsfull tillvaro borde kunna kombineras
till hela unionens båtnad. Sverige kunde t.ex exportera administrativa system.

Endast genom EU:s ansträngningar kan man ordna en gemensam syn på arbete, 
pension, skydd, säkerhet och hot från omvärlden. Frågor som är värt att tänka
på förutom de mer näraliggande kommunala löften partierna lanserar till valet.
/Åke


Rasism?                                                                           (24 juli 2018)

Hej Bjarne,
Vet inte hur pass intresserade du är av fotboll men jag har gjort en iakttagelse som får mig att fundera på hur pass toleranta vi svenskar (och tyskar för den delen) är mot invandrade spelare.

I Tyskland finns en begåvad fotbollsspelare som heter Mesmut Özil, född i Tyskland av invandrade turkar. Under många år har han glatt tyskarna med utsökt fotbollsspel i landslaget och inkasserat ära och medaljer. Med ödmjukhet och okaxigt uppträdande har han vunnit respekt och erkännande hos lagkamrater och lagledare.
Återfinns numera i Arsenal där hans framgångar som spelare uppskattas.

Nyligen sviktade hans omdöme om tyskarnas tolerans då han naivt nog ställde upp på en selfie tillsammans med Turkiets Erdogan. 
Enligt egen utsago för att hedra ledaren för sina föräldrars ursprung.
Rasismen tog fart på sociala medier och t.o.m i det tyska förbundet.
Han drog nyligen konsekvensen av att ”vara tysk när det gick bra och invandrare när det gick dåligt”, vilket VM nyligen gjorde för Tyskland, och lämnade landslaget med viss bitterhet. Andra spelare som t.ex Miroslav Klose och Lukas Podolski kallades aldrig för tysk-polska spelare medan Özil fick höra tysk-turk invandrare.

I Sverige har vi Zlatan som onekligen gjort sig bekant som en utmärkt konstnär i att behandla en fotboll. Vem minns inte hur han i landslagssammanhang behandlat både Italien, Tyskland och England. Värt att påpekas också är att han kommit ihåg att han är född och uppvuxen i Rosengård. Han har investerat där för kommande talanger och också kommit ihåg  sina föräldrar.

Frågan är hur pass toleranta vi är med att han varit klok nog att bygga sitt eget varumärke och hela tiden strör omkring sig kaxiga uttalanden.
Det verkar som att ödmjukhet är en bristvara och sportjournalisterna med flera har börjat tröttna på alla uttalanden.

Jimmie Åkesson har också problem då han inser det positiva i Zlatans framgångar men ändå frågar sig hur mycket det gör honom till svensk.

Det kanske lämnar en sur smak i munnen på gemene man när någon utnyttjar sin talang till att lyfta fram sig själv och skaffar sig fördelar.
Rasismen ligger nog inte så långt borta mot framgångsrika talanger.
/Åke


Om bränderna                              (23 juli 2018)

Du Bjarne,
nu har politikerna fått ett nytt och angeläget ämne att prata med väljarna om inför valet. Det duger ju inte att vårt gröna guld i Sverige ska tillåtas brinna upp. Efter en stunds pajkastning om vems fel det är att vår beredskap inte var bättre blir kanske debatten mer sansad och ägnar sig åt frågan Vad gör vi nu?

Problemet har åtminstone 2 delfrågor: Organisation/Ansvar och Kostnader för material och drift.

Den första delen omfattar Kommuner, Länsstyrelser och MSB.
Borde inte vara något större problem att lösa för ett så administrativt begåvat land som Sverige med fördelning av ansvar och kostnader (om vi kunde slippa omständliga och tidskrävande utredningar).

Lite värre blir det med kostnader för nödvändiga flygplan (behövs p g a våra avstånd). Dels kostar planen en slant (hur många kan behövas?), dels krävs kompetent personal och de behövs endast under en begränsad tid. Den delikata ekvationen löses sannolikt bäst genom sedvanlig försäkringsfråga där Sverige i samråd med andra länder (sannolikt nordiska och/eller europeiska) partar på
kostnaden.

En sannolikt dyrare variant vore att ha egna plan som kunde ha en alternativ användning under året i både civil och militär tjänst.
Det skulle då krävas både förmåga att skopa och ha lastkrok.
Varför inte kompa med våra nordiska grannländer och Baltikum?

