21 september 2017

Läser ett blogginlägg som har rubriken "Moderna problem" där skribenten Patrik Engellau bland annat skriver om problem inom den svenska skolan. Jodå, du vet ju lika bra som jag att där finns gott om sådana - problem alltså…

"Ett exempel. Inom en stor friskolekoncern arbetar man med planer att utbilda folk för ett nytt yrke, nämligen lärarassistent. Bakgrunden är att lärare har så många administrativa uppgifter att de knappt får tid för undervisningen. Tanken är alltså att lämpa över blanketterna på någon annan så att läraren kan koncentrera sig på det hon förväntas vara bäst på, alltså att undervisa. Det påminner lite om gamla tiders läkarsekreterare.

Projektet låter logiskt och vällovligt på alla sätt och man kan förstå att en handlingskraftig friskola kan experimentera med sådana innovationer. Men hallå, säger jag, var tror du alla de där administrativa uppgifterna kommer från som lärarassistenterna ska hantera?
Behövs all den där administrationen över huvud taget?"

Om du läser vad Engellau skriver så tror jag att du, som jag och Patrik, vill svara nej på frågan.

Nåväl, det är en sak det, men jag undrar hur det "tänks" om det här hos de ansvariga för skolorna i Vingåker.
För det får jag/vi inte veta. I alla fall vet inte jag vad informationen finns att få tag på…
Varför, frågar jag mig, får jag (kan jag) inte läsa en text med ett liknande innehåll t ex i vår kommuntidning, eller på kommunens hemsida? Där någon kompetent och skrivkunnig person på ett lugnt och sakligt sätt berättar om "Vart skolan är på väg (åt fel håll) och varför".
Som att:
Men nu antas alltmer administration behövas och jag vet vad det beror på. Det beror på tilltagande styrning från alla möjliga svällande överheter, exempelvis Skolverket, Skolinspektionen och de kommunala skolförvaltningarna. Dessa anser att de behöver veta mer om och styra mer över det som sker i klassrummen. Hur skulle de kunna utöva dessa sysslor om de inte fick mer skriftlig information från lärarna? (Om du tror att det räcker med att centralbyråkrater går ut och tittar i klassrummen så har du fel, därför att centralbyråkrater är överhet, och överheter sjaskar inte ned sig genom att beblanda sig alltför mycket med verkligheten, det är i alla fall min erfarenhet.)

Engellau avslutar sin text med:
Jag undrar vad som händer när problemlösningarna allt mindre handlar om att förbättra de naturliga förutsättningar livet gett oss och allt mer om att motverka de trista effekterna av våra egna dumma misstag.

Det undrar jag också…

juli 2017

I går länkade jag till en artikel som hade rubriken:
"Hur rädda ska vi vara för en klimatändring?"
och denna sena söndagskväll kom en lite fundering förbi som fick mig att mumla - Ja, varför inte…
Funderingen låter väl ungefär så här:
"Varför sänder jag inte den här artikeln till vårt lokala politiska parti (MP) och ber om deras kommentarer?"
I någon slags förhoppning att deras svar skulle handla mer om Vingåker än klimatet i världen över huvud taget. Och därmed slippa läsa de sedvanliga klimat-flosklerna.
Jag tänkte mig att jag skulle vara så finurlig att när jag sände över artikeln skulle se till att styra deras tankar och svar i den riktningen med (oskyldiga ledande) frågor.

Så blir jag fundersam kring de i Vingåker som gav MP sin röst i kommunvalet. Varför då? - undrar jag lite försiktigt - och hamnar i tanken att de egentligen röstade på MP lokalt för att de sympatiserar med MP på riksplanet.
Precis som jag antar att de ortsbor som röstade på SD hade som skäl för hur de lade sin röst lokalt på det partiet.

Funderade vidare på min fundering och började ana en känsla som pirrade lite lockade - varför inte göra samma sak till alla de övriga lokala politiska partierna?
Nix - förstås inte just den här artikeln utan andra krönikor och artiklar vars innehåll jag finner intressanta att - från just dem - få svar på.

Det är ju val om ett år - kanske jag redan nu ska börja grilla våra lokala partier med frågor. Tänkte jag då - väl medveten om att inget av dem nog frivilligt kommer att svara.
Men det har jag kanske medel mot.

24 juli 2017

Den här sidan har rubriken - varför inte?
Och det var precis vad Clemens och jag frågade oss inför våra små funderingar kring dagens stora uppmärksammade mediahändelse Transportstyrelsen.
Det som väckte upp våra smått illvilliga funderingar var nyheten om att Sverigedemokraterna så tydligt pratar om att begära misstroendevotum mot vissa ministrar i regeringen.

– Vi har konfererat inom partiledningen och kommit fram till att om statsministern inte kommer fram till att de här ministrarna måste lämna sina poster, och därmed möblera om i samband med regeringsförklaringen, då kommer vi att rikta misstroendevotum inte bara mot de ansvariga ministrarna utan även mot statsministern, säger Paula Bieler, SD i Expressen.

