9 november 2017

Clemens mejlar:
"Våra politiker har rätt - det är en vacker trakt vi bor i.
Speciellt kring Vingåkers-ån och bland de nybyggda husen i Marmorbyn"

…och visst blev Tennisparken fin?


Clemens berättar också att han blev tillfrågad på fiket hur han ville ha sitt kaffe.
- Jag vill ha det svart, svarade han, och kände hur ordet rasism plötsligt spökade förbi…

23 oktober 2017
(uppdaterad 25 okt)

Du, sa Clemens, har du haft tid att läsa de senaste numren av Fokus?
Jodå, medgav jag undrade vad han då speciellt ville veta vad jag läst.
Det visade sig att han hade funderingar kring den artikel som har rubriken "Allt ljus på Gunnar" där texten handlar om Moderaternas nye partisekreterare Gunnar Strömmer som nu förväntas "samla ett parti i kris" inför det kommande valet.

Vad kan man tänkas tänka när man läser vad skribenter Kristoffer Törnmalm återger att vissa moderater ser Strömmer som något av en hjälte enär "många moderater, svältfödda på intelligentia i partiet".
Undrade Clemens, och vi hade väl just inga speciella kommentarer om just det - men - vi hamnade förstås snart i vår sedvanliga förflyttning från rikspolitik till - Vingåker.

Vi försökte klura ut några begåvade svar på våra egna frågor - som:
"Tror du att det inom något lokalt parti finns medlemmar - eller för den delen politiskt aktiva - som känner brist på intelligentia inom den egna verksamheten?"

Nej det trodde vi nog inte, kanske lite mera då vad Törnmalm också berättar att:
"Många moderater viskar gärna om hur tidigare partisekreterare saknade förmågan att skapa politik."

Så blev vi sittandes i funderingar kring den egna frågan "Går det att skapa politik - i Vingåker?"

– Hur fan nu en sådan skulle kunna se ut, sa Clemens lite plötsligt.

Nå, fortsatte Clemens, Strömmer har i alla fall uttryckt en önskan om att Moderaterna ska "anta en reformagenda som sträcker sig över fem till tio år - och den ska vara både liberal och konservativ."
– Det tror jag nog att även våra lokala partipolitiker kan åstadkomma. En långsiktig reformagenda alltså…

Alltid något, tänkte vi förmodligen båda två - där vi satt tysta i våra funderingar kring vad vi just pratat om.
Kanske om en lokal "intelligentia som kan skapa politik".
Bra politik, tänkte i alla fall jag…

Hallå Bjarne,
Såg att du och Clemens häromdagen funderade kring frågan om det går att skapa politik, bra sådan då. Tänkte på det när jag läste vad Oskar Taxén, Kommunal  skrivit om sina funderingar kring detta i en rapport. "Han menar att politikerna idag allt oftare retirerar bakom juristers beslut i stället för att försvara och förklara sin politik.”

En utveckling som raskt borde ändras. Politikerna har allt oftare lämnat över olika sakpolitiska områden till myndigheter och domstolar (t.ex. miljöfrågor, invandring och infrastruktur). Lagstiftarna har skeppat över beslut till en EU-lagstiftning som därmed fått en övergripande makt.

Det är våra egna politiker som har fattat dessa beslut och ansvarat för att juridiken fått en onödigt stor makt. Riskerna med detta är flera:
Vi väljare får det svårare att se vem som faktiskt är ansvarig för vissa beslut och kan inte ställa de personerna till svars. Det blir svårt att förstå de bakomliggande skälen till fattade  beslut och man kan lätt få uppfattningen att den rådande ordningen är omöjlig att förändra på politisk väg.

Politikernas kunskaper om sakfrågor riskerar att minska och de kan försöka friskriva sig från ansvar genom att hänvisa till eller skylla på en myndighet eller domstol. Om vi väljare uppfattar att viktiga beslut fattas av experter i stället för av politiker minskar vårt behov av att sätta oss in i de politiska alternativen.

Vad kan man göra åt detta? Ansvaret måste återföras till politikerna när angelägna allmänna intressen står mot varandra. Det är ingen bra strategi att outsourca politiken till experter. Politikerna behöver kliva fram och tydligare lyssna på medborgarna, och därefter förklara och förankra sin politik. Endast så kan förtroendet hos väljarna stärkas.

