En liten predikan… (27 feb 2017)

00.15 - Ta rubriken med en klackspark den sitter där mest för att jag vet att jag emellanåt har en tendens att predika kring vissa ämnen jag finner intressanta…

En lust som tidigare bubblade upp när jag i Dagens Industri läste en artikel om en krögare i Skåne som fått maximala 25 poäng i tidningens krogtest.

Inte minst då för att krögaren Daniel Berlin säger i artikeln:

”Jag vill ha en restaurang dit man ska ha råd att gå om man är gastronomiskt intresserad.”

DI frågar: Hur ska du gå vidare?
”Helt enkelt genom att jobba ännu hårdare på det vis vi gör i dag, att hitta de absolut bästa råvarorna och koppla samman det med konst, service och musik. Jag tycker det är helheten som gör restaurangupplevelsen.”  

”Det gäller att hela tiden höja nivån och fråga sig: Vad kan vi göra bättre så att ingen gäst lämnar restaurangen utan att vilja komma tillbaka? Det är någonting jag jobbar med hela tiden, att aldrig ta något för givet.

Gastronomiskt intresserad jo det är klart att den som är det – väljer att besöka krogar och restauranger som erbjuder upplevelser som motsvarar ens intresse. Speciellt om denna efterlängtade upplevelse erbjuds till ett pris ”som man har råd med”. De verkligt intresserade söker upp "stjärnkrogarna".

Så kom där ett mail från vännen Toni Schönfelder som är ordförande i föreningen Sveriges Bussresearrangörer och jag kom att tänka de många trevliga bussresearrangörer jag känner. Med alla sina mediokra resor. Enligt min tanke kliver man inte upp i bussen för att just åka buss utan (väl) för man under resan förväntar sig en "intressant reseupplevelse" som - ja, jag vet verkligen inte vad en bussresenär förväntar sig.

Och försöker stillsamt begripa - vad det hos bussturistresenärer kan finnas för gemensamt intresse som skulle kunna liknas (jämföras) med ett Gastronomiskt intresse som får dem att boka (ännu) en bussresa.
Något borde det väl finnas? Kanske för att för en stund få fly den trista vardagen och få umgås med likasinnade och kunna visa bilder på egna hunden och barnbarnen…
Eller möjligen att "odla hemorrojder" funderar jag efter att ha läst om detta reseerbjudande:

"Välkommen att följa med på vår shoppingresa till
Border Shop i Puttgarden
.

Avresa från vårt bussgarage i Katrineholm kl 18.30.

Färden går söderut med stopp in småland så man an sträcka på benen och få något i magen. Därefter fortsätter vi till Helsingborg där vi färjar över till Danmark.

Under småtimmarna släcker vi ner så det ges möjlighet att vila innan vi färjar nästa gång från Rödby till Puttgarden.
Väl framme i Puttgarden har vi ca 2 timmar på oss att handla det vi önskar innan vi åker hemåt igen.

På hemvägen är det samma färdväg och vid lunchtid det finns möjlighet att få något i magen."

En gång i tiden åstadkom jag sådant här…

Nja – det sista får du nog mest ta som bevis på att jag personligen inte alls passar in som resenär till någon av de bussresor som jag hittat i kataloger eller på nätet.

Att ha ett gastronomiskt intresse ser jag som ett intresse som ligger högre än ett besök på den sedvanliga lunchrestaurangen. Där man förstås kan bli klart nöjd med att ha fått en anständig måltid till ett anständigt pris. Och kanske också för att få ”snacka lite skit” med övriga lunchgäster. Men nog mest för att bli mätt – inte direkt för att få en minnesvärd matupplevelse.

Och jodå – även jag nyttjar lunchrestauranger och kvarterskrogar- men när jag vill njuta av mitt – Rese Intresseär det inte charter- eller bussresor som lockar.
De får inte tillräckligt höga poäng – av mig – för att fånga min reslust. Eller för att vara rak – helhetsupplevelsen de erbjuder är inte tillräckligt hög.

Andra tycker annorlunda – har jag förstått. Och det gör förstås charter- och bussresearrangörerna glada. Och även bussresenärerna vad jag förstår.
Och visst är det härligt med glada människor?

PS – en liten fundering om kollektivtrafik.
Läser en bilannons i Teknikens Värld:
Där rubriken säger – Sätt fart på tillvaron. Och så:
Med ett litet tryck på gaspedalen förvandlar du en stökig morgon till en lustfylld dag.

Prestandan i ST Cupra gör varje bilfärd till ett rent nöje.

Och försöker föreställa mig vad det kan vara - för litet tryck - hos kollektivtrafiken som gör ”varje resa till ett nöje”.
Kan inte…