Här kommer en länk med upplysande information om vilket plan som finns tillgängligt och vad MSB tycker om det
/Åke


Klimatet?

Varje gång man läser ett inlägg om klimatet från Lövin eller Fridolin kan
man tro att domedagen är nära.Visst är det bra med påpekande men 
inläggen sätts aldrig i relation till den naturliga variation som enligt kunnigt
folk råder med klimatet. Det vore klädsamt om politikerna hellre än att 
skrämma folk kom med konkreta förslag till hur vi bättre kan vara förberedda
på vädrets nycker.

Enligt folk som begriper sig på klimat och klimatprognoser är det inget
annat än summan av allt väder under en representativ period. Längden
kan inte strikt preciseras men borde omfatta minst 100 år men brukar
av meterologerna av praktiska skäl reduceras till 30 år.

Väder kan inte förutsägas mer än någon eller några veckor beroende
på kaosteorin. Rymdobservationer kan mäta både världshavens volym
och massa. Atmosfärens temperatur och vattenånga mäts med 
radiovågor från GPS-satelliter och det hjälper föga om vi vet hur mycket
växtgaser det kommer att finnas. 

Trist nog försöker politiker ge folk intrycket av att vädret blir mer extremt
och att detta t.o.m redan inträffat. 

Under rubriken  ”Värme och väder … den 14/7” hänvisar Göken i ett inlägg till Lennart Bengtsson, (som är den mest kompetenta klimatforskaren i Sverige, och en av de mest ansedda i Europa), som i sitt inlägg  hos DGS skriver:

"Många ser omedelbart torkan som ett tecken på en allt mer hotfull klimatändring. Detsamma skulle säkert ha sagts om sommaren istället varit alltför regnrik och gett bönderna andra problem.

Hur förhåller det sig då med sommarnederbörden (juni, juli och augusti)? Ser vi till landet som helhet så redovisar SMHI statistik för 87 stationer fördelade över landet för perioden 1860 – 2017. Sommarnederbörden varierar kraftigt men ligger nu på 220 – 240 mm i medeltal över flera år och den långsiktiga trenden är svagt ökande.

Om vi något godtyckligt och lite slarvigt sätter <132 mm som ett mått på en mycket torr sommar så återfinns åren:

1868 131 mm
1914 131 mm
1955 103 mm
1959 119 mm
1976 121 mm
1983 125 mm

och för de regnrika somrarna där jag valt >276 mm som ett mått:

1895 277 mm
1961 277 mm
1987 286 mm
1993 290 mm
1998 312 mm

Det vill säga den regnigaste sommaren 1998 fick mer än 3 gånger så mycket regn som sommaren 1955. Detta kan ses som ett mått på den naturliga variabiliteten."

I en PDF skriver Lennart Bengtsson att han har tröttnat på de överdrivna larmen och uppmanar alla att inte skrämmas med klimatet. Jorden blir varmare och världen har massor av problem där få ytterst har att göra med klimatändring.Tror för egen del att plast bergen i våra världshav på kortare sikt är ett större problem för mänskligheten.
Eftersom vi kommer att bli alltmer beroende av föda från haven kommer nedbruten plast till mikrobitar som hamnar i kretsloppet att påverka vår hälsa. Därför måste plasten i haven få en lösning.
Tas bort eller sänkas.
/Åke     


Svalka efterlyses… (15 juli 2018)

Inte helt fel med en liten utflykt i värmen tänkte jag när jag lutade mig bekvämt tillbaka och för några ögonblick slöt mina ljusblå.
Såg då tydligt framför mig en solig strand på Santorini med en drink i handen och en svalkande bris från havet.
Tyckte nog att tillvaron såg ganska ljus ut.
Va, redan framme?

Gotland ropade någon plötsligt i ståhejet runt omkring.
Schysst alternativ tänkte jag spontant och såg framför mig ett mindre befolkat Almedalen och en stor glass i hamnen som en bra start på utflykten. 
Livet kunde vara värre!
/Åke


Gnäller och skäller? (10 juli 2018)

Läste häromdagen att äldre svenska män skäller och gnäller.
Känner inte igen mig alls i den beskrivningen. Tillhör ju faktiskt den grupp av människor som historiskt sett haft det bäst förspänt.