Man kan fråga sig vilket spelrum lokala politiker i en kommun har att driva en bra politik. Det krävs ju både kunskap och en uttalad och förklarad vilja till förändring av rådande ordning. Ingen lätt uppgift när staten vid fördelning av sina ofta preciserade bidrag till kommunerna omgärdar dessa med både anvisningar och ett gediget regelverk som begränsar kommunens eget handlingsutrymme.
Det börjar bli hög tid för kommunens politiker att kommunicera med väljarna vilka förändringar/förbättringar som skulle kunna infrias efter nästa års val.
/Åke


6 oktober 2017

Det är ju fredag och därmed har både jag och Clemens läst veckans Fokus - vars innehåll alltid är en ypperligt god bas för att kunna utbyta åsikter och funderingar kring det vi har läst om tillståndet i världen. Och om vårt feministiska Sverige.

"I tidningen var det två ord som gjorde ett starkt intryck på mig, sa Clemens, och det var orden i rubriken De förhoppningsglada."
(En artikel som berättar att "De förhoppningsglada står i dag ställda mot de förändringsarga".)

Vi kom att lite lätt prata kring funderingen "Är Vingåker en kommun som styrs av förhoppningsglada politiker och tjänstemän?"
Vi var - förstås - inte helt eniga i svaren utan kom väl så småningom (på svenskt manér) fram till svaret "Det beror väl på det" - även om vårt outtalade gemensamma svar nog mera lutade mot ett svagt nej än ett tydligt ja.

Eftersom det närmar sig ett val, där vi ortsbor (väl) förväntas välja de kommunpolitiker som ska styra vår kommun de efter valet kommande fyra åren så snuddade vi lite vid tanken på om vi - redan idag - kunde spåra något lokalt politiskt parti som levde upp till den betydelsen vi lägger i -  förhoppningsglad.
Det kunde vi inte.
Och frågade oss vilken typ av löften man borde/måste driva i den kommande valrörelsen för att kunna beskrivas som ett förhoppningsglatt parti.

Vi hade idéer om det men dem tänker vi inte avslöja - just nu…

23 augusti 2017

Det är en skön känsla att efter ett intensiv dag få sätta sig ner på verandan om kvällen och småprata med Clemens. En kort stund kom vi att prata om Vingåkersborna och speciellt några av dem - de som bor i Läppe.

– Det är något speciellt med Läppeborna, sa Clemens, och lade efter en stund till - i alla fall vissa av dem. De gnälliga…
Jaha, svarade jag lite avvaktande för att invänta lite mer från Clemens.
– Jo, jag kom att tänka på att det för tid sedan infördes i Kuriren en gnällig artikel där någon av Läppeborna ondgjorde sig över att där inte sattes upp fartkameror då hastighetskontroller visar att väldigt många kör för fort - enligt den tillåtna högsta hastigheten.
Och den ansvariga myndigheten säger nej till fartkameror.

Och när saker och ting går emot en så är den svenska gängse reaktionen på detta - att man "vänder sig till tidningarna". Som girigt slickar i sig möjligheten att föra ut medborgarnas - gnäll…
De står ju alltid på den "lille mannens sida".
I detta fall Kuriren.

Clemens och jag må ha konstiga vänner - men vi och dom - reagerar negativt på sådana här gnällartiklar. Och jag och Clemens funderade lite kring just detta.

OK - folk kör för fort genom Läppe - tycker (några?) Läppeborna. Vad gör de då för att åtgärda detta? Jo gnäller i Kuriren vilket på intet sätt hjälper till att lösa deras problem.
Om de då får nej från myndigheterna att få fartkameror - vad gör de då - då?
Det glömde Kuriren att fråga "Vad har ni då för egna lösningar att komma med för att komma tillrätta med det här?"

Och det har man ju aldrig.
Men nog vore det betydligt mer läsvärt att få ta del av en artikel i Kuriren som behandlade ämnet "Vad är det som gör att (vi) bilägare gärna kör fort?
Intervjua någon expert i ämnet som kan förklara hur/varför vi bilförare uppför oss som vi gör (tänker) när vi inte reagerar på 40 km/tim-skyltar. Och kanske se sig omkring i världen för att se om där finns några positiva föredömen att ta efter.