Hoppla, sa Clemens, och framförde en önskan om ett glas vin på verandan för att fira detta uttalande.

Både Clemens och jag vet att vi har små gryende anlag för - hämdlystnad - en längtan efter ett tillfälle att få ge igen ett tjyvnyp till någon som "misshagat" oss lite över gränsen till vad man till vardags anses får tåla.

Vi antog att vi inte är helt ensamma om denna mänskliga känsla och kunde därför lätt tänka oss att stödja tanken att de inom partiledningen för SD (och miljonen kommande SD-väljare) nu kan känna ett ypperligt tillfälle att få återbetala - ge tillbaka med ett misstroendevotum - för alla de många fula påhopp/tillmälen som Löfven och regeringen frossat i.

Och när vi enats om detta höjde vi våra vinglas, nickade mot varandra, och sa tydligt Varför inte?

13 juli 2017

Det finns ingen lag i Brasilien som tvingar ens de statliga universiteten att lyckliggöra omvärlden med sina rika kunskaper. Ändå är de lika överlägsna Sverige på det här området som om det gällt fotboll.

"När portugisiskafröken för trettio år sedan studerade vid Universidade Federal de Juiz de Fora i delstaten Minas Gerais var det en vanlig företeelse att professorer fick hålla egna föreläsningar för vem som helst i universitetets lokaler och ta inträdesavgift som gick rakt i professorns egen ficka.
I tillägg till de avlönade professurerna uppmuntrades alltså universitetslärarna att bli egna företagare.

Fram till internets uppkomst kunde det knappast bli mer än ett småskaligt hantverk. Men nu har det blivit industri. Det är inte bara det att professorernas föreställningar hamnar på YouTube där de kan avnjutas gratis av vem som helst.

Några av talarstjärnorna har blivit nationella kändisar och uppträder som kloka gubbar i teve och uttalar sig i viktiga frågor. Där vi i Sverige har ståuppkomiker och sångerskor har man i Brasilien universitetsprofessorer." (min fetmarkering)
Skriver alltså Patrik Engellau.

Det förvånar mig - tämligen ofta vill jag nog påstå - att Kuriren och våra lokala politiker - visar sådan oförmåga (ovilja?) att omvandla nyheter (utanför Vingåker) till att bli någonting som kan bli till verklig lokal nytta - i Vingåker då - för att ta ett exempel…

OK - tänk dig nu någonting så märkligt att en av våra lokala politiker läser vad jag nu skriver (eller kanske ännu märkligare läser sajten Det Goda Samhället) och läser vad Patrik Engellau skriver om hur kunniga människor i Brasilien kan förmedla sina kunskaper till intresserade människor.

Nu kommer någonting som du säkerligen finner lika osannolikt som att ett UFO landat på parkeringen vi Coop - denne osannolike lokalpolitiker fick den märkliga ingivelsen att "Varför gör vi inte något liknande i Vingåker?"

Hm - det är nog glest med universitetsprofessorer i Vingåker - men det finns förstås andra begåvade och kunniga ortsbor. De jag tänker på i ett första infall - är våra duktiga lärare.

"Nätet överflödar av brasilianska filosofer, historiker, sociologer och andra slags skarpa tänkare som pratar. Att prata kan betyda att någon ställt en kamera framför dem varefter de pratar oavbrutet i en timme om något intressant, till exempel om skillnaderna mellan det nordamerikanska och det brasilianska slaveriet, skriver Engellau som ett exempel.

Bästa Vingåkers kommun varför inte nu fixa till en liten enkel studio, köp in någon videokamera att ställa framför dessa "skarpa tänkare som kan prata" och spela in vad de säger.

SEDAN - lägger kommunen ut videon på t ex sin hemsida, på sin Facebook-sida och låter människor gratis ta del av de klokheter som erbjuds.

Jag har fördomar - ibland kraftiga sådana - en av dem får du ta del av här:
"Jag tror att de flesta av föräldrarna till våra skolbarn har stort behov att få ta del av sådan information".
Antingen hade de lika usla betyg som många av dagens elever eller också har de "glömt" vad de en gång lärt sig.
Kom jag nyligen på då någon frågade mig om skillnaden mellan watt, volt och ampere - vilket jag hade "glömt" - men raskt uppdaterade genom att "googla"…

Så suckar jag över min entusiasm för mina egna funderingar. Där jag klart kan föreställa mig att "uppdaterade föräldrar" kan ge bättre stöd till sina barn. Och de elever som inte riktigt "hann med, eller förstod" under lektionen kan då hemma i eget tempo ta till sig kunskaperna.
Mina funderingar kan säkerligen utvecklas av någon begåvad kommunikatör inom kommunen.

Ett enkelt exempel…
(från YouTube)

Ännu mer suckar jag över tanken: Samtliga lokala politiska partier slår sig för bröstet och hävdar inte bara "allas lika värde" utan med lika stark övertygelse framhåller de "Skolan och våra skolbarn är det viktigaste vi har".

Och undrar förstås - Hur kommer det sig då att ingen av er har kommit på den här tanken tidigare då?
Eller någon liknande tanke…