Slog visserligen upp mina ljusblå när det såg som mörkast uti Europa men efter att ha fått lite vett och kunskap inpräntat i huvudet av en skola med ordning och reda har det ordnat sig bra.

Den utbildning och de yrken man lärde sig efter kriget kunde de flesta livnära sig på under alla åren fram  till pensionen.
Valde man dessutom databranschen har man dessutom kunnat få en fortsatt teknisk utbildning på betald arbetstid (från stordatorer till dagens PC via minidatorer och olika datamedia som hålkort,hålremsor, magnetband, kassetter och onlineregistrering.

Särskilt tacksam är vi mot en viss folkpartist Ture Königsson som genom att lägga ner sin röst såg till att ATP-pensionen infördes som gjort att 40-talisterna fått en guldglans på tillvaron.

Dagens ungdomar kommer att få det svårare. Många länder sneglar mot vårt pensionssystem som numera följer vår allmänna ekonomiska utveckling.
Men från att ha varit ca 70% av slutlönen riskerar den att framöver sjunka ner mot 50% om inte våra politiker kan enas om en acceptabel lösning. 

Dessutom krävs det att alla får och tar till sig en bra utbildning och arbetar fler år (tidigare och kanske längre) för att det skall gå ihop.
/Åke


Vad säger väljarna? (5 juli 2018)

Du Bjarne,
när jag ser nedanstående grafik över varför väljarna lämnat S på riksplanet undrar jag hur det står till i Vingåker. Är man där lika trötta på S som ju de senaste valen fått ca 38% resp 42% av rösterna?

Har ju kunnat läsa att oppositionen tycker det är dags för en växling av makten i Vingåker. Undrar just vad väljarna tycker, är man trötta på makten eller är det några nya fräscha idéer som lockar?
/Åke

Valet i Vingåker


Jag kan inte säga att jag hört några vingåkersbor som tydligt har framfört tankar om att "nu är det dags för byte" och då menat vilka som ska ha majoriteten i kommunfullmäktige den kommande valperioden.
Å andra sidan är det ingen av mina bekanta som har visat någon större lust att prata om lokalpolitik…

Ett byte kunde ha hänt vid förra valet där den nuvarande oppositionen då hade fått majoriteten om SD hade haft folk som kunnat besätta de 5 mandat de fick genom att bli det näst största partiet i Vingåker. SD missade två mandat som nu står vakanta vilket gör att S, MP och V i KF har haft ett mandat mer än oppositionen.

Men visst kan man tro att S kommer att mista ett smärre antal röster i september. Kanske inte för att de har fört en dålig politik utan mer påverkade av det allmänna läget i landet där S har motgångar - så här långt…


Pensionärerna… (15 juni 2018)

Helt riktigt har partierna uppfattat att gruppen pensionärer är en stor och viktig grupp av befolkningen. (Ca 2,2 miljoner.) En grupp som sen slutet av 1900 skattemässigt halkat efter de som arbetar och nu i valtider är föremål för nya löften av partierna. 

Både alliansen och S motiverar sina intressen för gruppen med att det inte är mer än rätt att hedra de äldre som byggt upp vårt land och den välfärd vi nu har med alla fina försäkringssystem som omger oss från det vi föds, genom livet och till pensionen.
   Trist nog krånglar både M och S till sina löften så väljarna inte helt tydligt kan förstå vems löften man skall tro på.
   Man laborerar både med tid och jobbskatteavdrag och kivas om vilken sänkning som är störst.
   Då S lovar ca 4,1 miljarder och M ca 4,4 miljarder i sänkning kan man anta att oavsett valresultat kan ett antal lätträknade och välförtjänta 100-lappar komma pensionärerna till del. Det viktigaste målet dock är att skatten för arbete och pension så snart som möjligt blir lika då  den senare ju endast är uppskjuten lön.
/Åke


Smått avtagande aktivitet…
(9 juni 2018)

Så här strax före midsommar kan man notera en avtagande aktivitet hos politikerna. Det börjar bli dags att röja skrivbordet för, att efter ha släckt ner lyset, ägna sig åt trevligare privata aktiviteter över sommarlovet.
De lokala politikerna tänker nog så att de inte behöver anstränga sig i onödan då väljarna ändå i de flesta fall röstar på samma kommunala parti som i riksdagsvalet.
Ser att KF i Vingåker tänker komplettera sin mentala utloggning med en fysisk sådan den 20/6 för att återkomma den 17/9. Riskfyllt om någon skulle fråga mig då väljarna den 9/9 äntligen har möjlighet att ändra på tingens ordning och få till en ny kombination i kommunen.