Och - varför tar inte Läppeborna till lite åtgärder som kanske inte är så där helt inom protokollet - men som ändå går att genomföra. OK - min favorit - använd humor.
Vad är det t ex som hindrar att de som har hus närmast genomfartslederna på sina tomter sätter upp humoristiska skyltar som skapar leenden - och förståelse - hos bilförarna där många säkerligen därför skulle sänka farten.

– Det skulle aldrig gå i Läppe, sa Clemens, för där verkar det inte finnas många med humor…

20 augusti 2017

Clemens hör av sig i ett mejl:
"Du, har du läst vad Nya tider skriver under rubriken: Vad kännetecknar en kulturperson?" Och bifogade:
Frågan i rubriken är inte helt lätt att besvara. Det borde vara en person som på ett kvalificerat sätt ägnar sig åt någon form av kulturell verksamhet. En tolerant och intellektuellt hederlig individ med viss bildning och förmåga till självständigt tänkande och gärna en viss pedagogisk förmåga. En sådan förmåga är ovärderlig för den som vill bli förstådd.

Och fortsatte med "Om man ändrar ordet kulturperson till politiker och orden kulturell verksamhet till politisk verksamhet borde man då inte kunna använda samma beskrivning av en sådan person?

Jo - tänkte jag och övergick till annat funderande - som hamnade i ett annat ensamt ord - ynkedom

7 augusti 2017

Jag läste på BBC en underhållande artikel om en svenska som tagit fram en app som hjälper kvinnor att veta när de är som mest känsliga för att bli gravida, sa Clemens och norpade en kanelbulle. Han fortsatte:
– Det som fick mig att stoppa upp under läsningen för en uppdykande tanke var de här raderna:
"It's our passion and our hobby. At night when we come home and have a glass of wine we talk about our goals and we become a bit more visionary than we have time to do during the work day."

Den som säger så är Elina Berglund när hon pratar om sig och sin australiske man.

– Det här fick mina funderingar att hamna hos det politiska livet i Vingåker och då kanske mest hos dem som sitter i kommunfullmäktige. Dricker de tillräckligt med vin när de kommer hem från sina dagliga arbeten?
För att låta vinet locka fram lite mer visionära tankar och mål med sin politik när de pratar med sina närstående…

Du, sa Clemens, jag tar med en flaska och kommer tillbaka i kväll så får vi se om det förmår locka fram några nya visioner i vår syn på våra lokala politiker…

6 augusti 2017

Någonstans på nätet läser jag att "augustis temperatur är på septembernivå" vilket Clemens och jag höll med om där vi satt på min veranda och hade tröjor på oss för att ha det lite drägligt i den avtagande sommardagen.

Jag ser att du tycker Vingåker har mediokra sevärdheter, sa Clemens, som läst vad jag skriver den 3 augusti.

"Allting är relativt" sa jag lite försvarande så där. Och la till att bara för att jag finner någonting vara mediokert kan det ju vara intressant för människor ändå. Och fortsatte med:
"Ta till exempel Vingåker största begivenhet Factory Outlet som lockar massor av besökare - men har man besökt varuhuset Harrods i London så vill jag nog tycka att vårt Outlet är mediokert i jämförelse. Både vad gäller varuutbud som upplevelsen av själva besöket."

Clemens nickade lite förstående på huvudet och satt tyst en stund.



– Läste du att Svd har bedömt utbudet av årets kräftor? sa han lite plötsligt.
Men det hade jag inte men fick vet att bakom hans fråga fanns en undring över av vad SvD skriver:
"Svenska signalkräftor med mjuk men tydlig smak fick högst betyg när SvD:s proffspanel testade ett urval av årets färska kräftor."

