Marie Hillblom:
Jag säger till damen i luren att jag ser vår journalistik kring pride som ett resultat av pressfrihet, av åsiktsfrihet och av yttrandefrihet. Samma grund som också ger henne rätt att tycka och ge uttryck för det hon gör: homofobi, och oss rätten att spegla även det.

Min första tanke när jag läste vad Hillblom säger var - Det var ju ett bra svar…

Men sedan är det någonting i krönikan som gnager - Hillblom börjar blanda in synpunkter som jag finner mig frågande kring: Hot mot journalister.
"Hat och hot är en del av många journalisters vardag. Ofta tänker vi kanske på grövre uttryck än de som damen ger röst åt. Men även hennes ord är hat och undersökningar visar att just hat får journalister att självcensurera och tystna en smula. Vad händer med ett samhälle där perspektiven blir färre, där bilderna du kan ta del av blir få och alla följer samma linje? Vi närmar oss en diktatur, där oliktänkande riskerar påföljder."

Jag har varit journalist, chefredaktör, tidningsägare i en salig blandning sedan 1967 - fram till 2012. Varit medlem i Journalistförbundet, suttit i styrelsen för föreningen Sveriges Tidskrifter, tillbringat "miljoner timmar" på Pressklubben i Stockholm i samtal med kollegor men kan inte påminna mig att jag någon gång hört minsta knyst om "hot mot journalister".

Jodå, jag har på senare tid i media fått förklarat för mig att "Hat och hot" har ökat under de senare åren. Och - det har förekommit att jag då mumlat för mig själv "Rätt åt den jäveln" dvs den usla journalisten och likaså de usla tidningarna så åstadkommer just detta "Hot". Genom sina usla ohederliga skriverier.
Att sedan människor kan ta del av "andra sanningar" från "alternativa media" gör ju att de ser hur vissa journalister/tidningar "manipulerar med sanningen". Vilket gjort att ett stigande missnöje spårat ur hos några och omvandlats till "hot".

Att som Hillblom gör - ger exempel på journalister som hotas - genom att bara ge exempel på Ryssland och statistik från "Reportrar utan gränser" och Amnesty International är vad jag kallar "ohederlig journalistik" som okunniga/oerfarna läsare inte förmår att tolka på samma sätt som jag.

Huruvida det förekommer (enstaka) hot mot svenska journalister så beror det inte på vilka ämnen de väljer att skriver om - utan det ohederliga sättet de skriver på.
Hillblom skriver:

"Det finns krafter som vill krympa pressfriheten. Reportrar utan gränsers färska pressfrihetsindex visar att mediefriheten aldrig varit så hotad som nu, även om Sverige klättrar till indexets andraplats." (Ryssland 148)

Här menar jag inte alls att vara negativ till Kurirens bevakning av Pride - för det bestämmer redaktionen själva över.
Hillblom igen:
"Vi vill ingenting annat än att bevara pressfriheten och stå upp för rätten att vara den vi är, utan att behöva gömma undan och vara rädd. Oavsett homosexuell eller homofob.

Därför går vi i pride, därför har vi färgat tidningshuvudet i regnbågsfärger."

Till den "vansinniga damen" - en tidnings redaktion bestämmer själva över vad de vill skriva om, och vad de därmed finner viktigt att delge sina läsare. Odiskutabelt så!
Gillar man inte deras val av ämnen, kan man kanske göra som jag - sluta prenumerera på den. Som en av de 15 tidningar jag slutat prenumerera på de senaste fem åren…


Det tror jag inte alls på…

…är en mening Madame säger till mig en så där 17 gånger om dagen när jag "påstår" någonting. Det är också en av anledningarna att jag inte finner Kuriren vara en så värst intressant lokaltidning. De ställer aldrig följdfrågor utan återger bara vad ansvariga personer för fram för påståenden utan minsta ifrågasättande.
Nog tycker jag mig minnas att Marie Hillblom ett antal gånger predikat för läsarna att  - och så framfört floskler om tidningens stora betydelse för läsarna genom att vara "oberoende och bevakande och därmed nyttig".

I dag hade M med sig Kuriren i pappersformat så jag har kunnat läsa "allt" och i lugn och ro begrunda vad - och hur - de skriver sina artiklar.
På Vingåkerssidan får jag veta att "Skolfrukost kan bli verklighet till hösten". Och en (?) av anledningarna till det berättar Helena Edrenius är att "För vi vet att många barn inte äter frukost hemma".
Det tror jag inte alls på var min spontana reaktion på det uttalandet. Och förundras över att inte Bäck ställde frågan "Hur vet ni det?" Jag vill ju veta!

Är det bara jag som läser Kurirens innehåll på det sättet? Att inte bara ta vad "makthavare" och andra intervjuade  för "givet" utan ifrågasätter vad de påstår.
Jag tror fan i mig att jag är ensam (i Vingåker) om det…
Har aldrig hört någon här som delar denna min uppfattning.
En samling "popcorn" läsare - en stunds förströelse men utan minsta näring.

Ingen på Kurirens redaktion verkar heller förstå vad jag menar med den saken.

Följdfrågor - vad är det?