Rikspolitikerna ges dessvärre inget tillfälle till att somna om. I början på juli väntar Almedalsveckan och det behövs filas på en trovärdig version av de löften väljarna har att ta ställning till.
Några partier balanserar utan tvekan på slak lina och ättestupan är oroväckande nära. Några har problem med trovärdigheten efter att ha girat omkring ordentligt i politiken. En mer avslappnad attityd kan Jimmie kosta på sig och ha en fet Havanna beredd i fickan. Han behöver inte lägga ner så mycket energi på att övertyga sina Sverigevänner om färdriktningen. Det kommer övriga partier med glans att fixa åt honom.

Som förövning till Almedalsveckan kommer politikerna att testas i Järva utanför Stockholm. Alla partier försöker på olika sätt värva röster. En del vill sno tillbaka otrogna själar som gått till andra partier, andra vill väcka de som föredrar den egna soffan framför alla floskler. Alla partier är intresserade av att ändra det låga valdeltagandet bland invandrarna.
Där är valdeltagandet nere i ca 50% medan valdeltagandet i stort är ca 85%.
Det låga valdeltagandet måste tolkas som ett urholkat förtroende och ett utbrett utanförskap.
Hur tänker de lokala partierna hantera  det i Vingåker?
/Åke

Bra fråga som ännu inte har fått  något svar…
BW


En aning misstänksam (1 juni 2018)

Hej Bjarne
Som gammal revisor har man ju hela livet varit lite misstänksam mot allt och alla. Vem kan man egentligen lita på? Salig mor finns ju tyvärr inte längre. Politiker av alla kulörer har ju alltid varit aktuell målgrupp att inta en försiktig attityd mot då de gärna utlovar en hel del godis innan val och när röstsedlarna väl är räknade inte generar sig för att inta en avvikande mening eller göra något helt annat än utlovat.

Eftersom du emellanåt hänvisar till din journalistiska bakgrund var det med stort intresse jag häromdagen tittade på ”Uppdrag granskning” i TV som denna gång granskade pressens hantering av ett intressant fall. Brottet (av metoo-karaktär ) skulle ha varit begånget för många år sen av en man mot en kvinna som sent omsider anmälde detta.
Inget brott konstaterades, ingen blev fälld och allt lades ner. Trist nog spreds det förmodade brottet i alla etablerade drakar och i sociala media av flera kändisar med 100.000-tals följare.

Tidningarna slirade ordentligt med sin faktakontroll och citerade friskt anonyma ej belagda vittnesutsagor. Vittnen tillskrevs t o m osant skyddad titel som expert.

Chefredaktörer som utfrågades hade svårt att komma med trovärdiga förklaringar till tveksamma fakta bakom publiceringar som mest såg ut som ett allmänt drev mot en etablerad sanning.
Innan programmet sändes hade ca 100 anmälningar gjorts mot det sända programmet och steg till ca 400 efter det att programmet sänts. Etablissemanget gillade definitivt inte att bli granskad.
Den anmälande kvinnan såg nöjd ut med det resultat anmälan fått. Den anklagade mannen såg inte lika glad ut och ansåg sig ha svårt att värja sig för anklagelser han inte blivit fälld för men som påverkat fortsatt privat liv.

Det måste vara svårt att som journalist hålla en trovärdig etisk linje och inte låta sig påverkas och delta i någon form av bad mainstream   som inte gagnar någon. /Åke



På resande fot  (23 maj 2018)

Det var med visst välbefinnande jag sträckte ut benen och lutade mig  bekvämt tillbaka i flygstolen när jag med god fart och höjd idag passerade Vingåker på väg mot sydligare nejder. I synnerhet som jag punktligt betalat mina 60 kr i flygskatt för att kompensera min antagna andel av nedsmutsningen i luftrummet i Sverige och på kontinenten.

Undrade varför så många så ivrigt betalar 250 eller 400 kr i skatt för att komma till fina stränder med varma bad och ta del av fin kultur och god mat när sådant finns tillgängligt efter några få timmars färd ner genom Europa.