Så försökte vi fundera ut hur man får till en "proffspanel" som har (vad vi förmodade) exklusiva kunskaper om kräftors smak. Vinprovare kan vi lite mer förstå oss på att där finns - där de flesta av dem (de proffsiga) har gedigen bakgrund om vinproduktion plus varit deltagare på otaliga vinprovningar som givit dem förfinade kunskaper om viner och hur de ska smaka för att leva upp till både druvans som växtplatsens "ursprungstyp" -  men kräftprovare?
Äh, sa vi, som en del annat i SvD - ett påhitt…

"Åh, här en fantastisk signalkräfta med mjuk och tydlig smak av Hjälmarkräfta fångad i Läppe hamn. Man känner tydligt att den rutinerade kräftfångaren Per Silja vet hur man kokar dessa förnämliga Läppekräftor för att kunna få fram denna tydligt säregna och exklusiva smak. Toppad med utvald dill från Julita"
Kurirens proffspanel som briljerar?
Nä, bara påhittat av Clemens…

2 augusti 2017

Även denna dag börjar närma sig kväll och jag blir sittandes smått overksam efter flera timmar framför datorn. Faktiskt lite mentalt trött efter allt läsande och funderande.
Minns så vad jag skrev här för ett par dagar sedan - om mina synpunkter på Kuriren. Jodå, de är oftare syrliga än vänliga. Tänkte jag vilket kanske var orsaken till att jag plötsligt blev nyfiken på:
"Hur gick det ekonomiskt för Kuriren förra året?"

En tidning måste ju gå med vinst för att kunna överleva om nu där inte finns en finansiär som är villig att täcka upp förlusterna.
Vilket kanske gäller för just Katrineholms-Kuriren.
Som ges ut av Sörmlands Media AB, som i sin tur ägs av Eskilstuna-Kuriren AB.

Sörmlands Media AB visar för år 2016 ett resultat efter finansnetto ett minus på nästan 26 miljoner och med ett "årets resultat" på minus 10,5 miljoner kronor.
En förbättring från 2015 då förlusten var lite över 21 miljoner.

En förbättring som kan ha en del i att företaget minskade sin personal från 152 anställda till 117 vilket minskade företagets lönekostnad från 68 miljoner (2015) till 58 miljoner 2016.
Här bör jag kanske sticka in att Sörmlands Media AB också ger ut tidningen Södermanlands Nyheter och lite andra media så siffrorna gäller ju inte Katrineholms-Kuriren på annat sätt att utgivaren "går back"…

Som jag skrev ovan - det gör ju ingenting om där finns en finansiär som "back up".
Och det gör det ju för Sörmlands media AB - vars moderbolag (ägare) heter Eskilstuna Kurirens Aktiebolag.
Låter väl tryggt?

Ja - vad vet vi om det? Men så mycket vet vi i alla fall att det företaget visar i sin årsredovisning för 2016 ett minusresultat på 67 miljoner kronor.
Över 1.2 miljoner i veckan.
Mot minus 3,6 miljoner för hela året 2015.

Eskilstuna-Kuriren Aktiebolag ägs av "Eskilstuna-Kurirens Stiftelse" som jag inte lagt ner någon möda på för att få veta några uppgifter om.
Men gott om pengar verkar i alla fall stiftelsen ha.
Och det finns kanske tillräckligt mycket kvar för att Katrineholms-Kuriren ska kunna ges ut även i framtiden.
Får vi väl hoppas - eller hur? - inflikar Clemens medan hans ögon plirar lite menande…

31 juli 2017

Vi satt som så ofta på min veranda och såg hur skymningen allt mer tog över och att en varm dag blev en aning kyligare. Clemens och jag har följt varandra under många år nu och haft otaliga förtroliga samtal där vi luftat våra privata åsikter och synpunkter för varandra. En sådan vän kan jag inte vara utan - tänkte jag när jag gått inomhus för att fylla på lite mer av det goda vi drack.

– Du har varit flitig skribent idag, sa Clemens och plirade lite illvilligt, som förstås dagligen följer vad jag skriver. Och delar min lilla antipati mot Kuriren - och fortsatte med…

– Det var verkligen en oförskämd rubrik de hade på sin ledare. Att kalla en amerikansk president för "twittertölp" vill jag beteckna som årets lågvattenmärke för Kuriren.

"Hela tidningen är väl en oförskämdhet mot tänkande människor" fyllde jag på med eftersom jag - igen - blev upprörd över Kurirens rubriksättning.
Efter en stunds betänketid nickade Clemens lite försiktigt medhållande.

