Lite får man tåla

"In absurdum har vi nu prövat hänsynstagandets strategi, och det tycks bara leda till att folk känner sig än mer kränkta. Kanske ligger Sveriges räddning i dess absoluta motpol?
Att i yttrandefrihetens namn börja sjunga kränkandets lov? Kränka de uppblåsta och pompösa genom att skratta åt dem.

Kränka de goda genom att framhålla att de är dess motsats.
Sluta visa hänsyn till kretis och pletis känslor.
Helt enkelt, inom ramen för lagen, sätta klackarna där det ömmar som mest och enträget och med emfas möta kränkthetsfasoner med ’Lite får man tåla’.

Denna bevingade inställning som präglade min uppväxt och som gjorde folk av oss. Det var liksom ingen idé att försöka få sjuttiotalets vuxna att riva ner himmel och jord för ett förfluget nedsättande ord från en klasskamrat.

Så leve särbehandlingen, ickehänsynen och det förlösande skrattet!"

Du - jag bryr mig inte ett smack om huruvida du "känner dig kränkt" när jag skriver - ovanstående instämmer jag till fullo i.
Lite får man tåla - när man besöker nattgöken…