Väl framme vid resmålet i Syditalien sjönk det goda humöret ordentligt då vi tämligen omgående blev ombedda att betala flera Euro per dygn och näsa i turistskatt. Oklart vem det är som tar  hand  om den avgiften. 
Ndrangheta är  ju känt för att ha sina smutsiga fingrar i alla syltburkar. Staten, å andra sidan, har all anledning att dra in så mycket som möjligt för att täcka upp sin sanslösa statsskuld på nästan 120% av BNP. Sverige har ca 30% skuld där 60% satts som EU-norm).

Att hyra en bil såg direkt ohälsosamt ut. Nageltrånga vägar är bara förnamnet. 
Efter en tids användning har bilarna fått både annan färg och form än vad vi är vana vid hemifrån. Bristen på utrymme, att för en kort stund ställa ifrån sig bilen, löser man enkelt med oortodoxa  metoder som skulle få vilken lapplisa som helst hemmavid att kasta in handduken.

Förväntar mig ändå en stunds intressant och annorlunda tillvaro innan återfärden till, om inte korkeken, så åtminstone ordnade förhållanden.
/Åke


Dags för samtal… (21 maj 2018)

Bjarne,
Jag känner invandrare som kommit till Sverige för många år sedan. Har du tänkt på att det är många invandrare som röstar på SD?
Om det har Abdulla Ahmad Miri skrivit ett inlägg  i Metro.

I arabvärlden styr rädslan folket och det förtrycket har gjort röstandet meningslöst. Politikerna gör ändå som de vill och det är med dessa känslor från sitt hemland de nyanlända kommer till oss. Många vet inte vad demokrati är och de ser ingen anledning att rösta och har svårt att tro på politiker.
Den rädsla de nyanlända tagit med sig har också påverkat de ”gamla” invandrare som finns i landet som ser ett hot mot sina egna positioner i samhället. En oro att de nyanlända kommer att ta deras jobb eller för att sprida islam och inte för att leva i fred.

I rasistens ögon är en främling alltid en främling oavsett vilket ursprung rasisten själv har. Det spelar ingen roll hur djupt man anammar landets värderingar eller hur mycket man bidrar.
Många röstar därför på SD eftersom man känner en oro för att barnen kommer att utsättas för hat om det blir för många invandrare. Man vill bekräfta att man tillhör ”Vi” och inte ”De” som inte kommer att sköta sig.
Man tror att många kommer hit för att få bidrag vilket förstör ryktet.

Rädsla finns också att folkopinionen i landet vänds till en negativ attityd mot invandrare och att man inte skiljer på redan etablerade invandrare och nyanlända sådana.
Nog är det synd att rädslor styr vår politik i stället för att vi jobbar tillsammans för ett bättre samhälle för alla.
Det innebär också att allt fler partier måste inse att demokratin också kräver ett samtal med SD.
/Åke


Återvändsgränd? (17 maj 2018)

Många gånger när jag läser om åtgärder som vidtagits tänker jag att man ofta har missat proportionerna.Sverige ha drygt 10 milj, invånare och Europa ca 740 miljoner. Så man kan undra vilken effekt åtgärder hos os har jämfört med det stora hela. Flygskatten t.ex på 60 kr per person till länder i Europa ställt i relation till Arlandas ambitioner på att inom viss tid öka från 26 till  40 milj. resenärer kommer inte att ha någon större effekt på lusten att resa.

Det skulle bli större utväxling på miljöskatter och nedlagda pengar på invandrare i Sverige om dessa satsades globalt t.ex via FN.  

 Therese Uddenfeldt gav 2016 ut boken ”Gratislunchen” som handlar om vårt beroende av olja. Att tro att man kan lösa klimatkrisen med ny teknik och grön omställning är ett självbedrägeri. Världens energianvändning ökade med 2,1% år 2017.  Den  förnybara energin stod för ca 30 % av ökningen medan den fossila stod för 70%.
Även om vi satsar hårt på förnybara energikällor ersätts inte en droppe fossil energi. Vi ökar bara på vårt beroende.
Om det hör vi aldrig MP tala när de debatterar.