Varefter vi lämnade detta trista ämne för att i stället fundera lite över vad Lars Bern på Ingenjörsvetenskapsakademin skriver om kompetensen hos våra folkvalda politiker.

Du, det blev inte mycket till prat. Vi kunde i alla fall enas om att vad Bern skriver huvudsakligen gäller politiker på riksdagsnivå. Möjligen också på landstingsnivå men i lägre grad - kommunpolitiker. Sa vi oss.
Fast det vill jag nog fundera lite mer över - tänkte jag för mig själv.

Lite av det vi därefter pratade om kan du läsa om du skrollar ner till vad jag skrev den 28 maj. Och rekommenderar då den länk jag förde in där - den här

23.58 - kvällen har snart övergått till midnatt och jag har under någon timme suttit ensam på verandan och njutit av mörkret och den dånande tystnaden. Hur nu en totalt tystnad kan dåna - men det är vad jag känner.
Mörkt och tyst - och jag sitter där i mina egna funderingar medan jag smått omedvetet tittar bort mot ett par blinkande "dödskallesignaler" i fjärran - du vet de där signalerna som visar lokföraren om bommarna är nedfällda vi nästa vägövergång. Deras stadiga blinkande har av någon anledning en lugnande inverkan på mig. Ibland visar de fast sken och då vet jag att alldeles snart kommer ett tåg. Som jag mera hör än ser passera nu när det är löv på träden..
En stödjande bordsvärmare gör natten behaglig och jag känner den lilla sköna tanken sakta passera - livet är bra underbart…

9 juli 2017

Solen har kämpat på och så här på söndagseftermiddagen lyckat tränga sig igenom molnen för att kunna bjuda på lite värme. Vilket passade bra eftersom Clemens tittade in för en pratstund.

Efter lite snack om just ingenting viktigt alls - som om Kurirens lilla miniserie om "hur våra lokalpolitiker firar sin semester och om deras svar på vilken fråga de finner viktigast i höst" och att det politiska livet i kommunen synes ha gått ner till ett minimum undrade Clemens om jag läst vad Charlotta Mellander (professor i nationalekonomi) sagt om de svenska bruksorterna. Och det hade jag och så började vi småprata om hur vi skulle tyda hennes ord i form av Vingåker.
Så här säger professor Mellander:

"Det som var bruksorternas välsignelse under den industriella tillverkningsindustrins era – billig mark till stora fabriker, billig arbetskraft utan högre utbildning, närhet till råvaror – har i dag i kunskapsekonomins tid blivit dess förbannelse. Tillverkningsindustrin har utmanats hårdare än någon annan sektor av globaliseringen och utgör idag en allt mindre andel av vår arbetsmarknad.
Samtidigt växer tjänstesektorn som inte alls har samma behov utan mer letar efter högutbildad arbetskraft och närhet till många människor som kan köpa tjänsterna.
Då drar helt plötsligt de större städerna det längsta strået och effekten förstärks av urbaniseringen där framförallt många unga väljer att lämna mindre platser bakom sig för att flytta till en större stad.
Kvar står nu många mindre platser som inte alls sett några positiva effekter av globaliseringen och urbaniseringen."

Nå, frågade vi oss, är Vingåker att betrakta som en bruksort eller är det en plats där tjänstesektorn utvecklas och man letar efter högutbildad arbetskraft?

Bruksort? Nja, menade vi, inte sedan syfabrikerna försvann i alla fall.
Växer tjänstesektorn då? Det blev ett nja där också. Kanske mest för att vi inte riktigt vet men heller inte kan se några tydliga tecken på det. Och det som sägs och skrivs om kommunens skolor övertygar inte riktigt.

Hur kan man beskriva Vingåker då?, frågade jag Clemens.
– Det går inte, det är som att fråga någon "Hur beskriver du smaken på mjölk?"

Så kom vi att fundera lite kring framtiden och vilka det kan tänkas vara som blir kvar här och ser till att trakten utvecklas och kanske rent av växer.  Låt mig länka till en artikel i Expressen som beskriver ungdomarna i Dalsland - läs och fundera själv över vad du tror om Vingåkers framtid.
Där säger professor Mellande bl a detta:

"Jag har gjort den här 18 år till 25 års-studien fem år i rad och det är ungefär samma siffror år efter år efter år. För varje generation som föds så när de är runt 18 år eller 19 år så sticker de i väg.
Antingen för att de vill ha en annan livsstil i en större stad, ett annat arbete eller för att utbilda sig. Och inte tillräckligt många kommer igen för att täppa igen det tappet, säger Mellander.

26 juni 2017

– Jag såg att du gillar ordet Midsommar, sa Clemens och vi kom överens om att vi tycker att Midsommarfirande är en fin svensk tradition.

– Läste du artikeln i Kuriren om allsången på Fridhem i Sköldinge, fortsatte Clemens. Vilket jag inte hade gjort och såg därför lite frågande på honom.
Och han förklarade att han, när han läste artikeln, blivit sittande och känt hur vemodet kommit smygande. Påverkad av bilden som illustrerar arrangemanget. Kanske också i kombination av ingressen till artikeln som börjar med "Allsången på Fridhem har varit efterlängtad i ett år." och att det i artikeln står:
"Vid Fridhem i Sköldinge, mellan svajande tallar och röda hus med vita knutar, finns en utomhusscen som under söndagseftermiddagen fylldes av en sjungande publik."

– Läs det och så tittar du på bilden.

Senare gjorde jag just det - och fylldes av en känsla av ömhet. Både över journalisten som haft den smått omöjliga uppgiften att skriva texten (och gjort det bra) men också för att bilden - för mig - är så - svensk.
"Allsången är svensk själ"
är rubriken till artikeln.
Titta på bilden du också och känn om du förstår vad jag menar med det.

7 juni 2017

Jag undrar jag, sa Clemens, hur många av de 360 i Vingåker som röstade på Miljöpartiet i senaste valet som läst det här?
Eller liknande texter, la han till.

Ingen i Vingåker alls, svarade jag, för då skulle väl inte MP ha ökat med 93 röster 2014 jämfört med 2010.

Nja, fortsatte Clemens, ju mer ett parti vädjar till känslor istället för kunskap och logik, desto mer fångar man upp de känslostyrda, okunniga människorna och är därmed mer populistiskt.

Där finner jag det lämpligt att citera ett stycke från den text jag länkar till ovan:
"Som en liten sifferexercis kan man jämföra Sveriges minskade utsläpp på 15 miljoner ton CO2 under 13 år (2002-2014) där enbart Kina ökade sina utsläpp 380 gånger så mycket som Sverige minskade sina och kompenserade så de svenska utsläppen på mindre än två veckor under denna period.

Detta slag av realiteter förefaller att helt försvinna i dagens verklighetsbefriade energi-och klimatdebatt där kvantitativa aspekter inte normalt återfinns i det allmänna samtalet."

I alla fall i Vingåker, lade jag till…

28 maj 2017

Politik som musik…

Varma kvällar innebär gärna att vännen Clemens dyker upp, vad jag förstår av huvudsakligen två skäl - få njuta av ett glas vin på min veranda kombinerat med en stunds utbyte av våra nyfunna funderingar. Som gärna får innehålla ironiska sidohopp där vi försöker överglänsa varandra…

Du, sa Clemens, är det inte lite trist med dessa självpåtagna ansvarsfulla PK-personer - som med sina välmenande råd vill oss väl - glöm inte att ha cykelhjälm på dig och du borstar väl tänderna två gånger om dagen?

Jo, de är lite påfrestande trista, medgav jag villigt och lade till:
Och som jag ser det, direkt dumt för ett politiskt parti i Vingåker att försöka framstå som något slags moralisk förebild. Direkt livsfarligt om den egenskapen dessutom paras med en total brist på humor?
Väljarna går inte längre på sånt skit utan är allt bättre välinformerade och kan lättare bilda sig en uppfattning om läget och av den anledningen se genom alla löftesfloskler.

Vi enades om att vi saknar ett lokalt parti som vågar vara - annorlunda. Erbjuda något mer spännande än samma lösningar som övriga partier på skolan, miljön, äldreomsorgen osv. Ett parti som kraftfullt vågar säga väljarna rakt i ögonen att vi inte alls delar alla de andra partiernas - värdegrund - Alla flosklers lika värde. Vi tycker nämligen så här!