I dagens AB kan man läsa en tankeväckande artikel av Jonathan Jeppsson. 
Tron på förnybar energi och ny teknik är kanske en återvändsgränd så länge
den totala energikonsumtionen ökar.
/Åke



Datoriserat… (15 maj 2018)

Det har tidigare nämnts att biblioteken är en resurs i samhället som skulle kunna
utnyttjas mer för att höja den allmänna kunskapen. I den här artikeln i Expressen
pekas på ett rätt vanligt problem med att många äldre varken kan eller har lust att
lämna den analoga världen. Det kommer att ta någon generation till innan den 
digitala tillvaron blivit mer allmän. Så frågan är om 70-åringar ska behöva skaffa en dator för att få livet att fungera? Om människor inte kan kontakta och kommunicera med Myndighets-Sverige lika enkelt utan datorerna, som med, brister demokratin allvarligt.

Hur mycket värme tål vi egentligen?
Under någon vecka har jag, som så många andra, förvånats över den plötsliga värmeböljan som drabbat oss. Det är ju  nästan så man glömt bort hur otjänligt vädret var i april.
Blev därför något bekymrad när jag i AB läste om det eventuella
hot en blå och kall fläck i Atlanten skulle kunna bli för oss som är vana vid Golfströmmens värme.
Verkar ju lite motsägelsefullt när man dagligen i pressen läser att jorden håller på att bli varmare. Så den mer naturliga frågan  vore ju då Hur mycket hetta tål vi och hur varmt kan det bli?



Tänkte så att man hos herr Google säkert kan hitta information om hur värmekällan fungerar som befinner sig på ca 8 minuters  avstånd från oss. Hittade mycket riktigt en mycket informativ och läsvärd artikel om den sköna värmen.
/Åke


Skrämmande okunskap… (8 maj 2018)

Efter en solig dag med allehanda nödvändiga sysslor i den egna trädgården är det skönt att få luta sig bekvämt tillbaka  och vila alla de muskler man glömt att man hade och tänka på något annat. 

TV-debatten igår gav inget nytt  utöver det som media redan redovisat. Fler partier tycks alltmer bli benägna att  börja prata med Åkesson om hans idéer om invandringen. Fler poliser vill alla ha och Björklund upprepade än en gång att alla poliser inte behöver vara akademiker eller syssla med utredningar.

I en debattartikel i Expressen noteras några exempel på att kravlösheten håller på att ta över i vårt samhälle.
Polisutbildningen har drabbats av sänkta krav. De fysiska testerna har nu ”ett smalare spektrum” av en persons fysik. Elever har till och med fått lämna utbildningen för att de inte haft tillräcklig handstyrka för att avfyra ett vapen. Begåvningskravet har på en niogradig skala sänkts från en fyra till en trea för antagning.

Eftersom allt färre klarar förarproven för körkort läggs nu mer fokus på att utbilda en ”trafiksäker medveten förare” och mindre på inlärning av att klara de teoretiska proven och bortser från att den kunskapen utgör en viktig del av trafiksäkerheten.

I GP undrar Lars Åberg hur det skall gå för Sverige framöver med sin nya planlösa perspektivlöshet.
Han menar att ett samhälle inte börjar gå sönder p g a migrationskriser eller handfallna myndigheter utan för de brister i samhällskunskap han möter hos elever på högstadiet.

Niondeklassarna i en stor skola i en större svensk stad visste inte särskilt mycket hur samhället var uppbyggt hur dess institutioner grep in i varandra och hur beslut fattades. 
En del trodde att socialförvaltningen och socialdemokratin var samma sak. Några av dem var säkra på att barnbidraget kom från FN. De allra flesta hade ingen som helst koll.

Om man inte känner till hur saker och ting hänger ihop, hur märker man då när de faktiskt inte längre gör det?
/Åke



Varför ska man rösta på MP?

…kan man undra när man läser vad P Wolodarski skriver i dagens DN (låst).

Klimatpolitik är inte bara ekomys och grön tillväxt.

Klimatpolitik är som tandborstning. Ingen har sagt att det måste vara kul. Vuxna människor borde ändå klara denna nödvändighet, utan tandkräm med jordgubbssmak.

När Miljöpartiet på torsdagen presenterade sitt valmanifest trugade dock språkrören med retoriska godisaromer. MP manar väljarna att kliva fram och ”våga stå först i omställningen till en ny värld” (DN Debatt 3/5). I denna värld lockar barnvänliga städer och en levande landsbygd.
Tågen går snabbt, och det kostar inte på att leva hållbart.