Politiker - som tror att väljarna vinns med stöd av ord som - närodlat, miljövänligt och liknande trista modeord  behöver kraftigt uppdatera sin syn på väljarna, enades vi om.

Men jämför orden Livskvalitet som VtL har som ledord med Livsglädje sa Clemens. Politik består att att kunna locka fram positiva framtidstankar i form av bilder i människors huvuden.
Och antydde att ordet Livskvalitet säkerligen skapade fram en fin bild hos människor av "präktiga kvinnor som i fotriktiga skor, bakar nyttiga limpor grundat på surdeg - medan Livsglädje mera lockar fram att (samma) kvinnor dansar förföriskt barfota i bastkjol på en solbelyst sandstrand" 
Det finns säkert plats för båda tänkesätten, sa Clemens.

Vad säger du om den här liknelsen, frågade jag och vi satte oss vid min dator och jag klickade mig in på Youtube och lät detta exempel ljuda ut ur datorns magnifika högtalare.

Clemens lyssnade. Jag såg att han blev allt mer motvilligt men han höll ut och sa efter inslaget slut:
Jaha - och?

Jo, jämför nu det du just genomlidit med vad den här ensamma unga damen Julia Lange erbjuder erbjuder för känsloupplevelse i sin stillsamma video.

Clemens lyssnade med stigande intresse och så allt mer nöjd ut.
Efter videon sa han lite plirigt "Jaha, och?" och väntade på att jag skulle förklara nå´t…

OK - det blev ungefär så här:
Jokkmokks Jokke motsvarar min uppfattning om dagens politiska läge i Vingåker - hos både politiker och väljare. Politiken erbjuder med sitt innehåll samma klass som Jokkes musikvideo - och väljarna lyssnar och verkar trots allt vara tillfreds med vad som erbjuds.

Titta nu igen sa jag till Clemens och spelade upp Yesterday igen.
Kolla hur enkelt och lekfullt det ser ut när hon spelar och se hur hon själv njuter av sin musik. Hur hon lätt får vårt intresse för vad hon bjuder oss.
Om du så lägger till de små inlagda gulliga filmerna av henne som barn så blir i alla fall jag känslomässigt berörd.
OCH - det är så jag dagdrömmer om att ett nytt politiskt parti ska uppstå från just ingenstans och så förför mig med en politik som av mig uppfattas som ljuv musik "som synes vara enkelt och lekfullt framtagen och bjuds till mig av en sympatisk politiker som tydligt visar att han njuter av sin politik och förmår skapa samma lättsamma känslomässiga upplevelse som de små filmerna i Julia Langes video".

Ibland är jag löjligt naiv…

Jo, Clemens förstod mina tankegångar men hade egna invändningar till jämförelsen.
1 - För det första - för att skillnaden i ljudkvalitet ska bli tydligt måste man som du ha en bra högtalare i datorn.
2 - Eftersom både du och jag har spelat klassisk gitarr så kan vi också njuta av hennes skickliga gitarrspel. Vi har kunskapen att se hennes skicklighet - vilket förstärker vår positiva upplevelse.

Vi kom att prata en stund till om musik kontra politik. Och tanken förespeglade oss att när man förstår hur skickliga musikerna är så förstärker det upplevelsen.

Hur är det då med politikerna och väljarna?

Har vi skickliga politiker som kan förföra oss med sin politik. Och hur är det med väljarna då - och deras kunskaper för att förstå den politik som erbjuds oss?
Tittar de hellre på Let´s Dance än tar del av sådant - här?

Vad vi svarade på det får du inte veta.
Men du får gärna fundera på frågorna själv…

Och varför inte läsa detta förslag som har rubriken:
"Inför utbildningsplikt för politikerna".
Och som bl a innehåller:
Det är snart dags för valrörelse och den kommer att bli alldeles outhärdlig om inget drastiskt görs. Alla som såg den senaste partiledardebatten i SVT förstår vad jag menar: ett hån mot normalt bildade och begåvade medborgare.

Om du undrar - Clemens och jag håller med om detta.