Politiken måste ge ”människor möjlighet att vara med i förändringen” och göra klimatomställningen i sin vardag”. Det låter nästan som att klimatfrågan är ett andligt projekt.

Det är det inte. Att minska och på sikt strypa människans utsläpp av växthusgaser läker knappast själen. Däremot kräver det noggranna politiska prioriteringar, och därtill internationella samarbetsformer som inte har setts förut. Allt är inte win-win och ekomat som dignar på borden. Om det bara fanns fördelar med omställningen, som Miljöpartiet antyder, skulle FN:s mål redan ha nåtts.

Sju partier i riksdagen är egentligen eniga om världens kanske mest offensiva klimatmål. Sverige ska gå i täten. Inget av partierna är dock alldeles uppriktigt om vad det innebär, och vad det kräver. Om bara tolv år ska utsläppen av växthusgaser ha minskat med 60 procent jämfört med nivån 2005. Särskilt svenska transporter har ett strängt beting.

Konjunkturinstitutet räknar med att den nya klimatlagen kommer att kosta svensk ekonomi många tiotals miljarder kronor per år. Enligt en kalkyl behöver koldioxidskatten höjas med 1 000 procent, och mer därtill, under det kommande decenniet. Det skulle ge ett bensinpris på omkring 50 kronor per liter. Ingen har egentligen förklarat hur landsbygden ska leva då.

Ingen har egentligen förklarat hur landsbygden skall leva då.

Motsägelserna gnager. Gapet mellan MP:s valplakat 2014 och hur partiet sedan har uppträtt i regeringsställning har sänkt partiets trovärdighet. Gustav Fridolins kolbit var en effektiv ploj, men klargjorde inte de dilemman som klimatmålen ställer oss inför.

En del goda saker har införts under mandatperioden. Till exempel en indexreglerad höjning av bensinskatten. Men även sådana åtgärder ligger ganska långt ifrån de högtidligt uttalade ambitionerna.

Problemet är också blocköverskridande. Inom Alliansen har retoriken inte heller alltid stämt med verkligheten. C-ledaren Annie Lööfs gröna röst brukar skära sig när partiintresset hamnar i otakt med utsläppsmålen. Borgerliga partier har en tendens att fästa överdriven tilltro till ny teknik, som av egen kraft ska slå ut den fossila ekonomin. Det gäller till exempel flyget.
Mycket av förhoppningarna är önsketänkande.

En god nyhet är att Moderaterna har skärpt sig. Ulf Kristersson höll tal på torsdagen och presenterade en lång rapport om den moderata klimatpolitik som till nyligen verkade bortglömd. Dels kritiseras rödgrönt slöseri, som regeringens bidrag till elcyklar. Dels skisserar M nya reformer för forskning och laddinfrastruktur för elbilar. Kristersson vill samtidigt omförhandla de internationella avtal som förhindrar en vettig beskattning av flygresandet. Han vill också satsa på ”negativa” utsläpp, alltså teknik för att fånga och lagra koldioxid som annars skulle släppas ut i atmosfären.

Bra förslag. Men också otillräckliga på sikt. Partierna når inte de mål de själva har satt upp. Om de menar allvar med klimatpolitiken kan den inte bara handla om ekomys och grön tillväxt.

Man kan hoppas på att alla som lever i landsbygdskommunerna och då speciellt i de nordligare länen säger ifrån i höst.
/Åke

Framtiden?
Det börjar redan nu spekuleras i att vi snart kommer att få uppleva ett nytt
politiskt landskap. Jag småler då lite för mig själv när jag tänker på vilka 
utsikter det finns i Vingåker till sådan förändring.

Det är nog så att det i kommunerna finns fullt av regimtrogna människor och
media där det alltid verkat som att statens//kommunens intressen verkar få 
gå före medborgarnas egna förväntningar, krav eller intressen.

Frågan är hur stor risken är att kommunens styre faller i september? 

Uppenbara problem kan ju inte längre sopas under mattan efter att de
har belysts i valpropagandan. Intressantare blir det då att få reda på
vilka förändringar som kan erbjudas invånarna när det gäller skolan,
vårdtagare, pensionärer och inte minst de ”jagade” kvinnorna.

Det kan vara klokt att redan nu börja fundera på vilket Vingåker man
skulle vilja ha i framtiden.
/Åke